Sälja saker

Vi har sålt massor av grejor sedan vi bestämde oss för att flytta. Med bilar och husvagn så rör det sig om försäljning av prylar för i storleksordningen 400 000 kr, men det finns mer att hämta.

Den senaste försäljningen var en cykel som bara stod och samlade damm. Det var väl inte någon dussincykel, som ni säkert förstår, om den dammig och väldigt billigt gick för fem tusen kronor.

Cykeln har legat ute i några månader på en annonssida. Några har hört av sig men det har inte varit någon stor efterfrågan. När vi sålt bilar har det gått lite lättare, möbler relativt bra, medan husvagnen gick trögast.

Jag är en av de mer ekonomiskt lagda personerna jag känner men jag är lite förvånad över hur naiv syn på möjligheterna till försäljning av tillgångar jag haft. Min cykel var lätt värd sex till åtta tusen kronor så när jag gick ut med en annons på sex tusen femhundra kronor så räknade jag nog med att den snart skulle vara såld.

Efter en vecka sänkte jag till fem och fem då jag ville rida på Vätternrundafebern som råder på vårkanten. Tror ni något händer? Jag har sålt andra cyklar via samma forum och är rätt övertygad om att jag är på rätt ställe med min annons så det är inte fel på min annonsering. Priset är löjligt, men inget händer. Då har jag som säljare inte så mycket kvar att göra mer än att sänka priset, vilket jag tyckte var helt vansinnigt, eller att vänta. Vänta går ju bra om man har tid, annars blir det svårare.

Just här finns nog en av mina största lärdomar efter vår flytt och vår omställning. Det liv vi skapat oss, mycket på grund av goda inkomster, har krävt mycket längre tid än jag kunnat ana för att avvecklas. Att förändra har tagit månader, ja halvår, att faktiskt göra och även om vi varit naiva så har känslan av åtagande präglat oss. Om några månader kan vi ta vårt pick och pack och dra var som helst i världen på några dagar så var knappast fallet tidigare.

Behovet att avveckla och ställa om sitt liv är ju inte relevant bara om man ska flytta, utan samma behov finns vid sjukdom eller arbetslöshet.

Jag har lärt mig det som alla som jobbar med försäljning och frågor kopplade till en marknad vet. Det finns två aspekter när du ska sälja något. 1) Pris och 2) antalet kunder. Naturligtvis är pris och efterfrågan inte oberoende, snarare tvärt om, men en marknad fungerar bättre om antalet affärer som avslutas är hög, även om priset är pressat.

I praktiken betyder det vi lärt oss att du behöver mer tid och pengar för en omställning än du tror och behoven ökar med antalet prylar du äger. Så sommarstugan som du gärna vill ha nu kanske bara går att omsätta till pengar i april-maj varje år. Taskigt om du vill ha stuga nu och skiljas efter semestern.

Törs du det?

- Törs du det?

Ja, det var frågan från den duktiga tjejen som lever ett liv med nybygge på landet, bilar och barn. Ett perfekt liv kan man tycka. Hon och jag pratade om vad jag skulle göra efter företagets omorganisation där jag i oordningen som råder tackat nej till ett "erbjudande", eller som jag tyckte det presenterades: nu har vi tänkt konstigt och du behöver fixa det uppmaning.

- Törs du det?

Jag vill bli en fri man. Tror du den duktiga tjejen känner sig fri? Jag förstår helt hur hon tänker ur sitt eget perspektiv och också var jag hamnar med mitt val, men jag kan inte styra mitt arbetsliv - jag kan ha längre kvar att jobba än jag har jobbat fram till idag - utifrån rädsla.

- Törs du det?

En så rimlig tanke när allt hänger på en tråd. Duktiga tjejen lever med en man som tjänar minst lika bra som hon och tillsammans tjänar dom nog bland de 2-3% av befolkningen som tjänar bäst i regionen. Måste allt då hänga på en tråd?

- Törs du det?

Jag tror aldrig min farsa tänkt den tanken på ett jobb. I synnerhet inte när han bara sagt att han tror att man kan använda hans kompetens bättre. Varför skulle jag och mina kamrater med massa högskolepoäng och inkomster min gamla farsa knappt kan greppa styras av tre ord som inte ligger många steg från rent tvång i någon form av motivationstrappa.

Jag undrar om vi är bra människor och medarbetare när den tanke som ligger närmast i en diskussion är:

- Törs du det?

- Tror du det?

Ska man spara ska man bo i stan, eller hur?

Vi bodde på landet tidigare och flyttade in till stan. Från stort hus, bilar, husvagn, höns, eget garage, buskar, altan, gasolgrill och ett liv helt utan grannar. Pang in i centrala staden bara; betong, grannar, hiss, dvärgparkeringsplats för min fina SUV och inte ens ett sketet förråd.

Största utlösande faktorn till förändring var tiden för pendling och med en ständigt ökande barnaskara så steg även reskostnaderna snabbt. Pengarna och tiden sprutade iväg, helt utan fokus och både jag och min sambo insåg behovet av förändring.

Så vi flyttade in till stan för att spara pengar. En väldans massa pengar. Hur olikt den vanliga uppfattningen om vad som är billigt och dyrt är inte min bild? "Vi flyttade in till stan för att spara pengar!"

Om dit mål inte är att konsumera så är det billigare att bo i stan. För om du måste ha stora bilar och köpa hus efter antal rum och kvadratmeter, ja då kan du ju på pappret komma billigare undan i förorten eller på landet. Men om du skiter i att "mer är bättre" och i stället identifierar dina behov, samt formar ditt liv lite mer som ett företag, hur skulle du tänka då?

"Var ska jag vara för att dela kostnaden för min verksamhet med så många som möjligt?" är en bra fråga då. Vore jag börs-vd skulle jag säga "synergier". Det är svårt med synergier ju mer utsmetat samhället blir och blir det rena landet är det i princip omöjligt. På landet får du köpa gungan själv. Det samma gäller för belysningsstolpen, snöröjningen, poolen, grillen, rosbusken, gräsklipparen. Du får köpa böckerna i stället för att låna dom. Du bygger biorum i stället för att gå på bio. Ja, du kan ha mycket, men det är dyrt.

Exemplen kan göras många. En större stads fördelar är just möjligheten att nyttja samhället och ta del av det som du och andra redan betalat. Gå i parkerna i stället för att försöka göra egen trädgård hemma. Leka i lekparkerna som finns. Gå på event i lokaler du redan betalat. Få synergier i ditt hyreshus eller bostadsrätt. En klipper gräset åt hundra hushåll. En skottar till en port.

Sedan finns det mycket annat. Skit i bil - det är för idioter. Nyttja bytarsiter och Blocket som är mycket mer aktiva i städerna. Det går fortare att omsätta det du vill bli av med och hitta det du behöver. Med lite tur har ni Myrorna och Secondhandaffärer nära.

Nä! Släpp högtryckstvätten och kom med i matchen nu förortsbor!

Månadens inköp

Då börjar det bli lönedags denna månad och jag ska försöka se om jag inte kan spara mer än mitt mål om 20 tusen kronor.

Månadens val - jag försöker köpa rätt stora poster när jag handlar i utländska bolag för att hålla nere transaktionsavgifterna - är Prospect Capital Corp (PSEC), ett amerikanskt investmentliknande bolag som har haft det lite turbulent ett tag. Det här är en månadsutdelande aktie som dessutom är högavkastande. Med lite tur med priserna i veckan så kan man nästan nå 13% per år i avkastning vilket i praktiken är något högre eftersom utdelningen sker månadsvis och det blir ränta på ränta effekt.

Jag är att betrakta som nybörjare på aktiehandel och när jag började i vintras så tyckte jag att det var lite märkligt att en aktie kunde ge 13% avkastning medan säg H&M som betraktas som rätt högutdelande gav 3,5% ungefär.

Naturligtvis finns det skäl till det. Här är några av nackdelarna med PSEC som jag ser det:

• Oklart hur ränteläget påverkar utdelningsförmågan.
• Amerikanska myndigheter har haft synpunkter på hur PSEC redovisar och även om det är ok för tillfället kan det hända saker kring bolagsformen och hur bolaget måste hantera sitt kapital.
• Det finns inte någon tillväxtpotential att tala om. Den här aktien har man som inflationsskyddad investering.

Varför väljer jag då att köpa PSEC? Ja, lite för att det är läge nu - aktiepriset är av olika anledningar nedpressat - men också för att risksprida mina innehav om börskurserna skulle falla brett. Om det händer något som gör att börskurserna faller men som inte påverkar PSECs intjäningsförmåga nämnvärt så tror jag det ska mycket till för att den aktien ska falla så mycket i pris. I så fall så skulle avkastningen gå en bra bit norr om 15% vilket skulle göra aktien rätt attraktiv.

Om utdelningen inte ändras speciellt mycket och aktiepriserna sjunker så är det faktiskt gynnsamt om man äger denna typ av bolag. Bolaget delar ut en stor andel av sitt börspris per aktie samtidigt som du kan köpa den förmågan billigt igen för utdelningen.

Varför mindre är mer och varför det finns mer än mindre

På något vis så rann mitt liv över lite. Vi har stor familj, bodde stort, hade flera bilar, husvagn och jobbade heltid både jag och min sambo.

Tiden räckte inte till och jag kände mig rätt pressad. Så hittade jag några bloggar som pratade om minimalism och ökad livskvalité. Mycket klokt där men inte riktigt lösningen på allt.

Men i takt med att jag läste bloggar om minimalism så dök det också upp en del bloggar som handlade om ekonomi, främst människor som försökte skapa ekonomiskt oberoende för att slippa ifrån tråkiga jobb och ohållbara livssituationer.

I takt med att jag läste visade det sig att om man kombinerar sparande med väldigt låga utgifter så kan man åstadkomma mycket mer än man först kan tro vad gäller ekonomiskt oberoende, snabbt. Det i sin tur leder till nya möjligheter och utmaningar.

Eftersom jag ledsnat rejält på mitt jobb så lät ju det här fantastiskt och min sambo och jag började trevande försöka hitta olika sätt att fokusera livet mer både vad gäller pengar, tid och prylar.

Nu är jag något halvår in i min resa och konstaterat att det finns rätt mycket kul och tänkvärt inom den sfär av minimalister och sparare/investerar jag hittat. I korthet så ser strategin ut så här:

• Sikta på att spara mycket. Mycket i dessa sammanhang är i storleksordningen 50% eller mer av din inkomst efter skatt.
• För att komma dit måste du lära dig att spara pengar och lära dig vilket fantastiskt liv det finns utan konsumtion. Det rör sig alltså om större förändringar i livet, mycket större än att släcka några lampor eller dra ner värmen, men samtidigt rätt befriande. För de flesta är förändringarna så stora att man gradvis måste jobba sig fram till ett ny kostnadsnivå. Det är en utbildning i livet att komma dit.
• Investera dina pengar klokt och lär dig möjligheterna i investeringar på exempelvis börsen. Notera att vi inte prata spekulation på börsen utan en uppbyggnad av förmögenhet.

Lyckas du få snurr på samtliga delar ovan så vänder livet snabbt. Om du kan spara 50% av din inkomst så kan du jobba ett år och vara ledig ett! För många som var i den situation vi var i vår familj låter det osannolikt att man skulle kunna tänka sig att man snart tappar ekonomiska incitament för att jobba.

Ett beslut för mycket

Ibland när jag känner mig sliten och pressad av jobbet kan jag känna mig mentalt slut vilket jag tror många kan känna igen sig i. När jag läste på högskolan så kunde jag känna mig helt mentalt slutkörd i slutet på en tentaperiod men det var inte samma sak.

Tentaperiodens trötthet är en tomhetens trötthet för mig. En oförmåga att ta sig för någonting, det känns som orken är slut och det finns inte mycket annat att göra än att vänta på att man ska återhämta sig.

Mental trötthet på jobbet är för mig annorlunda. Det är mer överstimuli, en känsla av att jag inte orkar ta in mer och fatta fler beslut. Jag är utnött snarare än uttömd.

På det här så kan ibland min sambo ibland agera så att hon vill att jag ska fatta hennes beslut också som är kopplat till vår vardag. Inte så att hon inte klarar sig utan mig eller att jag inte skulle lita på hennes beslut utan som en del i förankring och jag tror till viss del förenkling för henne.

- Ska vi åka till kusinens kalas i helgen.

- Ska vi åka till fjällen i vinter?

- Ska vi låta tjejen får ha sina kompisar här på sova över?

- Ska vi måla om gaveln i sommar?

- Ska vi laga bilen eller köpa ny?

- Ska vi åka till Ullared eller ska jag beställa barnens regnkläder?

Ibland när jag kommer hem och det känns som hjärnan kokar så kan jag bli otroligt trött på min sambo och hennes frågor. Visst kan hon fatta några av besluten utan mig ibland men det kan finnas en rad olika skäl till att hon vill stämma av innan hon går vidare.

Om jag blir trött av frågorna ovan får jag nästan ångest av frågor i still med:

- Har du kollat om ... så att vi vet om vi ska ..

alltså frågor eller påståenden som kräver en större insats än att svara ja eller nej.

Det verkliga problemet är att jag är för trött och till viss del att det finns lite för många problem att ta ställning till. Dom två sakerna hänger intimt samman och det gäller mig och det gäller nästan alla i min omgivning som haft problem med stress eller utbrändhet. Det går inte i längden att leva livet på jobbet och sedan maximera privatlivet.

Vad vi gjorde under lång tid var att köpa oss bort från en del problem. Köp städning, köp ny bil, köp hantverkare och så vidare så minskar mängden beslut du behöver fatta. Efter att jag provat detta så tycker jag nog det är en tveksam lösning även om den till viss del fungerar.

Den bästa lösningen är att minska intensitetsnivån, leva enklare, minska behoven av beslut och öka orken.

Jag är trött och 45 - Därför downshiftar jag här

Den här bloggen startar jag i en fas i mitt liv som jag gärna skriver av mig lite om. Jag skriver främst för mig själv men hoppas att det jag delar med mig av kan vara till nytta och glädje för någon annan som är eller kommer hamna i en liknande situation som jag gjort.

Vad är det som har hänt och vilken "fas" är det jag är inne i, undrar du säkert. Jo, jag bor ihop med min sambo och vi har fyra barn. De två minsta är två och tre år gamla. De äldsta har inte fyllt tio år. Jag är mitt i livet och karriären, även om karriären går trögt nu med barnledigheter och några tuffa uppdrag på jobbet. Då någon gång under 2013 så ledsnar vi på stort hus på landet, pendlig, husvagn och bilar. Vi påbörjar en downshifting mot ett enklare liv i lägenhet inne i stan, väldigt inspirerade av minimalistiskt tänkande. Ett liv som ska ge oss betydligt bättre möjlighet att styra den lilla tid vi har kvar på dagen mot det vi vill.

Vi sålde huset under 2013 och bröt upp, i mars 2014 flyttade vi in till stan. Det här var jobbigt i sig. Även om jag säger att vi var klara med att leva på landet så bodde vi fantastiskt fint. I ett område där vi hade vänner och barnen hade hela sitt liv.

Parallellt med vår downshifting så hände mycket i mitt arbetsliv. Saker som aldrig hänt mig förut och som jag tagit rätt personligt. För att göra en lång historia kort.

• Jag hade det extremt hektiskt på jobbet där jag satt som i ett skruvstäd från morgon till kväll. Jag började på allvar ifrågasätta om jag skulle vara kvar på mitt jobb, eller om jag skulle orka vara kvar på jobbet. 
• Jag trivdes inte alls på min arbetsplats och hade väldigt svårt att lösa upp de frågor som påverkade detta. Mycket var mjukare frågor men vi hade också en fysiskt usel arbetsmiljö. Jag var helt slut på kvällen.
• Jag fick ingen energi av omgivningen, eller åtminstone inte av så många och jag insåg att flera av de personer som jag inte gillade men som var viktiga för mig, så som chefer och projektledare var delvis missnöjda med det jag gjorde. Men vagt, ingen tydlig feedback fanns som jag kunde agera på.

Här är vi nu. Jag har insett att jag inte kan, eller vill,  fortsätta min nuvarande karriär så mycket längre till, den är helt enkelt för själsdödande (jmf engelskans soul-crushing som ofta används för att beskriva tråkiga jobb i storbolagsmiljö med stor arbetsbörda, stress och usel arbetsmiljö).
Vad som förvånar mig lite själv är sättet jag hanterat en del händelser. Dels har jag tagit en del saker mer personligt än jag själv trodde jag skulle göra. Men sedan att allt det här hände samtidigt som vi påbörjat vår förenklingsresa, vår downshifting har gjort att jag idag tycker och tänker lite annorlunda än för några år sedan, inte minst kring karriär och lycka. 

Slutsatsen är att något måste göras, frågan är bara vad och var jag ska starta.

Fortfarande händer mycket i mitt liv och jag lär mig nytt varje dag. Att få skriva ner mina tankar och känslor är kanske det viktigaste med den här bloggen, men jag hoppas att jag också kan lära mig mer genom interaktion med andra

---

2015-08-12:
Jag har editerat texten ovan en del, men budskapet är det samma. När jag skrev inlägget så var jag väldigt inspirerad av bloggarna Mr Money Mustasch och Early Retirement Exterme. Hur jag tänkte och hur dom påverkat mig skrev jag ganska snart om i Sadla om - Att göra något annat (klickbar länk). Båda dom bloggarna är väldigt "anti" till konsumismen och inriktar sig mycket på ekonomiska frågor. Men som du ser ovan så var det inte det som drev mig att blogga eller förändra mitt liv. Det var önskan om förenkling och fokusering - minimalism - och jobbsituationen som drivit mig och vår familj till förändring. 

När jag skrev det här första inlägget så hade jag i princip blivit utslängt från min tjänst i det projekt jag jobbade, några veckor innan semestern. Jag var inte själv om det utan samtliga ledare petades på dagen och jag hamnade i något sorts vakuum. Jag var dock den ende som blev både utsparkad och kvar vilket var jobbigt i sig, även om jag fick lite mindre att göra. Precis innan jul upprepades tricket med en större omorganisation som berörde personer i samma roll som jag var tidigare. Det skrev jag om i Ny omorganisation precis innan ledigheten, igen (klickbar länk).

I februari i år blev det någon sorts återgång till det normala vad gäller jobbet då jag fick ett nytt jobb i en grupp som fungerar mycket bättre. Jag skrev ett ganska långt inlägg då Nytt jobb på gång? - Tankar om mig själv och jobbet (klickbar länk). På så vis kan vi väl säga att själva jobbsituationen normaliserats men det här dryga året har inneburit att min syn på jobb och arbete helt förändrats.