Pillutta dig! Vi kan åka kollektivt!

Vi har som en uttalad policy att främst åka kollektivt om vi inte kan cykla. Skälet är inte främst miljöskäl utan handlar mer om:

• pengar och 
• frihet. 

Pengarna är lätt att förstå - även om kollektivtrafiken inte är billig i Sverige - för de flesta, men friheten är kanske mindre uppenbar. Men det är faktiskt frihet att kunna använda kollektivtrafik. De flesta vi besöker kan inte göra den motsatta resan kollektivt till oss. Så trots att vi åker kollektivt till dom och vet att det går så funkar det inte för andra att göra motsatta resan till oss. I och med det har dom då tagit bort ett resealternativ. Färre alternativ ger alltid mindre valfrihet vilket är en frihetsfråga. För lite större barn kan det här vara en större begränsning än vi först anar då kollektivtrafik kan nyttjas självständigt av barn - mer om det senare. Den här begränsningen, att redan från början välja bort kollektivtrafik, handlar alltid om inställning. En grymt osexig inställning faktiskt om ni frågar mig! Här är några exempel som vi hört:

• Jag är väl inget kolli! 
• SJ är alltid sena, man vet ju inte om man kommer fram!
• Sitta bland massa andra i en bakteriehärd!
• Jag blir åksjuk!
• Men hur länge får man vänta? Bussarna går ju så sällan!

Våra bekanta klarar alltså inte av att åka kollektivt, det är den uppenbara slutsatsen. För en bilburen handlar det om att ta sig ur sin lilla snäva komfortzon men det klarar dom inte.

Varning för gnäll: Den totala avsaknaden av lite jävlar anamma som framkommer i diskussioner som den här och många andra liknande livsstilsdiskussioner får mig att gå sönder lite i kanten. Det är inte bara kollektivtrafik där bekanta och arbetskamrater verkar tycka att det är helt ok att inte alls kunna styra sitt liv. Vad är det med vuxna människor!? Bacillskräck, oförmåga att röra sig själv, våldtäktsmän i varje portuppgång, känslomässiga kopplingar till sina serviser och alla prylar, a/c-beroende, vill inte bråka, bekvämt om ..., försäkring mot finnar i arslet, ja listan kan göras lång. Fan, att inte kunna ta en buss som går var femte minut är ju infantilt!

Men inställningen att man är för fin för kollektivtrafik kommer inte utan konsekvenser. Att välja bort kollektivtrafik innebär att man väljer bil på lite längre sträckor. Har man då barn betyder det att barnen måste skjutsas. Det hämmar såväl de som ska köra som de som ska skjutsas. Nu när vi aktivt har valt att använda kollektivtrafik under ett år så kan våra äldsta barn ta sig hem från kusinerna själva idag. De åker tåg och buss själva och det gör att ingen måste åka 13 mil enkel resa för att möjliggöra barnens besök hos kusinerna några dagar.

Vi har genom att använda alla de möjligheter som erbjuds, utan att hitta på massa fjantiga begränsningar, ökat rörligheten och friheten både för oss själva och för våra barn. 

Mer än ett år utan bil - Status och några reflektioner

Fakta: Vi är en stor familj om sex personer som sedan maj 2014 lever utan bil. Vi lever i en bostadsrätt relativt centralt i en större svensk stad. Äldsta barnet är tio år medan yngsta är tre.

Hur transporterar vi oss? I vardagen med cykel och lite då och då med buss. Vi har åkt taxi två gånger på ett år. För lite längre resor blir det buss eller tåg och vi väljer hellre resmål som går att ta sig till via kollektivtrafik än de som kräver bil. Detta kräver lite annorlunda sätt att tänka och gör exempelvis vintersemester i Sverige lite svårare än tidigare men i praktiken så är det inget stort problem. Vi har tillgång till bilpool som fungerar väldigt bra, men den används väldigt lite av oss.*

Så vad tycker vi just idag om att leva bilfritt? Sparande och liv utan bil bidrar båda till att sänka aktivitetsnivån och till viss del därmed stressen i livet. Det är väldigt bra! Att vi slipper ta hand om en bil och finansiera den och dess underhåll känns än mer fantastiskt. Vardagsmotionen gör oss gott och jag som haft problem med knän och vader under många år är i princip helt fri från problem. Allt det här är odelat positivt. Dessutom är alternativa färdmedel så som tåg bättre än bil för oss med småbarn. Resandet i buss eller på tåg är ofta mindre jobbigt för oss än motsvarande bilresa.

Sedan finns det en del saker som är lite i en gråzon. Ibland kan det bli lite för svårt att göra saker som skulle vara väldigt kul och trevligt samtidigt som det också kan vara bra med lite motstånd. När det går för lätt rullar pengarna på och tiden sprids lätt ut på allt möjligt som inte är så viktigt för oss. Vi vill hålla bättre fokus på både pengar och tid så ett visst motstånd är faktiskt bra. 

Någon ren nackdel med att inte ha bil kan vi inte se utan nackdelarna är kopplade till det vi nämnt ovan. Sälen är exempelvis svårt att komma till, High Chaparall lika så. Samma gäller cykeltävlingarna i långloppscupen med platser som Eksjö och Rättvik i kalendern. Men vinterresan löser vi om vi vill och nöjesparker finns det gott om som är lättare att komma till än High Chaparall. Cykeltävlingarna är svårare - där är vår frihet påverkad.

Så vad vi säger är att vardagen inte kräver bil, tvärt om vad många verkar tro. Vi har cykelkärra och en lastcykel för att hantera handling och skjutsande och det fungerar väldigt bra. Det vi saknar till viss del är friheten på kvällar, helger och semester som en bil ger.

Jag utesluter inte att vi har en bil om ett år men jag tror inte det kommer vara en bil för vår vardag. Det kommer i stället vara en bil för vårt resande. Men vi ska verkligen anstränga oss för att se om vi inte kan lösa även det utan bil. 

*Bilpool kan inte mäta sig med hyrbil i pris för lite längre tidsperioder så som en weekend utan är bättre för att skjutsa ut ett barn till en kompis sommarstuga eller en tur till badsjön på kvällen. Utbudet av hyrbilar är bra där vi bor men då vi behöver stora bilar så blir det ofta relativt dyrt ändå. Vi har inte hyrt bil utanför bilpoolen en gång under det år vi levt utan bil.

Köpa ett ruckel - Skaffa problem eller göra en investering

Som jag skrev för 14 dagar sedan så har vi hittat ett fallfärdigt hus ute på landet som vi är intresserade av att köpa. Jag har letat den här typen av fastighet under längre tid av flera anledningar.

• Jag vill ha en fast punkt där jag/vi kan bo och där vi skulle kunna leva fritt och väldigt billigt om det behövs. En fastighet som vi köper för lågt pris och för pengar vi har.
• Vi skulle vilja ha en fast punkt i Sverige om vi nu ger oss ut i världen som inte kostar oss speciellt mycket pengar att hålla igång. Det underlättar lagring av lite prylar och en återflytt är betydligt mycket enklare om det finns en plats att komma igång från i Sverige.
• Vårt lägenhetsboende har vissa begränsningar - någon form av sommarbostad vore kul. 
• Ser vi på betydligt längre tidshorisont - när barnen flyttat ut - så vore det fantastiskt att ha en hub som vi kan hålla uppe utan att det binder kapital i någon omfattning.

Vi har sedan tidigare också pratat om att köpa husvagn under hösten 16 då vi är lite sugna på att återuppta campandet. Det finns fler skäl till det; bland annat för att komma iväg till fantastiska platser men också för att exempelvis delta i olika cykeltävlingar. Då skulle det inte vara helt fel att äga en bit mark i närområdet där vi kan ställa vår husvagn och någon gammal dragbil. Som ni säkert förstår så betyder det här att kravet på bostadshuset blir än mer sekundärt då vi i princip kan bo i husvagn på tomten under en längre period.

Så kan vi få en bit mark i ett område som är fantastiskt och relativt nära för en billig peng så skulle det ha stora fördelar, eller?

Nja, det finns ett stort problem i mitt resonemang ovan. Nämligen fokuset på prylar och avsaknad av mer noggrann nedbrytning av vad det är prylarna ska ge. Låt oss titta på några punkter ovan.

Vårt lägenhetsboende har vissa begränsningar - någon form av sommarbostad vore kul.

Går det att konkretisera? För rör det sig om en grillplats och närhet till badsjö så kan det vara att gå över ån efter vatten att köpa tomt för en husvagn. Grillplats och bad fixar den nämnda husvagnen alldeles själv och eftersom vi ändå överväger husvagnsköp så rör ju det här inköpet snarare till det än tvärt om. I stället för att frigöra pengar och tid till husvagn så gör vi tvärt om. Eller? För jag skrev ju faktiskt:

Då skulle det inte vara helt fel att äga en bit mark i närområdet där vi kan ställa husvagn och någon gammal dragbil.

Men även här underkänner jag till viss del min egen argumentation. För även om det vore smidigt så löser vi uppställning av husvagnen utan köp av fastighet, dessutom betydligt billigare.

När jag är på det här humöret så kan jag faktiskt skjuta ner husvagnsägandet också. Det går att lösa boendet på vackra platser billigt och smart utan husvagn. En vecka i Smögen kanske blir dyrare på pappret om man hur stuga än campar men kostnaden uppstår endast då, vid det tillfället, medan husvagnsägande är en orgie i kostnader som kommer även om vi inte rör oss ur fläcken. Det krävs dyr dragbil, skatt, försäkring och inte minst är värdetappet enormt.

Så vi kanske skulle skita i husvagn och köpa ett ruckel i närområdet som vi kunder bygga upp till vår sommarbas? Det här kunde varit en bra slutkläm på inlägget men det finns faktiskt lite allvar här. En fastighet är betydligt mer värdebeständig än bilar och husvagnar så därför kan en fastighet ha stora poänger.

Som alltid är jag skarp i min analys som ni märker, men det tar oss inte alls framåt. Även det som vanligt alltså!

Hur tänker ni? Själva ska vi åka och titta idag, så får vi se om vi är fortsatt intresserade.

Köpe å köpe … e de di enda du tänker på?

Nu är det turbulent i Onkel Toms stuga! Det är inte otrohet, död eller pest som skapar oredan, det hade varit en stilla fläkt mot det som råder nu, utan här pratar vi om ett inköp. Ett fastighetsinköp till och med som i många delar strider mot det som predikas här, ja det går stick i stäv med hela Onkel Toms trosuppfattning! Vad är det då som är på gång undrar du säkert förtvivlad? Jo, vi tittar på köpa ett ruckel för en mindre summa pengar. Här är lite hårda fakta om objektet:

Positivt

• Inköp max 100 000 kronor, annars är vi inga köpare. Endast tomten har något värde då huset på tomten är fallfärdigt.
• Stor tomt med bra läge. Nära till sjö (~ 5 km, cykelbart) och fantastisk natur inpå knuten.
• I närområdet. Det är möjligt att ta sig dit med buss. Relativt korta restider men tyvärr inte speciellt frekvent förekommande turer.
• Mycket bra start för ett ”off grid” boende med mycket låga boendekostnader framöver. 
• Skulle kunna fungera som en bas på svensk mark om vi gör något år utomlands, alternativt
• vara vårt boende under det tänkta sabbatsåret.  

Negativt

• I princip endast en tomt. Både tid och pengar krävs för att göra detta till något att ha.
• Läget är en bit ut på landsbygden vilket i princip innebär att vi måste ha bil för att nyttja stället.
• Eventuella renoveringar eller nybyggnationer kräver bil för att kunna realiseras.         

 Hur bör vi tänka? Jag har försökt punkta ner några delar.

1. Jag tycker vi måste fundera på nyttjandegraden, dvs är det realistiskt att tro att vi kommer använda stället.
2. Tillför ett eventuellt inköp något som vi inte redan har om vi tänker efter?
3. Kostnader inköpet för med sig utöver själva anskaffningen.
4. Tidsåtgång för att realisera det vi vill få ut av den nya fastigheten. 
5. Kan vi lära oss något, utmana oss något om vi köper, för att samtidigt utvecklas något?

Det är finns skäl att återkomma med vidare analys då visningen är någon vecka bort. Det som gör att jag är sugen på något sådant här - billigt ruckel lite ensligt -  inköp är just möjligheten det ger att skapa oss ett boende och en bas för framtiden som vi äger, helt utan lån, samtidigt som driftskostnaden är väldigt låg. Men det finns ett problem dolt i den här typen av upplägg; det är ju inte säkert att totalkostnaden är speciellt låg bara för inköpet är billigt och driftskostnaden är låg. En dyr etta i Stockholms innerstad kan vara väldigt kostnadseffektiv även om det kanske inte är helt intuitivt! 

Framtiden är snart här

Avresa snarast!

Har Onkel Tom något att säga dig? Det vet ju inte jag men jag kan försäkra dig att du inte hittar så mycket nya idéer här. För mycket av det jag pratar om är redan känt, men inte alltid så spritt. Det är ändå mindre accepterat.

Vad tjatar vi om här då? Leva enkelt, spara och eventuellt hitta ett nytt äventyr utanför kontorslandskapet, åtta till fem och en öl på lördagen. Det jag och min familj gjorde för något år sedan var att vi insåg att mindre kan vara mer. Utan att vi någonsin uttalat ett tydligt mål så är en hållbar livssituation med hög livskvalité det vi eftersträvar.

Sparsamhet är en del i vår förenkling och fokusering, en del i ett minimalistiskt tänkande, så för oss är det inte, eller snarare var det inte, ett mål i sig att läggar pengar på hög. Men vår stora förmåga att spara pengar öppnar naturligtvis för nya och större äventyr - som inte innebär att vi går tillbaka till den tidigare livssituationen, vi vill inte börja spendera vilt. Det är dags att börja fundera på vad stora äventyr kan vara, när saker kan ske och när det är dags att börja detaljplanera.

Vi sparar för att förenkla, men det döljer sig något mer, väldigt värdefullt i vår syn på livet:

Att leva sparsamt och att göra det mesta av en situation med små medel är sparandets största vinst. Målet ska vara att hela tiden använda och utveckla den förmågan, inte att titta på pengar i termer av spara nu och spendera i framtiden.

De flesta som läser den här typen av bloggar och finansbloggar drömmer om frihet och många andra också. Men friheten bygger på pengar, som de flesta av oss inte har. Kanske kombinerat med stora drömmar. Då är alltid friheten så långt fram i framtiden.

Kan vi däremot göra mer med mindre och nöja oss med ännu mindre än så, så kommer framtiden fortare. Framtiden med friheten ligger nära när du tvingar dig själv att tänka och lära nytt och skillnaden mellan nu och framtiden blir svagare.  Känslan av att vi som sparar skjuter något på framtiden blir inte tydligt.

Ord är fint, men hur omsätter vi detta i praktiken?

Vårt första mål var att skapa ett enklare mer fokuserat liv. Vi är en bit på väg och det är inget mål vi ska ändra eller släppa.

Vi vill bli bättre på att göra mesta möjliga av vår situation med små medel.

Efter att ha vridit och vänt på oss så har vi hittat ett mycket intressant mål helt i linje med tankarna ovan. Ett sabbatsår i södra delen av Europa inte allt för lång bort i tiden då det inte behövs. Ungefär så här tänker vi:

• Vår tanke är att försöka få tjänstledigt.
• Hyra ut vår lägenhet.
• Låta barnen gå i landets publika skola.
• Vi ska bo enkelt och leva sparsamt, målet är att leva något billigare än här i Sverige.
• Vi räknar med att ta av vårt sparkapital. Med 50% sparkvot så betyder det att vårt mål i princip är möjligt att nå inom ett år om vi började från noll nu.
• Vi kan tänka oss att arbeta i viss omfattning.

Vi har ett ungefärligt tidsspann som bestäms av att vi skulle vilja att äldsta tjejen inte börjat gymnasiet men att yngsta skulle börjat skolan. Det placerar oss tre till fyra år bort i tiden.

Troligast är Spanien eller Portugal, men även Italien eller Grekland är fullt tänkbara alternativ. EU och Medelhavet är givet denna gång. Om vi gör om sabbatsåret senare så kan vi nog sträcka oss längre bort.

Vi måste jobba vidare lite med detta men om vi väljer att gå vidare så blir inte detta en övning i att spara och bränna pengar. Det blir bland annat en övning i att lära sig var vi ska bo, hur vi bor billigt, bygga nätverk på platsen och att hitta billiga och bra transportsätt in och ut ur landet såväl som på plats. Målet ska vara att barnen blir fullt integrerade i samhället under året.

Ekonomiskt ska vi se vad vi kan göra för att optimera försäkringskassans utbetalningar. I övrigt kommer vi utgå från att det som duger för lokalbefolkningen duger för oss och vi kommer därför försöka hyra relativt ordinarie boende och inte teckna mer än nödvändiga försäkringar.

Jag kommer naturligtvis skriva mer om detta och kommer gärna i kontakt med de som gjort en liknande resa till Medelhavet med familj.

2015-08-15: Läs gärna sidan "Sabbatsår" (Klickbar länk). Länken hittar du i sidhuvudet. Där finns fortsättningen, hur vi har arbetat vidare kring idéerna i det här inlägget.

Snart sex månader utan bil - Hur går det?

Först ska jag ge dig lite bakgrund innan jag pratar om vårt liv utan bil.

• Vi är en familj på sex. Mamma, pappa och fyra barn i åldrarna 2-9 år.
• Vi bodde på landet och har i princip alltid haft två bilar sedan vi flyttade ut på landet.
• Vi har alltid haft stora bilar för aktivt liv och "hela familjentransporter".
• Vi hade mot slutet en körsträcka om cirka 5000 mil/år utslaget på två bilar.
• Kostnaderna för våra bilar var cirka 10 000 kr/månad inklusive allt.
• Sista bilen såldes i maj 2014. Därefter har vi inte ägt någon bil.
• Vi är medlemmar i bilpool - Sunfleet.
• Vi bor numera centralt med mycket goda möjligheter till kollektivtrafik.
• Vi har en lastcykel och cykelkärra som tar två barn.
• Lite förenklat tänker vi så här kring transporter: Vi cyklar, går, åker kollektivt eller hyr bil. Vi cyklar helst och försöker undvika att hyra bil.

Hur funkar det?
Mycket bättre än förväntat och totalt sett mycket bra. Vi har lärt oss använda kollektiva transporter så som buss och tåg smidigt. Äldsta barnet kan åka buss själv till sina kvällsaktiviteter och näst äldsta cyklar nästan i alla sammanhang. Vi vuxna cyklar dagligen.

Kopplingen mellan kostnaden för en resa och nyttan har förstärkts på ett positivt sätt utan att vi helt gått vilse och bara sitter hemma. Om vi ska åka lite längre, så som till släkt och vänner, så har vi kombinerat Swebus, tåg och lokaltrafik. Priset har kanske varit lite högre än om vi bara tänkt att kostnaden varit bensinpriset med egen bil men inget som hindrat vårt resande. Det samma gäller rena semesterresor. Men grannstadens fina badstrand, fikastället ute på landet och resan till fina motionsspåret 2 mil bort uteblir helt.

Sunfleet, vår bilpool, är väldigt bra då vi inte behöver hämta nyckel någonstans utan bara går till bilen och tillgängligheten till bilar är väldigt hög. Men vi har nog knappt kommit upp till ett nyttjandetillfälle i månaden. Helt ärligt så tror jag att vi skulle klara oss bilpool i dagsläget. Men tjänsten är fantastiskt välfungerande.

Vi har åkt taxi en gång på cirka 5 månader och det kostade knappt 300 kr.

Handling sker oftast med hjälp av cykel - lastcykel eller cykelkärra. Vi kanske handlar något oftare och lite mindre men lokalt på ett annat sätt än tidigare men storhandlandet/månadshandlandet hade nog uteblivit även om vi haft bil. Svårast är inte att handla utan att kasta skräp som inte går att kasta i soprummet, så som möbler.

En weekend i fjällen är väl svåraste nöten vi stött på så här långt vad gäller transporter. Men det handlar också om att lära sig leva utan bil. Att hitta andra sätt att resa och hitta resmål som har bättre tillgänglighet via kollektivtrafik är något som vi måste lära oss mer om även om vi kommit en bit.

Ekonomi
Jag redovisar ju vår ekonomi här på bloggen så du kan se själv vad kostnaderna är per månad. Vi har inga månadskort på lokaltrafiken utan betalar per gång. Det blir ett par hundra kronor i månaden, främst för äldsta barnets resande och när vi ska iväg någonstans hela familjen. En fast avgift till Sunfleet, cirka 200 kr/månad, finns också med i transportkostnaderna. I övrigt är det jag redovisar rörliga kostnader i form av biljetter. Jag redovisar också kostnader för cyklarna under transportkostnader, så som lås, lysen och reparationer. De flesta cykelkostnaderna skulle vi nog ha även om vi hade bil.

Besparingen mot vårt tidigare liv är stort. Jag skulle tro att vi sparar cirka 8 000 kr/månad i snitt.

Hälsa
Ett skäl, förutom ekonomin då, till att vi ledsnade på bilarna var den totala avsaknaden av vardagsmotion i vårt dåvarande liv. Vinsten med omställningen har här varit enorm. Inte så att vi rasat i vikt eller blivit som Hulken men den känsla av att sitta i en omöjlig situation - åka bil från bord till bord - som jag hade tidigare är i princip borta. Om jag inte hinner motionera nu så är det ingen katastrof då jag faktiskt rört mig rätt mycket under dagen och inte heller krävs så stor disciplin vad gäller mat för att inte bli fetare hela tiden. Pizza eller korv och pommes frites en fredag är helt ok även om jag inte går ner i vikt. Men jag går inte heller upp. Känslan av att rört sig för lite och ätit för mycket är inte vanligt förekommande längre.

Jag har alltid varit aktiv, så om förändringen varit positivt för mig så har skillnaden för barnen och min sambo varit ännu större.

När vi började åka så mycket som 5000 mil om året så blev kostnader, reparationer, besiktningar och tid i bilen en stressfaktor. Den är borta nu. Dessutom är kopplingen mellan transport av barn och min eller min sambos insats lägre än tidigare. Barnen klarar sig mycket mer av sina transporter själva vilket gett oss mer tid.

Slutsatser
De flesta tycker att det verkar svårt att vara utan bil och med fyra barn, varav två riktigt små, ska det tydligen vara omöjligt. Jag håller inte alls med. Men ett liv utan bil kräver lite annan inställning till vissa saker jämfört med om man har bil. "Att åka och handla" exempelvis är inget vi gör sådär bara. Inte heller att åka och bada i en sjö på kvällen en fin sommardag. I praktiken så saknar vi inte handlingen och badet är bara en möjlighet bland andra. En möjlighet som vi nästan aldrig tog tidigare heller så värdet var nog inte så högt.

Tjocka släkten

Igår var jag på kalas hos min mor och hela tjocka släkten. Som alltid erbjuder min familj goda möjligheter till reflektion och frustration även om det denna gång inte var så farligt. Det som resulterade i något tänkvärt denna gång var kopplat till diskussioner om sparande, konsumtion och livsstilsförändringar som vi infört på sistone i vår familj.

Igår var det transporter som var det som diskuterades mest. Vi har ingen bil utan åker kollektivt - buss och tåg - vilket i princip varje besök hos någon släkting leder till någon form av diskussioner. "Hur gör ni då" var temat för dagen och mina föräldrar kände sig frågande i hur man tog sig från perrongen dom ser från sitt fönster upp i lägenheten. För att inte tala om hur vi tog oss från vår lägenhet till stationen i den stad vi bor. Att gå till och från något man kan se var tydligen tufft men bussåkande i hemstaden och tågresan tillsammans verkade vara för mycket i umbäranden så min far kände sig tvungen att säga det så vanliga "det blir ju konstigt om man inte ska unna sig något".

Jag har hört det uttrycket "unna sig något" hela mitt liv men det var först i går som jag insåg att jag på allvar inte vet vad det betyder. Mina föräldrar verkar ekonomiskt pressade och i synnerhet min far hanterar inte det något vidare alls. Ändå blir han störd över att jag inte verkar konsumera enligt förväntningarna på något sätt och precis när han sa sitt "det blir ju konstigt ..." insåg jag att jag inte förstod vad han sa. För vem och varför skulle jag "unna mig något" när det gäller transporter? Vad skulle jag uppnå och vad skulle det innebära? Den frågan är i högsta grad intressant men jag låter den hänga i luften och fortsätter längs ett annat spår.

Tidigare i mitt liv så har jag lite förenklat sett på saker och ting så här.

• Jag har en inkomst.
• Jag har ett liv i detta nu.
• Jag har en vilja och olika behov som resulterar i inköp.

Det betyder i princip att jag i en given situation tittat på om jag har råd, om jag vill prioritera något och om det är prisvärt. Att då föra pengar från denna verklighet till något annat, så som sparande, blir bara ytterligare en begränsning vilket inte är bra och "att unna sig något" passar på något sätt in. Det innebär nog att man gör avkall på en del av de begränsningar man har (frivilligt eller ofrivilligt).

Nu tänker jag mer så här.

• Jag har en inkomst.
• De pengar jag tjänat idag har kostat på i form av ändlig tid och energi. Det är inget jag byter bort lättvindigt.
• Vad ska jag med det här till? Orkar och hinner jag ta till mig något jag köper?

När min far då säger "unna sig" landar det inte längre i något sammanhang. Varför ska jag i en förflyttning från A till B lägga mer pengar än nödvändigt i synnerhet när jag inte gör avkall på säkerhet eller komfort?

Jag har skrivit lite mer kring just begreppet "att unna sig" här (klickbar länk)

Ett enklare liv, är det ett tecken på misslyckande?

En amerikansk blogg som heter Be More with Less hade för en tid sedan ett inlägg som handlade om fördelarna med Downsizing - inte så konstigt om man ser till bloggens namn kanske - som tog en oväntad vändning. I stället för att predika för de redan frälsta minimalisterna som nickade förstående i kommentarsfälten började flera personer prata om varför man drar ner på utgifterna och att skälen nästan alltid är ofrivilliga (utanför minimalistskaran alltså).

Jag tror logiken är så här: Vi ska sträva efter att öka vår konsumtion. Att lyckas i denna strävan är samma sak som att lyckas i livet. På samma sätt skulle då det omvända gälla, nämligen att en minskad konsumtion är ett misslyckande, eller kanske snarare att endast ett misslyckande i livet och karriären skulle vara skäl till att minska sin konsumtion? Jag ska inte vrida och vända allt för mycket på orsak och verkansambanden utan konstatera att bloggarens inlägg kom att belysa en konflikt; den som frivilligt dra ner på kostnader, bostadsyta och prylar gör frivilligt det som de flesta gör allt för att undvika.

Vi kan nog lätt ha fördomar om amerikaner och tro att ovanstående är typiskt amerikanskt. Det kanske det är men vi har sett liknande tendenser i vår omställning i lilla Sverige. Ja, jag får känslan av att många i vår omvärld undrar lite över vad vi håller på med faktiskt. Här är några frågor som dykt upp sedan vi började förändringen:

• Ingen bil? Har du blivit av med körkortet?
• Ingen bil? Kommer inte barnen bli retade i skolan? *
• Att inte unna sig något orkar ni inte med så länge!
• Men skulle inte ni kunna ha ett hus?
• Vad har ni gjort? Har ni behövt frigöra pengar?

Nu har vi flyttat till en rätt så fin adress och lägenhet och när människor väl förstått det så verkar inte vår stora omställning längre så ekonomiskt orienterad vilket verkar gör många mycket tryggare - konsumtionen fortsätter tror dom - och det blir mest frågor kvar kring valet att leva utan bil. Men visst finns det hos många ett frågetecken om vad som ligger bakom och visst får jag ibland känslan av att vissa tycker att misslyckats med något även om det inte är klart med vad. Att gå bort från Mercedes, 8 rum och kök, husvagn, självgående gräsklippare mm. var ju att gå bort från det som många strävar efter. Jag törs inte ens tänka på vad som hänt om vi satt oss i hyreslägenhet i ett invandrartätt getto, då hade vi väl blivit anmälda till socialen av någon i familjen eller på arbetsplatsen!

Om andra undrar vad vi gör så är det inte så konstigt att jag själv undrat ibland, av flera olika skäl.

• Kommer vårt minskade beroende av pengar leda till att vi får lägre inkomster framöver? Skapar vi en negativ spiral? Beslut kring jobb och karriär påverkas kraftigt av att vår ekonomi förbättras snabbt, det är helt klart.
• Kan vi upprätthålla det här läget eller kommer vi snart "röra om igen" med husköp, hembio, vinterdäckslagring, bil och spolning av hängrännor?
• Kommer jag att känna ett tryck av att visa mig lyckad med någon dyr statussymbol?

Om vi kommer påverkas negativt i någon del på grund av vår livsstilsförändring återstår att se. I så fall är det nog troligast kopplat till lön och karriär där drivkrafterna bakom att jobba förändras hos både mig och min sambo. I vissa korta möten med andra kommer naturligtvis också vår framtoning som enklare och mer ekonomiskt begränsade vara oss till last. Men inget av det vi sett så här långt antyder att något annat än "less is more" är vägen att vandra.

Jag ska avsluta med att säga att även om vissa blir förvånade, eller till och med provocerade, över våra val och förändringar så är många också väldigt förstående och uppmuntrande. Främst verkar förmågan att styra om vårt liv så radikalt som vi gjort vara något som många ändå beundrar.

Blogginlägget som startade den här diskussionen hittar du här: The Upsides of the Downsize.

*Innan svärföräldrarna riktigt förstått att vi bor på en fin adress så var dom faktiskt rädda för att barnen skulle bli retade om vi inte hade bil. Oron var helt kopplad till att vi skulle signalera ekonomisk svaghet, inte att barnen skulle bli mobbade för att vi var miljömuppar eller på annat sätt avvikande.

Ska man spara ska man bo i stan, eller hur?

Vi bodde på landet tidigare och flyttade in till stan. Från stort hus, bilar, husvagn, höns, eget garage, buskar, altan, gasolgrill och ett liv helt utan grannar. Pang in i centrala staden bara; betong, grannar, hiss, dvärgparkeringsplats för min fina SUV och inte ens ett sketet förråd.

Största utlösande faktorn till förändring var tiden för pendling och med en ständigt ökande barnaskara så steg även reskostnaderna snabbt. Pengarna och tiden sprutade iväg, helt utan fokus och både jag och min sambo insåg behovet av förändring.

Så vi flyttade in till stan för att spara pengar. En väldans massa pengar. Hur olikt den vanliga uppfattningen om vad som är billigt och dyrt är inte min bild? "Vi flyttade in till stan för att spara pengar!"

Om dit mål inte är att konsumera så är det billigare att bo i stan. För om du måste ha stora bilar och köpa hus efter antal rum och kvadratmeter, ja då kan du ju på pappret komma billigare undan i förorten eller på landet. Men om du skiter i att "mer är bättre" och i stället identifierar dina behov, samt formar ditt liv lite mer som ett företag, hur skulle du tänka då?

"Var ska jag vara för att dela kostnaden för min verksamhet med så många som möjligt?" är en bra fråga då. Vore jag börs-vd skulle jag säga "synergier". Det är svårt med synergier ju mer utsmetat samhället blir och blir det rena landet är det i princip omöjligt. På landet får du köpa gungan själv. Det samma gäller för belysningsstolpen, snöröjningen, poolen, grillen, rosbusken, gräsklipparen. Du får köpa böckerna i stället för att låna dom. Du bygger biorum i stället för att gå på bio. Ja, du kan ha mycket, men det är dyrt.

Exemplen kan göras många. En större stads fördelar är just möjligheten att nyttja samhället och ta del av det som du och andra redan betalat. Gå i parkerna i stället för att försöka göra egen trädgård hemma. Leka i lekparkerna som finns. Gå på event i lokaler du redan betalat. Få synergier i ditt hyreshus eller bostadsrätt. En klipper gräset åt hundra hushåll. En skottar till en port.

Sedan finns det mycket annat. Skit i bil - det är för idioter. Nyttja bytarsiter och Blocket som är mycket mer aktiva i städerna. Det går fortare att omsätta det du vill bli av med och hitta det du behöver. Med lite tur har ni Myrorna och Secondhandaffärer nära.

Nä! Släpp högtryckstvätten och kom med i matchen nu förortsbor!

Varför mindre är mer och varför det finns mer än mindre

På något vis så rann mitt liv över lite. Vi har stor familj, bodde stort, hade flera bilar, husvagn och jobbade heltid både jag och min sambo.

Tiden räckte inte till och jag kände mig rätt pressad. Så hittade jag några bloggar som pratade om minimalism och ökad livskvalité. Mycket klokt där men inte riktigt lösningen på allt.

Men i takt med att jag läste bloggar om minimalism så dök det också upp en del bloggar som handlade om ekonomi, främst människor som försökte skapa ekonomiskt oberoende för att slippa ifrån tråkiga jobb och ohållbara livssituationer.

I takt med att jag läste visade det sig att om man kombinerar sparande med väldigt låga utgifter så kan man åstadkomma mycket mer än man först kan tro vad gäller ekonomiskt oberoende, snabbt. Det i sin tur leder till nya möjligheter och utmaningar.

Eftersom jag ledsnat rejält på mitt jobb så lät ju det här fantastiskt och min sambo och jag började trevande försöka hitta olika sätt att fokusera livet mer både vad gäller pengar, tid och prylar.

Nu är jag något halvår in i min resa och konstaterat att det finns rätt mycket kul och tänkvärt inom den sfär av minimalister och sparare/investerar jag hittat. I korthet så ser strategin ut så här:

• Sikta på att spara mycket. Mycket i dessa sammanhang är i storleksordningen 50% eller mer av din inkomst efter skatt.
• För att komma dit måste du lära dig att spara pengar och lära dig vilket fantastiskt liv det finns utan konsumtion. Det rör sig alltså om större förändringar i livet, mycket större än att släcka några lampor eller dra ner värmen, men samtidigt rätt befriande. För de flesta är förändringarna så stora att man gradvis måste jobba sig fram till ett ny kostnadsnivå. Det är en utbildning i livet att komma dit.
• Investera dina pengar klokt och lär dig möjligheterna i investeringar på exempelvis börsen. Notera att vi inte prata spekulation på börsen utan en uppbyggnad av förmögenhet.

Lyckas du få snurr på samtliga delar ovan så vänder livet snabbt. Om du kan spara 50% av din inkomst så kan du jobba ett år och vara ledig ett! För många som var i den situation vi var i vår familj låter det osannolikt att man skulle kunna tänka sig att man snart tappar ekonomiska incitament för att jobba.