Gör det mesta möjliga av det du har - Weekendresa

Att inte gnälla utan göra det bästa av en situation är en av Mr. Money Mustachs grundläggande teser och eftersom jag vill vara hans lärjunge så får jag göra vad jag kan i samma anda.

Första försöket att tänka helt nytt gör jag i samband med att jag ska fira att brorsan fyller förti. Att slippa barn och problemorienterad sambo gör att jag törs ta ut svängarna lite mer och jag har därför valt att boka en weekend för brorsan och mig. Så här har jag gjort:

• Jag gick in på Ryanair och tittade på ett antal resmål med en ganska öppen kalender, oktober typ var målet. Jag valde resmål, datum och tid för ut/hemresa utifrån en helhet. Möjligheterna det gav gjorde att jag kunde åka t.o.r för 1170 kr totalt.
• Jag bokade boende via airbnb.com vilket gav ett totalpris för boende på straxt över 1800 kr för tre nätter och två personer.

Så för cirka 3000 kr har vi flyg och boende för två över en weekend. Väl där är det stadsmys och mat på agendan så jag räknar inte med att det ska dra iväg så väldigt. Vi hyr exempelvis ingen bil och åker kollektivt på plats. Ja, jag har ju ingen bil så jag åker kollektivt även i Sverige.

Jag är ganska nöjd så långt med mitt första försök att tänka lite annorlunda. Vi får väl se när jag är tillbaka om jag är lika positiv.

Har du något tips om hur man kommer iväg på en weekend billigt?

Tjocka släkten

Igår var jag på kalas hos min mor och hela tjocka släkten. Som alltid erbjuder min familj goda möjligheter till reflektion och frustration även om det denna gång inte var så farligt. Det som resulterade i något tänkvärt denna gång var kopplat till diskussioner om sparande, konsumtion och livsstilsförändringar som vi infört på sistone i vår familj.

Igår var det transporter som var det som diskuterades mest. Vi har ingen bil utan åker kollektivt - buss och tåg - vilket i princip varje besök hos någon släkting leder till någon form av diskussioner. "Hur gör ni då" var temat för dagen och mina föräldrar kände sig frågande i hur man tog sig från perrongen dom ser från sitt fönster upp i lägenheten. För att inte tala om hur vi tog oss från vår lägenhet till stationen i den stad vi bor. Att gå till och från något man kan se var tydligen tufft men bussåkande i hemstaden och tågresan tillsammans verkade vara för mycket i umbäranden så min far kände sig tvungen att säga det så vanliga "det blir ju konstigt om man inte ska unna sig något".

Jag har hört det uttrycket "unna sig något" hela mitt liv men det var först i går som jag insåg att jag på allvar inte vet vad det betyder. Mina föräldrar verkar ekonomiskt pressade och i synnerhet min far hanterar inte det något vidare alls. Ändå blir han störd över att jag inte verkar konsumera enligt förväntningarna på något sätt och precis när han sa sitt "det blir ju konstigt ..." insåg jag att jag inte förstod vad han sa. För vem och varför skulle jag "unna mig något" när det gäller transporter? Vad skulle jag uppnå och vad skulle det innebära? Den frågan är i högsta grad intressant men jag låter den hänga i luften och fortsätter längs ett annat spår.

Tidigare i mitt liv så har jag lite förenklat sett på saker och ting så här.

• Jag har en inkomst.
• Jag har ett liv i detta nu.
• Jag har en vilja och olika behov som resulterar i inköp.

Det betyder i princip att jag i en given situation tittat på om jag har råd, om jag vill prioritera något och om det är prisvärt. Att då föra pengar från denna verklighet till något annat, så som sparande, blir bara ytterligare en begränsning vilket inte är bra och "att unna sig något" passar på något sätt in. Det innebär nog att man gör avkall på en del av de begränsningar man har (frivilligt eller ofrivilligt).

Nu tänker jag mer så här.

• Jag har en inkomst.
• De pengar jag tjänat idag har kostat på i form av ändlig tid och energi. Det är inget jag byter bort lättvindigt.
• Vad ska jag med det här till? Orkar och hinner jag ta till mig något jag köper?

När min far då säger "unna sig" landar det inte längre i något sammanhang. Varför ska jag i en förflyttning från A till B lägga mer pengar än nödvändigt i synnerhet när jag inte gör avkall på säkerhet eller komfort?

Jag har skrivit lite mer kring just begreppet "att unna sig" här (klickbar länk)

Min förvirring i bilder

Den gråa blobben med ett rött/vitt centrum är min plats i det politiska landskapet enligt Aftonbladet. Men som jag skrev i förra inlägget så lutar jag lite åt att ta större risk i detta val och är villig att röra mig uppåt i bilden då jag skulle vilja se att vi gör mer inom vissa områden. Så säg att jag är villig att flytta mig uppåt i höjd med Mp och V i val av parti så ser ni att det i mångt och mycket är jämt skägg mellan ett borgerligt val eller Mp.

Allt hänger på vilken ledd i bilden man är villig att röra sig när man prutar på sina värderingar och ett så stort steg åt vänster som en röst på Mp skulle innebära skulle svida rejält, det kan jag lova. Enda realistiska valet i högerdelen på bilden är M.

Den som vill argumentera kring Aftonbladets mätning får gärna göra det men bilden beskriver faktiskt rätt tydligt hur jag upplever situationen.

Det här med valet va?

Jag tycker valet är svårt den här gången. I grunden är jag en högerväljare med flera riktigt mörkblå sidor och några mer liberala. Jag tycker dessutom att nuvarande regering är trovärdig och lämplig att regera vår lilla del av världen så valet borde vara lätt. Men det är det alltså inte! Vill ni veta varför?

Jo, Alliansen lyckas inte lyfta fram en enda spännande idé. I alla fall inte som når mig. Jag kan ge dom lite cred för att det är svårt när man sitter i regeringsställning att få fram ett budskap och att det lätt blir lite konstigt med budskapet då man redan regerar. "Ordning i skolan" tyckte exempelvis Kristdemokraterna i går i tidningen och det är lätt att undra varför de inte redan gjort de dom vill på så basal nivå. Men det är inte hela sanningen. Jag tror borgerligheten är pisstrist! Tyvärr!

Den insikten öppnar för en ny infallsvinkel till valet. Om nu Alliansen inte har så stor chans att vinna och om jag är tveksam till att lägga min röst där, vem vill man ska få största inflytande i nya vänsterregeringen? Ska jag kanske lägga min röst på det parti som jag tror kan bidra bäst i en ny vänsterregering, inte för att det är en vänsterregering jag vill ha utan för att om det ändå blir en vänsterregering så vill jag få fram lite nya spännande idéer.

Då är alternativet som jag ser det Miljöpartiet. Men dom har ju lyckats göra det mesta fel och flera ledande personer verkar vara i behov av diagnos, så vad ska jag göra?

Ja, ungefär där är jag nu och flera på jobbet verkar vara i ett liknande läge även om dom inte har Miljöpartiet som alternativ.

Ett enklare liv, är det ett tecken på misslyckande?

En amerikansk blogg som heter Be More with Less hade för en tid sedan ett inlägg som handlade om fördelarna med Downsizing - inte så konstigt om man ser till bloggens namn kanske - som tog en oväntad vändning. I stället för att predika för de redan frälsta minimalisterna som nickade förstående i kommentarsfälten började flera personer prata om varför man drar ner på utgifterna och att skälen nästan alltid är ofrivilliga (utanför minimalistskaran alltså).

Jag tror logiken är så här: Vi ska sträva efter att öka vår konsumtion. Att lyckas i denna strävan är samma sak som att lyckas i livet. På samma sätt skulle då det omvända gälla, nämligen att en minskad konsumtion är ett misslyckande, eller kanske snarare att endast ett misslyckande i livet och karriären skulle vara skäl till att minska sin konsumtion? Jag ska inte vrida och vända allt för mycket på orsak och verkansambanden utan konstatera att bloggarens inlägg kom att belysa en konflikt; den som frivilligt dra ner på kostnader, bostadsyta och prylar gör frivilligt det som de flesta gör allt för att undvika.

Vi kan nog lätt ha fördomar om amerikaner och tro att ovanstående är typiskt amerikanskt. Det kanske det är men vi har sett liknande tendenser i vår omställning i lilla Sverige. Ja, jag får känslan av att många i vår omvärld undrar lite över vad vi håller på med faktiskt. Här är några frågor som dykt upp sedan vi började förändringen:

• Ingen bil? Har du blivit av med körkortet?
• Ingen bil? Kommer inte barnen bli retade i skolan? *
• Att inte unna sig något orkar ni inte med så länge!
• Men skulle inte ni kunna ha ett hus?
• Vad har ni gjort? Har ni behövt frigöra pengar?

Nu har vi flyttat till en rätt så fin adress och lägenhet och när människor väl förstått det så verkar inte vår stora omställning längre så ekonomiskt orienterad vilket verkar gör många mycket tryggare - konsumtionen fortsätter tror dom - och det blir mest frågor kvar kring valet att leva utan bil. Men visst finns det hos många ett frågetecken om vad som ligger bakom och visst får jag ibland känslan av att vissa tycker att misslyckats med något även om det inte är klart med vad. Att gå bort från Mercedes, 8 rum och kök, husvagn, självgående gräsklippare mm. var ju att gå bort från det som många strävar efter. Jag törs inte ens tänka på vad som hänt om vi satt oss i hyreslägenhet i ett invandrartätt getto, då hade vi väl blivit anmälda till socialen av någon i familjen eller på arbetsplatsen!

Om andra undrar vad vi gör så är det inte så konstigt att jag själv undrat ibland, av flera olika skäl.

• Kommer vårt minskade beroende av pengar leda till att vi får lägre inkomster framöver? Skapar vi en negativ spiral? Beslut kring jobb och karriär påverkas kraftigt av att vår ekonomi förbättras snabbt, det är helt klart.
• Kan vi upprätthålla det här läget eller kommer vi snart "röra om igen" med husköp, hembio, vinterdäckslagring, bil och spolning av hängrännor?
• Kommer jag att känna ett tryck av att visa mig lyckad med någon dyr statussymbol?

Om vi kommer påverkas negativt i någon del på grund av vår livsstilsförändring återstår att se. I så fall är det nog troligast kopplat till lön och karriär där drivkrafterna bakom att jobba förändras hos både mig och min sambo. I vissa korta möten med andra kommer naturligtvis också vår framtoning som enklare och mer ekonomiskt begränsade vara oss till last. Men inget av det vi sett så här långt antyder att något annat än "less is more" är vägen att vandra.

Jag ska avsluta med att säga att även om vissa blir förvånade, eller till och med provocerade, över våra val och förändringar så är många också väldigt förstående och uppmuntrande. Främst verkar förmågan att styra om vårt liv så radikalt som vi gjort vara något som många ändå beundrar.

Blogginlägget som startade den här diskussionen hittar du här: The Upsides of the Downsize.

*Innan svärföräldrarna riktigt förstått att vi bor på en fin adress så var dom faktiskt rädda för att barnen skulle bli retade om vi inte hade bil. Oron var helt kopplad till att vi skulle signalera ekonomisk svaghet, inte att barnen skulle bli mobbade för att vi var miljömuppar eller på annat sätt avvikande.

Minsta möjliga

Vårt nya enklare liv börjar ta form. Det är ett liv med fokus mer på vänner och familj men också på aktiviteter. Det som nästan helt försvunnit är vården av saker. Inga bilar och inget hus gör på många sätt livet enklare. Att saker kan ta så mycket tid är nog inte uppenbart förrän man på allvar insett det. Men för stora ting som hus och bil så finns det ytterligare en dimension; dom genererar arbete.

Idag har jag inte gjort mycket och det som jag inte gjort idag har jag att göra i morgon eller någon annan kommande dag. På så vis är det ingen skillnad mot tidigare men det förenklade liv jag nu lever betyder att det inte kommit till något jobb denna helg. Tack gode Gud för det!