Fyra grundstenar till ett bättre liv - av Don Miguel Ruiz

Fyra grundstenar till ett bättre liv - engelsk titel The Four Agreements.

Jag stötte på boken "Fyra grundstenar till ett bättre liv - Din guide till personlig frihet" när jag läste om Richard Nikoleys äventyr "going off grid" på bloggen freetheanimal.com*. Som du säkert förstår så handlar boken snarare om personlig utveckling än om att leva utan 230 volt. Men så hade inte heller Richard problem med elförsörjningen utan snarare människor. Sig själv och andra. En snabb koll visade dock att boken verkade väldigt uppskattad och att den fanns på mitt lokala biblioteket så jag lånade den och nu tänkte jag berätta vad jag tycker och tänker om sagda bok.

Fyra grundstenar till ett bättre liv

Det här är en bok som inte gör det lätt för sig. Redan på andra sidan måste jag samla mig för att kunna gå vidare efter att jag läst: " ... Don Miguel Ruiz, som är nagual och och stammar från örnkrigarna, fått uppdraget att förmedla toltekernas storartade läror till oss" och så fortsätter det. Stora delar av boken använder ett språk som Di Leva förmodligen skulle tycka var i flummigaste laget, dessutom så spetsas det med lite egna typsnitt på några väl valda bokstäver i vissa ord. Behöver jag säga att översättningen är tveksam och innehåller rena felaktigheter.  

Men boken är inte lång, språket är ganska effektivt trots mina påståenden inledningsvis och budskapet är tänkvärt. Så när jag kan se förbi utanpåverket och ta till mig innehållet i texten så blir det här faktiskt en intressant bok. Det flummiga språket gör att jag har lätt att relatera till det som skrivs - det blir generellt och allmänt - samtidigt som det är märkligt precist. Tillämpningen är generell medan slutsatserna är specifika. Det kan låta märkligt men du förstår nog om du läser vidare. 

De fyra grundstenarna i boken har var sitt kapitel. De är:

• Var sann i ditt tal
• Ta ingenting personligt
• Ta ingenting för givet
• Gör alltid ditt bästa

Första kapitlet "Domesticeringen och jorddrömmen" tillhör också ett av de mer läsvärda. Där börjar introduktionen till det som är bokens tema - du är dina tankar och tankar är påverkansbara. I första kapitlet så beskrivs hur vi får våra referensramar och lär oss vara "duktiga" som barn - hur vi domesticeras eller tämjs - under en period där andra styr vår syn på livet. När vi blir lite äldre fortsätter vi själva att utveckla och anpassa vårt synsätt, vår referensram. Allt blir ett sorts filter som all information passerar. Tyvärr har domesticeringen inneburit att vi utvärderar informationen med målet att "duga", "vara duktiga" eller att "passa in".

I kapitlet som behandlar grundstenen "Ta ingenting personligt" så fortsätter boken beskriva vad som händer mellan att något faktiskt händer eller sker tills det att du har landat i en tolkning av händelsen och hur din egen "domesticering" medverkar i det. Vi tolkar allt och sätter allt i vårt eget sammanhang som aldrig helt överensstämmer med verkligheten.

"Ta ingenting för givet" är en fortsättning på förgående grundsten men handlar mer om din kommunikation med andra. Andra som också också skapar sig sin egen världsbild på samma sätt som du.

Det två övriga hörnstenarna "Var sann i ditt tal" och "Gör alltid ditt bästa" uppfattar jag mer som råd för att din världsbild, ditt filter, inte ska behöva hantera för mycket turbulens skapad av dig själv. Om du gör livet lättare så behöver du inte tänka, tolka och känna så mycket.

Boken är, som jag sa inledningsvis, generell i sin grund. Så den kan med behållning läsas om du har problem med relationer, utbrändhet eller konflikter på exempelvis arbetsplatsen. Men jag relaterade mest till sparande, livsval och synen på karriär i min läsning.

Från boken tar jag med mig just det att vår verklighet är i vårt huvud. Vad vi måste ha eller bli och vad vi måste göra är något som vi själva väljer. Vi väljer referenserna själva - exempelvis att det är bra och viktigt att tjäna mycket pengar - dels så har vi med oss en strävan att uppfylla normen. Men det finns ingen sanning. Allt är en del av vår "domesticering" som boken kallar det.

Don Miguel Ruiz påstår att vi som vuxna är fria att bryta kopplingen till normen och göra om "domesticeringen" eller göra den ogjord. Det tror jag faktiskt är sant.

Läs gärna Living with Less is the New Definition of Success (klickbar länk) där jag tycker bloggen "Be More with Less" fångar resonemanget ovan väldigt bra.

I bland kan det vara värt att reflektera över hur referenserna ändras över tid. Något jag bland annat skrev om i inlägget "Förr i tiden" (klickbar länk).

* Richard Nikoley är knappast läsvärd i min mening men det var lite kul att han mer eller mindre flydde från sin outpost i Mexico. I den röran refererar någon i kommentarerna till en riktig flumbok som är väldigt långt ifrån Richards värld. Två extremer möts på Internet. Det tycker jag är lite kul. Richard skulle dock må bra av att läsa boken. 

Att tajma marknaden - Är det köpläge nu?

För alla som sitter och väntar på köplägen i hopp om att tajma upp och nedgångar på marknaden så kom veckans nedgång som en gudagåva och av olika blogginlägg att döma så har många nyttjat möjligheten att köpa lite billigt billigare. Så även jag!

Att tajma sina aktieinköp så att dom sker när en aktie är billig känns logiskt medan mycket pekar på att det i praktiken inte är så enkelt. Jag tar till mig två argument:

• Momentum och fallande knivar. Aktier som går upp fortsätter ofta upp medan motsatsen också gäller; aktier som går ner fortsätter ofta nedåt. Dels kan det bero på fundamenta i bolaget men också på trender på marknaden. Det här gör marknadstajming svårt då det är en uppenbar risk att vi som investerare köper det mindre köpvärda. 
• Psykologin gör att tajmade inköp blir dyrare än tänkt för att referensen hela tiden ändras. När något går upp från 80 till 100 är det inte attraktivt medan när något gått ner från 120 till 100 är det billigt. 

För skojs skull så kollade jag Avanza Zero som följer OMXS30 - ett index där bank och verkstadsindustri väger tungt - för att se hur läget är värderingsmässigt nu jämfört med tidigare.

Utvecklingen Avanza Zero.

Som ni ser, för den som väntat sedan årsskiftet på att börsen ska bli billigare så är vi inte riktigt där ännu. Den 28 augusti är Avanza Zero upp 6,55 % vilket inkluderar utdelningar från ingående bolag. På så vis är det en rättvisare jämförelse än rena ut för aktier och index som exkluderar direktavkastningen.

Det var alltså lika bra eller bättre att köpa de tunga aktierna på OMXS30 vid nyår som det är nu om vi ser till ögonblicket. Tar vi med trenden på börsen så var det faktiskt bättre att investera då än nu skulle jag vilja påstå. 

Analys Doro - Är jag för negativ?

I det här inlägget tänkte jag ge min bild av hur jag ser på Doro och använda det som ett exempel för att diskutera mitt eget sätt att analysera och förhålla mig till bolag som är tänkbara investeringar. Det är dags att ta ett steg vidare i min egen kunskapsuppbyggnad och Doro är ett utmärkt start.

Det kommer inte undgå någon att jag är rätt skeptisk till bolaget vilket är vanligt för bolag och branscher där jag tycker jag kan något eller har god insyn. Jag har exempelvis inte gått med i min nuvarande arbetsgivares aktieprogram där inköp matchas efter en viss tid för att jag tror vi står inför en tuff period. Det är inte första gången jag trots god kunskap och insyn varit negativ till ett bolag. Jag jobbade exempelvis för rätt många år sedan i ett hajpat IT-bolag som jag inte trodde skulle klara sig, vilket det gjorde och blev ett av de mest framstående inom sitt område. Samtidigt investerar jag glatt i oljebolag som jag i princip inte kan ett skit om. Vi ska återkomma till om det är rätt modell.

Telefontillverkaren Doro dubblar vinsten! Saxat från Di.se.

Vem är jag?

Jag är en civilingenjör som har cirka sju års erfarenhet från konsumentprodukter, i huvudsak mobiltelefoner. Jag har verkat i alla faser, i allt från Product Creation till upprampning av produktionslinor. En stor del av tiden har jag arbetat med affärsutveckling, vilket ungefär innebär, analys av kunder och partners. Avtal, sälj och marknadsinsatser och en hel del verksamhetsutveckling. Om det intresserar något så kan jag säkert dra fram något diplom från entreprenörs- och intraprenörsprogram. 

Doro 

I inledningen på Doros årsredovisning för 2014 så står det så här:

Doro är marknadsledande på telekomlösningar för äldre. Bolaget erbjuder världens växande grupp av seniorer lättanvända telekom- och trygghetslösningar som är speciellt framtagna för målgruppen.

Det står inte telefontillverkare, vilket Di använt som epitet. Det är i och för sig ett ganska vanligt sätt att beskriva sin verksamhet just så här, lite visionärt och flummigt även om man gör mer konkreta produkter i verkligheten, men i det här fallet är det ändå lite intressant. Doro vet att de ur ett investerarperspektiv inte gynnas av att framstå som telefontillverkare, vilket dom inte heller är i min värld.

Första gången jag professionellt stötte på Doro var kring 2000 och vi förstod snart att det inte fanns mycket utveckling och tillverkning i bolaget. Det var främst en distributör av telekomprodukter. Numera verkar man byggt på sig lite mer kompetens enligt årsredovisningen, men notera inom vilka områden.

STÄNDIG INNOVATION

Doro har omfattande och gedigen kunskap om sin målgrupp, och bedriver egen  produktutveckling i Paris, Lund och Hongkong. Under 2013 förvärvades Isidor SAS för att stärka mjukvarusidan och komplettera den befintliga Android­kompetensen med Windows OS. Förvärvet av CareTech AB under 2014 tillför ytterligare know­how för utveckling av digitala trygghetslarm. 

 Jag noterar också:

Smartphones kommer att stå för en allt större andel av Doros omsättning och på så sätt fortsatt att bidra till vår tillväxt under 2015.

Nu till det som är problematiskt:

Doro genomför produktutvecklings- och designprojekt tillsammans med olika externa partners. Utöver egna utvecklingskostnader återfinns väsentliga utvecklingskostnader hos den tillverkande partnern. Doro anlitar designföretag från olika länder och kostnaderna är antingen fasta eller rörliga. Doro köper ibland även teknik från olika externa företag.

Vidare investerar Doro i olika formverktyg och mönsterskydd för att skydda produkternas design. Dessa kostnader aktiveras tills produkten är färdig för leverans då avskrivning påbörjas. För 2014 uppgick koncernens kostnader för utvecklingsarbeten till 65,6 Mkr (50,0), främst på grund av utvecklingen av smarta telefoner och ökade resurser för vår egen mjukvarutillverkning.

Doro hade vid utgången av 2014 två beviljade Europeiska patent registrerade ... 

Det här är i min bok lövtunt! Doro gör investeringar för att bredda sig men säger samtidigt att telefonerna är det som genererar intäkt. Jag ser inget om sourcingstrategier utan utgår ifrån att man har alla telefoner från samma bolag. Jag tror också att man äger väldigt lite av designen givet det som står.* Jag läser risk här. Risk för att bli av med källan till sin lönsamma produkt; risk för att andra aktörer kan kopiera lösningen med små insatser. (Det finns noteringar i årsredovisningen om tvist med andra aktörer nere i Europa och det kan vara så att dom faktiskt köper sin produkt på samma ställe, eller använder samma referensdesign).

Skalbarheten i produktionen är också oklar och det står inget om det i rapporten. I ett upplägg som Doro har med sin partner (partners) så brukar det vara svårt att flytta produktion eftersom man inte äger var sig underlag eller produktionsprocess. Om det går fortsatt bra för telefonerna så framgår det inte om man med enkelhet kan skala upp produktionen och om man har säkrat några volymer?

För mobiltelefoner av den här typen så är tillgången på komponenter ett litet orosmoln. Jag skulle tro att sammanbyggnaden och testkapaciteten kan vara ett större problem i detta fall, inte minst om man dessutom delar produktionen med någon annan.

Två patent! Inte heller här finns något nämnvärt på designsidan.

Doro gör ett bra jobb, ingen tvekan om det, men de ligger i många avseenden närmare en distributör av utrustning än de är en produktutvecklare. Det är min tolkning och om jag har fel i någon del ovan så hoppas jag att ni fyller i genom att kommentera.

Så, problem nummer ett med Doro är deras produktförsörjning, innovation, skydd av produkter och inträdesbarriär för konkurrenter. Delar av detta lyfter Doro själv fram i sin redovisning.

Problem nummer två är marknaden man verkar på. Att vara liten aktör på mobiltelefonmarknaden är svårt. Varumärke, distributionskanaler och konkurrens är alla delar som talar emot den lille. Det kan vara så lite som gör att flera stora aktörer bestämmer sig för att plocka bort Doros telefoner från sin hylla. Det räcker med att det finns tillräckligt med telefoner av andra typer som säljer bra för att det inte ska finnas plats för små aktörer i butiken. Eller varför inte lite kvalitétsproblem som gör telefonerna ointressanta för försäljningsställena? Här finns ytterligare en stor risk kopplad till Doros affär!

Jag är dessutom tveksam till att vända sig till pensionärer med mobiltelefoner. Om bara några år så har alla haft en modern smartphone från Apple eller Samsung tidigare och anser det var helt ok teknikhöjd. De svagaste konsumenterna, de som troligtvis är de som behöver Doros produkt mest köper väldigt lite varor och kommer troligtvis inte förnya telefonen på mycket lång tid.

I sin årsredovisning är Doro positiva till sin position på marknaden, men min bedömning är att det kommer vara tufft att hålla sig kvar. Jag tror det är just därför som Doro vill bredda sig som ni såg i inledningen. 

Ekonomi

Jag har gått igenom såväl årsredovisningen för 2014 som halvårsrapporten för H1 2015. Omsättningen ökar men halvåret ser sämre ut en senaste kvartal som du ser i Di.se klippet i inledningen. Bland annat hänvisar man till valutaeffekter i q1.

Värdet av lagret ökar, det ökade under 2014 och var relativt högt, jämfört med tidigare år men har nu ökat ytterligare. Man binder allt mer pengar. Samtidigt är kassan borta och bolaget ökar sin skuld varje halvår.

Det är relativt typiskt för den här typen av bolag. Dyrare och fler produkter gör att behovet av kapital ökar snabbt. Produkter i lager är också en risk inte bara en kostnad. Kortfristiga fodringar är för säsongen ovanligt hög. Det är inte ovanligt att stora telekomaktörer kör med 90-120 dagars betaltid i Europa och ett bolag som Doro som ökar omsättning och leveranser brukar få jobba hårt med likviditetsfrågor. Här är det viktigt att bolaget kan finansiera sig billigt!

I övrigt så har man kört första halvåret av 2015 och lyckats göra av med 15,4 MSEK. Bolaget går alltså med förlust. Jag kan inte riktigt genomskåda varför mer än att kostnaderna är höga.

Är jag för negativ? Är det här rätt sätt att analysera ett bolag?

Om vi nyanserar min analys lite. Doro har sina bästa kvartal i Q3-Q4. De ökar sin produktportfölj och ser ut att leverera vad gäller marknadssidan. Nya avtal, ökad försäljning i Europa, viktiga samarbetsavtal som genererar strategisk exponering och god försäljning verkar inte bara finnas som önskningar i rapporterna utan ser ut att faktiskt fungera. Doro har en lång historik och har historiskt visat att man kan hantera såväl leverantörer i Asien som telekomaktörer i Europa. Det är lite av bolagets "Core competence". Man verkar också ha ett uttalat mål att bredda sin verksamhet.

Dessutom har bolaget relativt bra ägarbas om man behöver öka egna kapitalet.

Hur ska vi tänka?

Jag har inte gjort så mycket siffersammanställningar av Doros ekonomi vad gäller nuläget, historiskt eller prognoser framöver. Jag har börjat med själva verksamheten och bedömt bolaget utifrån det. Tyvärr är blir det en orgie i risker som inte alls behöver falla ut, men som för mig är svåra att se förbi. Det här blir väldigt tydligt i bolag jag arbetar i.

Tydligen är det omvända vanligt också, dvs personer som arbetar i ett bolag blir i stället väldigt positiva till bolagets framtid och möjligheter. Jag har därför sett att flera rekommenderar att man inte investerar i bolag där man arbetar.

När vi investerar behöver vi både kunskap, tålamod och lite distans. Frågan är väl hur vi ska hantera balansen mellan delarna.

Hur tänker och tycker ni?

Doros årsredovisning hittar ni här (klickbar länk).

* Det rör sig troligtvis om något som kallas ODM (Original Design and Manufacturing) lösningar där det finns en asiatisk aktör som investerar i en basplattform och tillåter sina kunder att modifiera den något för eget bruk. Ofta är det mindre förändringar kunderna gör för att hålla nere kostnaderna. Några egna verktyg, lite egen mjukvara, lite logistiklösningar och kanske lite egen plast.

Intervju med bloggaren Linnéa - Swedish mother in Spain

Det är så många duktiga och relativt välbärgade medelålders män som bloggar om ekonomisk frihet men som springer i hamsterhjulet och tittar på andra som faktiskt kommer loss. Jag är åtminstone medelålders man och det gör att jag kan jag räkna mig till gruppen "fluktarna" som tittar på de andra som faktiskt skapar något annorlunda och inspirerande.

Naturligtvis tycker jag då att det är intressant att träffa dom som gör något, som faktiskt hoppar ur hjulet, kommer iväg på ett äventyr eller kanske gör båda. I dag ska vi möta Linnéa som har bloggen Linnéa -Swedish mother in Spain. Hon har precis kommit iväg till Spanien med sin man och sin dotter. Låt oss höra vad hon har att säga!

Linnéa, i bloggen har jag fått intrycket av att du och din man var ganska överens om att åka iväg, men hur kom ni till skott? Fanns det en dag, eller en händelse som gjord att ni gick från ord till handling. Vad sa övrig familj? Hur lång tid tog det för er att komma iväg?

Ja det stämmer, vi var väldigt överens om att vi ville ge oss iväg. Egentligen är det något vi pratat om ända sedan vi träffades, min man och jag, vilket nu är närmare tio år sedan. Men sen fick vi barn och vi skaffade hus och allt annat som man ”förväntas” göra när man är vuxen. Någonstans inom oss låg ändå den där önskan om att leva på ett annat sätt och grodde och när jag så fick ett cancerbesked och vår dotter dessutom kämpade med svår astma under vinterhalvåren hemma i Sverige fick vi nog. Då bestämde vi oss för att göra en radikal förändring i våra liv och faktiskt göra verklighet av drömmen att bosätta oss utomlands.

Visst var vi både rädda och oroliga, det handlade ju inte bara om våra liv utan också om vårt barns. Hur skulle hon påverkas? Gjorde vi verkligen rätt? Kan man lämna tryggheten i Sverige på det där sättet? Vi brottades med dåligt samvete och känslan av att begå ett misstag många gånger, men hur det nu var bestämde vi oss för att ändå prova. Sverige finns trots allt kvar, det går att återvända om det skulle visa sig att det inte fungerade. Det var viktigt för oss att det inte får finnas någon prestige kring det hela. Vill vi flytta hem så gör vi det och då tar vi med oss alla våra upplevelser och lärdomar och känner oss berikade av dem, oavsett hur lång eller kort tid vi varit borta.

Våra familjer blev nog lite bekymrade och i ärlighetens namn lite ledsna eftersom de inte kan träffa vår dotter så ofta. Men samtidigt är de glada för vår skull att vi har det bra och lever ett liv som gör oss nöjda och harmoniska.

Från det att vi tog beslutet till att vi satte oss på flyget med enkelbiljett tog det sju månader. Under den tiden hann vi vara nere tre gånger för att kolla runt och hitta en bostad som vi kände skulle fungera att bo i en längre tid, vi hann besöka skolan och även göra en hel del research om hur det är att bo mer permanent i området vi valde.

Du beskrev väl vad som låg bakom ert beslut med din sjukdom och din dotters problem. Men kan du mer tydligt förklara när ni bestämde er. Du skrev att start till flytt var sju månader, men vad var det som hände för sju månader sedan. Ögonblicket, eller ögonblicken på vägen, vilka var dom?

Det allra första ögonblicket när drömmen plötsligt blev till allvar för mig var just när jag fick cancerbeskedet. Jag tänkte "Blev det bara det här? Allt vi skulle göra då? Vi skulle ju ha flyttat utomlands när Alva blev äldre, nu kanske jag inte ens får se henne växa upp!" Min egen dödlighet kom ikapp mig och jag insåg på allvar att det inte alls är säkert att "senare" kommer. Därefter la sig tankarna lite när jag fick fullt upp med operationer och grejer, men när jag var beordrad att ta det lugnt och vila efter behandlingarna kom tankarna igen.

Tänk om man ändå skulle... ja varför inte? Så satte jag och min man oss ner och pratade igenom hur vi kände tillsammans. Vi hade båda fått en ordentlig reality check och ville inte vänta längre med att kolla om det var något för oss det där med att bo utomlands eller om det gjorde sig bättre som just en dröm. Under denna tid fick vår dotter flera astmaanfall där hon hade så svårt att få luft att vi var tvungna att åka till akuten med henne.

Varje gång tänkte vi att det var då själva... den här råkalla kylan kommer ta död på barnet. Veckan innan julafton hade vi resonerat fram och tillbaks flera gånger, pratat igenom om det var praktiskt genomförbart, vilket det ju är, människor lämnar sina hem och flyttar hela tiden, och kom fram till det definitiva beslutet om att flytta.

Jag tog till mig din referens till att er förändring inte är en prestige grej. Riktigt bra och ett klokt råd. Samtidigt reflekterar jag över att ni rätt mycket liv kvar i Sverige, ni står lite med ett ben i varje läger, hur ser du på det? Tror ni inte att det behövs lite momentum för att faktiskt komma iväg och stanna eller annars blir man tillbakadragen till det gamla livet igen?

Vi har kvar en stor del av mitt liv i Sverige, något som var nödvändigt för min man för att han skulle klara av omställningen. Han var inte villig att släppa sitt jobb och vårt hus helt på en gång utan vill ha kvar det som reträtt och då hamnar man oundvikligen i läget med ett ben på varje sida.

Själv hade jag kunnat släppa Sverige och helt ge mig hän till ett nytt land, när man gör som vi gör är risken stor att man känner att man faktiskt fortfarande står lite still och inte har tagit beslutet fullt ut, även om man rent fysiskt har flyttat. Men man måste vara överens i en familj och genom att kompromissa så här kunde vi ändå ge oss iväg utan att någon kände sig överkörd och obehaglig till mods.

Vi tror att det är lättare att eventuellt släppa taget helt lite senare när man ser hur allt fungerar ifall man känner sig lite otrygg med allt det nya i början. Då är det bättre att göra så än att avstå helt och fortsätta leva i ovisshet om hur det skulle vara att ge sig iväg.

Du verkar ju vara frilans och varit så ganska länge. Påverkar möjligheten att försörja sig för dig i och med flytten eller kommer du kunna arbeta som tidigare har du tänkt?

Ja jag är frilansskribent, författare och även lektör. I mitt fall har flytten snarast varit positiv. Det är väldigt många som är intresserade av hur vi valt att leva vårt liv och många som vill att jag skall skriva för dem. Jag känner själv hur inspirationen flödar bättre här än hemma också, så förhoppningsvis kan jag snart börja ta tag i de manus jag har liggande och som har fått vänta medan jag fokuserat på att återhämta mig efter operationer och annat.

Ni klipper inte navelsträngen helt. Ni behåller hus och din man verkar ha jobb under ett år. Var står ni om ett år tror du? Vad ska ni ta för beslut då? Vad vill ni vara i för position när ni ska fatta beslutet? Frågan kanske är svår, det jag far efter är din bild av var ni är om ett år. Är ni svenskar som bor i Spanien en stund eller är ni svenskar som flyttat till Spanien för att leva där under lång tid. Hur integrerade tror du ni är om ett år och hur integrerade strävar ni att bli?

Under hela mitt liv har jag flyttat runt mycket, både som barn och vuxen. Det blev därför viktigt att kunna ha en reträttmöjlighet, i alla fall den första tiden, så att vi kunde återkomma till den plats där vår dotter vuxit upp fram tills vi flyttade utomlands. Min man trivs så bra på sitt jobb så han ville inte lämna det, utan gjorde upp med sin chef om att jobba väldigt intensivt ett par veckor i Sverige och sedan jobba på distans resten av månaden. Det är en lösning som fungerar väldigt bra. Den förutsatte dock att det är lätt och smidigt att pendla, vilket var avgörande för vårt val av land att emigrera till.

Sverige kommer alltid att vara hemma, så känns det i alla fall nu, men det är viktigt för oss att integreras så gott vi kan i vårt andra hemland. Språket är a och o för att kunna göra detta och därför satsar vi mycket på spanskaundervisning just nu, framförallt för vår dotter. Även om hon går i svensk skola för tillfället (det var ett krav för att hon skall få behålla sin plats i klassen hemma i Göteborg under vårt prövoår) så vill vi ändå att hon skall kunna kommunicera på spanska. Man missar väldigt mycket om man inte talar språket och förvånansvärt få (vuxna) här nere kan engelska.

Vi är inte ute efter att fortsätta leva precis som hemma här i Spanien. Då skulle vi ställa oss utanför och det skulle inte fungera i längden. Men helt som spanjorerna kommer vi säkert aldrig att bli. Vissa kulturskillnader känns alldeles för främmande för att vi skall vilja eller ens kunna anamma dem, som till exempel att barnen ofta är ute halva nätterna. Vår dotter skulle gå sönder totalt om vi levde på det viset. Men i det store hela försöker vi ändå leva som man gör här.

Om ett år hoppas vi att vi har hunnit känna efter ordentligt hur det känns att bo här i längden. Framförallt vet vi då mer om hur vår dotter trivs och hur det fungerar med skola och kompisar. Om vi bestämmer oss för att stanna kommer vi troligtvis att byta till en internationell skola istället där fler barn går mer permanent än i den svenska skolan.

Hur vi kommer att resonera när det är dags att ta ett beslut har vi idag ingen aning om. Vi försöker att ta det som det kommer och kan vila i att vilket vi än bestämmer oss för så har vi provat och är mer kvalificerade att bestämma oss än när vi bara satt hemma i Sverige och drömde.

Hur mycket liv har ni kvar i Sverige?

Än så länge en hel del. Min man jobbar som sagt kvar, vi har bara hyrt ut vårt hus och jag har ett svenskt företag. I princip alla mina uppdragsgivare är svenska. Vår dotter har mailkontakt med sina bästa vänner från området där vi bor och från klassen, vi har till och med lite mailkontakt med hennes lärare. Och inte minst har vi ju våra familjer där.

Har ni förberett er för någon "flytt-depp" i form av hemlängtan. Har ni gjort någon research om hur familjer i utlandet upplever sin situation och hur ni kan hantera motivationssvackor eller hemlängtan?

Jag tror att man måste vara bredd på svackor av alla slag, även extrem hemlängtan, när man gör en sån här grej. Om man är medveten om att det kan drabba en tror jag att man redan motverkat den värsta känslan. Jag tog reda på väldigt mycket om livet här, alla skillnader, vad som finns och inte finns och hur saker fungerar, redan medan vi var kvar i Sverige. På så vis var jag förberedd och fick inte en chock när vi väl kom ner, vilket jag vet att många får.

Sedan beror mycket på hur man är som person, är man bara lite utåtriktad och visar att man gärna pratar med folk och umgås så är det svårt att känna sig ensam här. Spanjorer är över lag mycket öppnare än vad svenskar är och de som bor här med ursprung från andra länder har ju flyttat hit av en anledning. De flesta är väldigt sociala.

Ni har ett barn i Svenska skolan. Finansierar ni det själva? Hur tänker ni framåt med skola och utbildning? Kan ni tänka er att gå över till Spanska skolsystemet helt?

Svenska skolan betalar man själv. I vissa fall kan man få så kallat statsstöd, då måste man vara anställd av ett svenskt företag här nere. Om man är berättigad statsstöd får man en del av kostnaden betald, men får stå för resten själv. Att betala skolan är den stora kostnaden här nere.

Som läget ser ut nu kommer vi inte att gå över till det spanska skolsystemet. Man har där ett rätt högt prestationskrav som i våra ögon inte är helt befogat. Vi har till exempel svårt att förstå varför det är så viktigt att en sjuåring kan skriva skrivstil. De har också väldigt mycket läxor och man kör med betyg redan från det att barnen är fem år. Jag är övertygad om att det finns mängder av bra spanska skolor, inte tu tal om saken, men för vår dotter skulle det vara ödesdigert. Barn fungerar olika, de är inga maskiner. Det som är jättebra för ett barn kan vara katastrofalt för ett annat. För vår dotter passar det spanska systemet inte så bra. Däremot funderar vi som sagt på att eventuellt byta till en internationell skola med väldigt bra rykte och pedagogik som finns här i närheten om vi stannar ett längre tag.

Hur är det med era, du och din mans, Spanskakunskaper? Vad har ni för planer för er vuxna?

Jag hade gymnasiespanska med mig i bakgrunden, men upplevde ändå att jag knappt förstod mer än så pass att jag kunde beställa mat på restauranger och köra de vanliga artighetsfraserna. Därför försöker vi hinna med så mycket spanskaundervisning som det bara går och jag använder mig av både Babbel och Duolingo varje dag för att öka på kunskaperna. Annars är bästa sättet att prata så mycket man kan med spanjorerna, även om det blir fel och man bara kan några meningar. De är väldigt vänliga och hjälpsamma och blir glada när man försöker. Jag märker själv hur jag lär mig mer och mer varje dag, även om jag är långtifrån spansktalande än.

Min man har tagit det lugnare och förlitar sig nog mer på mig än så länge. Han är ju bara här halvtid och har inte hunnit med så mycket än.

Vad förväntar du dig att få ut från flytten. Har du en så tydlig bild att du nästan skulle kunna mäta framgång eller motgång relativt den förändring ni gjort eller skulle du i alla fall kunna beskriva lite om hur du tänker kring resultatet?

Den enda förväntningen jag hade när vi flyttade var att vi skulle få bättre väder och lugnare tempo. På de punkterna har jag definitivt inte blivit besviken. När vi landade på Malagas flygplats var det tjugofem graders temperaturskillnad mot Göteborg…

Om vi lyckas leva mer i stunden, unna oss att njuta av varje dag och inte göra oss någon brådska och om vi kan leva våra liv mer utomhus utan att frysa, då har vi nått vårt mål. Att jag som vegetarian dessutom har tillgång till ett fantastiskt grönt kök för en avsevärt mindre peng än i Sverige gör inte saken sämre.

Jag tänker att om vi känner att vi har utvecklats och lärt oss något om oss själva, om vi har lyckats varvat ner och återfått förmågan att formulera vad som har ett högt värde för oss, oavsett vad det är, då har flytten varit en framgång.

Du har bloggat mycket om praktiska frågor i och med flytten. Något som bloggen "sol-som-sol" också gjort. Är det komplext att flytta till Spanien?

Som författare och skribent går min research-hjärna igång på detaljer och jag älskar att grotta ner mig i fakta om hur saker och ting fungerar. Jag får lätt tunnelseende och måste ta reda på allt jag kan om det som blir vårt nya liv. Dessutom känner jag att vi har haft stor nytta av att vara väl förberedda när det gäller det byråkratiska systemet. Många tycker att det är väldigt krångligt och komplext och det är det till viss del också, men det hjälper definitivt att ha kollat upp saker i förväg.

Spanien är ett land där man älskar papper i original med många stämplar på. Dessutom vill de ofta att allt skall vara översatt till spanska. Vet man om det och har fixat allt som krävs innan man går runt till de olika instanserna så sparar man mycket tid och frustration. Egentligen är det inte så väldigt krångligt om man bara vet vad som förväntas av en. Man får inte så mycket gratis och ingenting sker automatiskt.

Saker och ting fungerar väldigt annorlunda mot Sverige, men omöjligt är det inte, inte ens särskilt svårt egentligen, om man är förberedd vill säga.

Något jag hört att många förvånas över är att allt kostar här i ”billiga” Spanien. Precis allt. Det är avgifter på avgifter på avgifter, ingenting är gratis. Skatten är billigare, men få av oss svenskar är hjälpta av det eftersom vi i regel blir beskattade i Sverige ändå, i alla fall så länge vi fortfarande äger något i Sverige eller han inkomst därifrån.

Det finns en hel del lagar och regler som man måste få koll på, till exempel vad som gäller kring hur länge man får vara här innan man räknas som resident, hur länge man får köra svenskreggad bil och när man blir utskriven från Sverige.

Här på bloggen pratar vi mycket om ekonomi. Har ni gjort någon budget? I så fall kan du dela med dig av vad du uppskattar att en månad kostar?

Ja vi har en budget som vi försöker hålla. I och med att skolan kostar rätt mycket har vi höga månadskostnader. Elen är mycket dyrare än i Sverige, telefon och internet likaså. I de fall man inte jobbar och skattar i Spanien och på så vis omfattas av den spanska sjukvården måste man ha en privat sjukförsäkring. Reseförsäkringen som ingår i ens hemförsäkring gäller bara i 45 dagar om man inte tecknat en extraförsäkring. Vi landar därför i runda slängar på dryga 30000:-/månaden. Då är extra språkundervisning, min mans boende och mat i Sverige samt resor fram och tillbaka inräknade.

30 000 är ju en del. Har ni gjort någon research hur ni kan bidrags- och skatteoptimera. Barnbidraget exempelvis, är det borta? Ni borde ju kunna skatta i Spanien nästa år osv.

Barnbidraget ryker om man är borta från Sverige i mer än ett halvår. Då kan man till och med bli återbetalningsskyldig från dag 1 utanför Sverige, eftersom man inte har rätt till bidraget om man vet att man skall vara borta längre än så. Vi har kollat upp och lusläst regler om både bidrag och skatter. Just på grund av att vi fortfarande har stark anknytning till Sverige måste vi fortsätta skatta i Sverige.

Man får inte lov att äga något eller ha inkomst från Sverige om man skall slippa skatten där och istället bara skatta i Spanien. Reglerna kring hur allt sådant fungerar är rätt komplexa och man gör klokt i att ta hjälp av en jurist som kan både svenska och spanska systemet för att få till den mest optimala lösningen. Vi är mitt i processen kring att få allt så bra som möjligt och ändå hålla sig inom lagens ramar.

Fanns det några alternativ hemma i Sverige som ni övervägde?

Nej egentligen inte. Jag tror inte att vi hade lyckats ändra vår livsstil tillräckligt mycket för att vi skulle må så bra som vi gör nu om vi stannat i Sverige. Vi är däremot väldigt sugna på en del andra ställen, även om vi inte vill bryta upp och byta för mycket så att vår dotter inte får någon kontinuitet med kompisar och skola.

Har du något råd till oss som inte får tummen ur? Vi har ju alltid något att skylla på. Pengarna ska bli fler, barnen större, språket bättre och sedan har vi så fantastisk karriär, eller?  Varför kom ni iväg och inte vi andra?

Bara gör det. Sluta skylla på än det ena än det andra. Klipp av de imaginära bojorna de flesta av oss förser oss själva på och lita på att det går. Man kan leva på ett annat sätt än vad vi gör i Sverige. Det går utmärkt att flytta med barn, särskilt om de är små, man kan anpassa det så att det passar en själv och skapa en trygghet i allt det nya. Språk är bra att kunna innan men det går att lära sig på plats. Pengar är bra att ha, men man kan göra omvärderingar i livet som gör att man kanske inser att man faktiskt inte behöver alla de där prylarna eller den stora bostaden.

Allt handlar om val, precis allt. Det går inte att sitta hemma och drömma och gnälla men ändå inte göra något för att förbättra situationen. Dröm och stanna hemma om du vill, men då har du valt det så gnäll inte. Hårt men sant. Vad gäller rätt tidpunkt så kommer den aldrig att infalla, väntar man på det kommer man alltid hitta nya hinder. Så, bara gör det.

Finns det något mer som du skulle vilja säga till oss som sitter och funderar på om vi ska lägga nytt laminatgolv i barnens rum eller skita i allt och dra till Spanien?

Om den trygghet som kommer av att alltid veta precis hur allt funkar, vad som skall hända imorgon och att gå till samma jobb dag ut och dag in är viktigt för dig så är du säkert nöjd med ditt liv precis som det är. Då har du säkert varken behov av eller önskan att förändra något. Så stanna hemma då. Om du däremot drömmer om något annat, om du känner att det kanske finns något mer i livet än att lägga nytt laminatgolv eller göra om köket, då tycker jag att du skall våga chansa och i alla fall prova att dra iväg för ett tag. Man måste inte göra allt antingen eller. Hyr ut huset eller bostaden om det känns bättre. Ta tjänstledigt. Anpassa det hela precis hur du vill, men unna dig själv upplevelsen och tillfredsställelsen av att faktiskt ha vågat följa en dröm. Den enda risken du tar är ju egentligen att hitta ett liv som passar dig bättre.

Tycker du att jag borde frågat något mer? Något du känner eller tänker just nu mitt i er förändring?

Jag känner mig just precis nu som ett barn som gått in i en godisaffär där jag bara får välja ut en enda godisbit. Nu när jag väl tagit mig loss från allt i Sverige känner jag hur livet återvänt och jag bubblar av nyfikenhet och lust att utforska massor av platser. Jag vill än hit än dit men jag måste välja en plats och hålla mig till den så att det inte blir så jobbigt för vår dotter att bryta upp hela tiden. Det hade inte varit rätt mot henne. Vi har tagit oss hit, vilket är mer än vad många gör, och det är något att vara stolt och tacksam över. Varje dag lär jag mig nya saker om mig själv som jag förmodligen inte skulle ha gjort hemma eftersom jag inte skulle utsatts för samma situationer där. Jag kan inte annat än att känna en enorm tacksamhet över att ha fått den här möjligheten och att jag faktiskt vågade ta vara på den.

Det får avsluta intervjun med Linnéa och jag tackar henne för det jobb hon lagt ner med att svara på alla frågor och uppskattar att hon delar med sig här och ännu mer på sin egen blogg. Era frågor, utrop och kommentarer är som vanligt välkomna i kommentarsfältet.

Linnéas blogg hittar ni här: Linnéa -Swedish mother in Spain (klickbar länk).

Det här var del två i min intervjuserie. Den första delen hittar du på Intervju med Åsa på bloggen Bortugal.se (klickbar länk).

Not: Linnéa och jag har kommunicerat via ett dokument. När jag förde över texten till bloggen så blev HTML-koden hemsk vilket gjort att jag fått jobbat mycket med HTML-koden. Om jag där missat några radbrytningar eller på annat sätt rört till något så är det helt mitt fel och inget som ska ligga Linnéa till last. 

Jag älskar pengar

Älska pengar!

Jag måste erkänna att jag älskar min pengar! Precis så; de har blivit som en vän som kommer till mig via kalkylark eller olika webbsidor hos banker och pensionsbolag. Och jag träffar dom gärna!

Det här har kommit lite krypande. När pengarna bara rann rakt igenom familjen, in den 25:e i månaden och borta den 3:e månaden därpå så blev vi aldrig särskilt bekanta på något vis. Men nu, när vi tillbringar mycket mer tid med varandra så verkar vi också bli mer fästa vid varandra.

Det här är alltså inte någon principdiskussion kring spara eller spendera som jag postat flera gånger tidigare här på bloggen, senast i "Kan du köpa dig glad" (klickbar länk) utan mer en reflektion kring känslan att spendera pengar. Jag älskar mina pengar och vill helt enkelt inte se dom gå!

Jag har sett flera personer prata om just det, att det kan gå lättare att spara ju rikare man blir och att en av anledningarna just är att det tar emot att spendera pengar. Belöningen som kommer med det eventuella inköpet väger inte upp den känslomässiga kostnaden som det medför att skiljas från sina pengar.

Har du en kärleksaffär till dina pengar? Hur tycker du bäst om att träffa dom?

Jag blev lite inspirerad till det här inlägget av Financial Samurai - Det är ok att älska pengar (klickbar länk).

Sabbatsår - Kraften i egen tid

Jag är ingen stor fan av att spara sig rik men inte heller någon anhängare av att spendera. Jag tror det finns någon sorts tredje väg. Hur den ser ut är kanske inte så tydligt men sparsamhet och förmågan att kunna göra något meningsfullt utan att konsumera öppnar nya möjligheter. Jag var inne på det i inlägget "Framtiden är snart här" (klickbar länk).

Att det finns någon tredje väg blir tydligt när vi pratar om sabbatsår. Om vi håller i pengarna så öppnas möjligheten att ta ledigt i närtid, vilket kan ha stort värde för framtiden.

Stefan Sagmeister beskriver det snyggt i videon nedan.


Om inte videon fungerar, jag hade problem i Firefox både här (funkade inte alls) och på TED-talks sida (hackade) så är länken här. I Chrome fungerade det bra överallt.

Läs gärna mer om våra tankar kring ett sabbatsår. Du hittar länken i bloggens huvud under Sabbatsår (klickbar länk).

Är ni stressade efter semestern?

Jag har haft en riktigt bra semester trots vädret! Hur är det med er?

Förenklingarna vi gjort i vårat liv med en mycket mer minimalistisk livssyn på allt. Inte bara prylar utan även på aktiviteter har verkligen "tagit" nu. Det märks att vi har mycket mindre saker som pressar på och stressar oss. Men det tog ett år innan det märktes tydligt.

Det är lite som att vara tillbaka i studentlivet igen, fast med fyra barn den här gången. Enkelt, okomplicerat, oplanerat. Tid fanns det gott om.

Det är intressant är att notera att vi är i en positiv spiral både jag och min sambo. Ju mer vi landar i ett lugnar liv ju mer fyller vi livet med annat. Min sambo har börjat baka. Jag bloggar och läser och så har jag faktiskt spelat tv-spel med barnen, något som varit uteslutet tidigare.

Dessutom fortsätter vi "de-cluttra", dvs gör oss av med saker och förenklar livet ytterligare.

Allt vårt resande kändes nästan överambitiöst när vi kom hem igen, vi hade fullt upp hemma med de enkla aktiviteter vi trots allt gjorde.

Flera av jobbarkompisarna kommer tillbaka och säger, inte helt på skoj, "vi skulle behöva börja med semester". Vet ni vad? Det är nästan alltid prylar dom lagt tid och pengar på då. Vanligast är husen som är så billiga att bo i. Eller sommarstugan. Eller båda!

Helt i linje med vår känsla av relativt lugn och brist på stress så räckte fyra veckor ganska bra. Vi behöver liksom inte hinna med massa eftersläpande fixande eller återhämta oss från ett hetsigt första halvår. 

Hur upplevde ni semester och känslan som kommer så här när ni börjar jobba igen efter semestern?

Om Tompa och hans stuga!

Boys and Girls,

Jag har byggt till uppe i bloggens huvud! "Om Tompa och stugan" är tänkt att fungera som bakgrund och startpunkt för dom som är här första gången. Men även ni som läser här regelbundet bör läsa på. Det kan bli läxförhör! Bara för att jag inleder lite klämcheckt behöver vi ju inte helt tappa stilen!

Frågor på det!?

Sabbatsår - Stora steg och beslut

Kära bloggvänner! Jag och min sambo har jobbat massor med vår tanke kring ett sabbatsår från våra jobb de senaste veckorna. Vi har lärt oss massor på det. Om du hänger med här så kommer jag beskriva lite av det vi lärt oss och vad det lett till. Senare delen av inlägget ger mer data i form av några grafer.

Var ska vi åka?

Spanien är huvudalternativet. Solkusten i området kring Sierra Nevada, eller på västsidan av Malaga i svenskträsket Fuengirola.



Det finns andra riktigt bra alternativ men vi måste börja någonstans. Det är främst området kring

Torrevieja som också är högintressant men som nu får betraktas som prio två. 

Det är tveksamt om vi kommer bo direkt vid kusten utan en liten bit in i landet blir det nog, men mer research behövs. Vi räknar med att tillbringa sommaren nästa år i området så får vi se om vi blir klokare. 

Portugal är ett riktigt bra alternativ men Spanskan är ett världsspråk som gör att vi får mycket större möjligheter efter vår tid i Spanien. Portugal är bra om vi ska ta ut våra tjänstepensioner, men vi är inte där ännu. Risken är att vi skulle kunna hamna i ett läge där vi försvårar nyttjandet av den skattemässiga fördelen genom att flytta dit nu.

 

När åker vi

Vi har gjort massor av research och konstaterat att det är bättre att komma iväg tidigare än senare för barnens skull, men nästa år är för tidigt. Tidigare var planen att åka sommaren 2018, men nu justerar vi det till sommaren 2017. Återigen ser vi att förmågan att spara och leva snålt gör att friheten rusar mot oss!

Vi har också konstaterat att vi bör vara borta i två år vilket får bli grundupplägget. Ekonomin tillåter två år och vi hinner komma in i livet, språket och kulturen lite bättre. Tanken är fortfarande att vi ska säkra tjänstledighet så att vi enkelt kan gå tillbaka till arbetet i Sverige om vi önskar  det efter tiden i Spanien.

Ekonomin

Vad vi kunnat konstatera är något som vi nog redan visste, nämligen att på tidsperioden från nu fram till 2017 så spelar avkastningen på kapital ganska liten roll. Det är sparandet som gör skillnad. Kan vi hålla i vår ekonomi och vi inte går in i en extrem lågkonjunktur så är det rimligt att tro att vi har tillgångar på i storleksordningen 2,7 - 3,0 MSEK halvårsskiftet 2017.

Jag väljer att inte redovisa hur vi kom fram till det då avancerade beräkningar ger väldigt lite på så kort tid som två år. Vi kan säga att vi i runda slängar har två miljoner kronor idag och att vi sparar 400 000 kr per år.  Så vi har inte gjort några direkta glädjekalkyler när vi säger att vi räknar med att ha 2,7 MSEK om två år, givet att vi kan spara som vi planerat. 

I princip är idén med ett sabbatsår enkelt. Tjäna pengar. Åk iväg. Det som varit svårt för oss är att hitta rätt när det gäller när vi ska åka och hur länge vi ska vara borta. Men det känns som vi är igenom nu och allt vårt räknande och alla simuleringar hjälpte oss att komma i mål, även om det själva utkomsten var ganska självklar så här i retroperspektiv. 

Genombrottet var när vi började förstå att vi runt 2018 hade tillräckligt med pengar för att kunna hålla oss flytande fram till barnen blir stora (läs mer här). Det betyder att vi inte behöver bestämma oss för när vi ska åka, utifrån ekonomin, om vi är borta två år. Då blir ekonomiberäkningarna lätta. Hur mycket har vi när vi ska åka, vilket var just 2,7 - 3,0 MSEK, och hur ser ekonomin ut när vi åkt.  

Att budgetera kostnaderna i Spanien är svårt. Vi har valt att göra en budget månad för månad som inte är så schablonmässig. Tanken är att vi först lever upp våra semesterpengar (därför har vi satt utgiften till 0 kronor i grafen då den inte dras från kapital) för att sedan under hösten och vintern 2017/2018 leva ganska snålt. Fokus är då på att lära sig språket och få barnen att fungera i skolan. Vi tror det räcker ganska långt. Sedan ökar budgeten för att täcka mer kring resor och högre aktivitetsnivå rent allmänt.

I graferna nedan ser ni både våra budgeterade kostnader och hur kapitalet utvecklas för två olika startvärden och två olika avkastningsscenarion. Blå linjer bygger på 9% i avkastning medan de röda bygger på 4%.

Som ni ser så kommer vi inte komma ur våra två år i Spanien utfattiga.

Kapitalet över tid, startvärde 2,7 MSEK.

Kapitalet över tid, startvärde 3 MSEK.

Som ni ser så är det troligaste scenariot att vi lever på kapitalet vi har. Vi har alltså inte tänkt att vi ska leva på avkastningen även om det ser ut som vi skulle kunna göra det i den nedre grafen om avkastningen är relativt hög.

Hur vi finansierar det här har vi inte diskuterat ännu. Den orangefärgade grafen ovan som beskriver utgifterna säger att vi gör av med cirka femhundratusen kronor under två år (Eurokurs kring 9,6 sek). Vi kommer 2017 att ha en aktieportfölj som är värd betydligt mer än femhundratusen så vi behöver inte sälja någon lägenhet för att ha pengar. Det troliga är väl dock att vi säljer lägenheten och därmed har huvuddelen av vår förmögenhet på börsen under den här perioden.

Vad säger ni?

Ni kan läsa mer om sabbatsår genom att klicka på "Sabbatsår" (klickbar länk) i bloggens huvud. 

Dubbla gymkort

Jag satt och försökte koncentrera mig på något viktigt, eller snarare försökte jag nog göra något väldigt oviktigt så som rapportera något, men kunde inte låta bli att lyssna på mina två träningsintresserade jobbarkompisar som satt och pratade om gårdagskvällens träning. 

- Men du tränar väl på ... ?

Ja, jag hörde inte riktigt vad den ene sa, men något förvirrade honom.

- Ja, men jag har årskort på simhallen också.

- Med hela skiten. Gym och så också?

- Ja!

Personen med dubbla årskort vill vara en sportig typ. Så gärna. Men i praktiken är hon en glad tjock motionär. Att vilja framstå som något man inte är, är rätt löjligt men jag är inte rätt person att döma då jag gjort samma sak i många år. Grejen är den att vi alla vet att det finns en skillnad i det vi är och det vi vill utge oss för att vara. 

Det är då så lätt att försöka fylla gapet mellan det vi vill vara och det vi är, med prylar. Vi blir ju liksom sportigare med en pulsklocka med inbyggd GPS; cykel i kolfiber med navigator på styret och en uppsättning av värsta kläderna.

Tyvärr är det jobbigt att hela tiden ljuga för sig själv och det krävs allt mer prylar för att döva känslan av ofullkomlighet och fylla gapet på nytt.

Blir man inte Hulken på ett gymkort så blir det ingen skillnad med två. På så vis är träning mycket mer direkt återkopplande än en del andra företeelser i livet. Träning mår bra av fokus. Tid. Ett lugnare tempo. 

Det renläriga sättet att beräkna sin sparkvot!

Finanskvinnan har gjort reklam för #sägdinsparkvot på Twitter som ett sätt att peppa varandra och jämföra hur vårt sparandet går. En hög sparkvot är ju bättre än en låg kan vi anta och naturligtvis betyder det att fusk och dopning uppträder trots att vi bloggare ändå får anses tävla i motionsklass. Därför är det dags att slå fast, en gång för alla, hur sparkvoten ska beräknas.

sparkvot=(sparat kapital under perioden)/(inkomst under samma period)

Om ni läser lite olika bloggare så ser ni att den vanligaste formen av dopning är att aktieutdelningar förs som inkomst. Men det finns som som för pensionsinbetalningar av arbetsgivaren som inkomst. Vad gäller sparandet är uppfinningsrikedomen också stor. Du är fri att använda vilken metod som helst men välj en metod som passar ditt behov av just sparkvoten.

Ett vanligt sätt att använda sparkvoten är som ett sätt att räkna ut hur långt du har kvar till att kunna leva på avkastningen från dina besparingar. Det är nämligen så att vi inte behöver räkna på faktiska inkomster respektive utgifter för att kunna räkna på hur många år det är kvar till vi kan ge chefen fingret och boka en enkel biljett dit vi vill. Det går utmärkt att räkna på relationen mellan sparande och utgifter. Med en sparkvot på 50% så är du finansiellt fri på 17 år exempelvis. I de här sammanhangen brukar inte passiva inkomster föras som inkomst utan som tillväxt av kapitalet. Se exempelvis Mr. Money Mustache här (klickbar länk).

På något sätt känns det mer ok att skilja passiva inkomster från aktiva. Ska investeringsportföljens värde och avkastning tas med i sparkvoten tycker jag den bör vara med i sin helhet. Då blir det rätt komplext. Så jag håller aktieportföljen, dess avkastning och upp och nergångar för sig själv och ser det som händer där som avkastning på kapital. Privatekonomi handlar om cash flow, att bokföra pappersuppgångar eller nergångar eller uttag från tillgångarna som inkomst är för komplicerat och svarar inte mot hur de flesta av oss tänker.

Jag för bidrag som inkomst! I vårt fall är barnbidrag det enda bidrag vi har. Om någon utifrån det jag skrev tidigare vill klassa barnbidrag som inkomst av kapital och hantera det separat så går väl det också, men det känns inte rätt va?

Sparat då? Är amortering sparande? Är det någon skillnad på bil och bostad om vi pratar amortering?
Jag har valt att betrakta boendeamortering som sparande. Alla andra amorteringar anser jag är utgifter. I vårt fall är det endast CSN som vi amorterar på i övrigt och det är väl magstarkt att räkna det som sparande. Aktieköp är tillsammans med insättning på bankkonto också sparande. Naturligtvis räknar jag pengar som jag disponerar, inte sådant som min arbetsgivare sätter av någonstans. *

För att göra det ännu enklare så har vi inga budgetkonton för exempelvis semester i våra siffror. Utan sparar vi pengar till semestern så är det sparande. Tar vi ut pengarna för att betala en resa är det negativt sparande. Händelserna bokförs respektive månad, ingen periodisering.

Hur räknar ni sparkvot och varför?

* Vill du göra beräkningar enligt länken till Mr. Money Mustache ovan så kan det kanske vara intressant att titta på arbetsgivarens avsättningar. Men då bör ju pengarna vara inom räckhåll vilket är tidigast vid 55 med nuvarande lagstiftning. Troligare är 58 år inom en inte allt för avlägsen framtid. I så fall så måste du ta med avsättningen som inkomst samt samma belopp som sparande. 

Ekonomi juli - Mer än ett år av bokföring, kanske dags att växla upp

Juli, semestermånaden.

Då kan vi summera vår semestermånad juli. Vi har varit i Köpenhamn där vi bland annat gick på Tivoli. Sedan har vi varit hos släkten som är utspridd över Mellansverige . Som ni ser ovan så har det inneburit att det varit ganska bra fart i plånboken. Om man ser plånboken som en bensintank så är en sexpersonersfamilj som att åka runt med en gammal V8 som motor. Det virvlar på bra om man vill röra på sig och nivån sjunker snabbt! Men å andra sidan låter det ganska mysigt och folk - läs Svenssons - tittar avundsjukt och skräckslaget i en märklig blandning!

Vi har gjort den här ganska noggranna uppföljningen där vi registrerat och reflekterat över vår ekonomi i 13 månader nu. Men vi har ännu inte styrt vår ekonomi speciellt mycket. Det har blivit som det blivit och vi utvärderar i slutet på månaden. Om vi går tillbaka till grunden då vi började blogga så var grunden min frustration att pengarna bara rann iväg på allt och ingenting. Vi har betydligt bättre styr nu även om det finns lite kvar att göra.

Vi har å andra sidan styrt våra pengar på semester och resor på ett sätt som gör att vi inte lever speciellt sparsamt. Det var nog lite av själva huvudplanen när vi började men eventuellt har målet skiftat lite under resans gång. Vi är nog mer intresserade av att spara pengar rent nu än vi var tidigare. Inte minst för vi sett att det finns en annan värld både här och nu då prylarna tar mindre plats men också för önskan om att kunna sluta jobba inom rimlig tid lockar.

Vi gör därför en budget om 30 000 kr/mån för resten  av året enligt följande:

Budget andra halvåret 15 tillsammans med medel för jan-jul 15 samt jun-dec 14.

Det kanske inte låter så snålt med 30 000 kronor men eftersom vi är sex personer, med barnomsorgskostnader och CSN-lån så är det här en budget som rensat för dom två kostnaderna och ett stopp på semestrande och nöjen ger oss en månadsbudget på 23 000 kronor. Se de gulmarkerade fälten ovan. Vi beräknar det beloppet eftersom vi om tre år betalat CSN-lånen, inte har någon barnomsorg om vi är lediga och kan skippa lyxen i hög utsträckning om vi levde helt fria.  

23 000 kronor i månaden kan vi finansiera om vi båda går på a-kassa vilket ger 10 000 kr/mån samt barnbidrag om 5 800 kronor. Så 30 000 kronor är snudd på a-kassenivå på utgifter i praktiken.

Till detaljerna, numera med tabellens belopp i rubriken och med årsmedel i parentes, helt enligt önskemål.

Mat och hushåll - 7 018 kr (6 280 kr)

Allt du köper på ICA, eller snarare Lidl! Den här gången med tvisten att denna post inkluderar alkohol då vi var i Danmark. Som vi noterat tidigare så blir posterna kring mat och alkohol samt äta rörigare när vi är utomlands. Hemma är det enklare att hålla ordning på kostnaderna.

Vi brukar även inkludera receptfria läkemedel under denna post men då vi handlat nästan alla mediciner på apoteket denna månad ligger ett par hundra på "övrigt" som annars är här.

Helt ok resultat för att vara semestermånad. 

Alkohol  - 850 kr (928 kr)

Semestermånaden ger större alkholutgifter, det vet vi sedan tidigare. Dock ligger denna månad, precis som tidigare månader lågt mycket beroende på att kostnaden för alkohol ligger ute på "Mat och hushåll" och "Äta ute". Så mycket ger alkoholen oss att det är värt mer än 1000 kr i månaden. Nu får det vara nog året ut!

Äta ute - 4 021 kr (2 099 kr)

Resandet och en dag på Tivoli sätter sina spår. Säga vad man vill men visst är det en upplevelse att käka pizza och notan landar över 1 000 kr. Tack för det Tivoli!

Tandläkare, optiker och frisör - 0 kr (1 084 kr)

-

Barnomsorg - 2 316 kr (2 275 kr)

Så fick vi den utlovade höjningen av barnomsorgskostnaden 48 kronor blev det. Den här kostnaden kommer ändras radikalt hösten 2016 då någon lämnar fritids och någon dagis av våra barn, innan dess är det som det är.

Hem -  9 513 kr (10 857 kr)

Denna post består av månadsavgiften i bostadsrätten och räntan på lånet. Vi bokför även TV-licens och el under denna post. Utöver det så är det saker för lägenheten så som gardiner, mattor och möbler som ingår. Det här är den post som vi avsiktligt hållit låg i 2014 och som jag skulle tro kommer ligga lite högre i 2015 då vi behöver anpassa möblerna lite till vårt boende.

Förra månaden skrev jag: Det har varit full rulle med annat så denna månad har det blivit få inköp till hemmet. Det är lika sant nu!

Kläder - 649 kr (1 634 kr)

Gummistövlar och några överdelar till de äldsta barnen.

Transport -  6 425 kr (2 316 kr)

Tåg, taxi och en räkning från Sun-fleet, nästan 900 kr, för en resa som vi gjorde i juni. Här måste vi titta på snittkostnaden för ett år. Nu har vi gjort det mesta resandet på ett tag och snittkostnaden under de första sju månaderna är 2 316 kr. Det är riktigt bra faktiskt.

Nöjen - 2 997 kr (1 254 kr)

Semesteraktiviteter med sex barn. Helt ok. 

Försäkringar inklusive a-kassa - 310 kr (869 kr)

Tredje månaden med 310 kronor. Vår "new normal" efter insatserna vi gjort för att spara på denna post. Förra året i juli var utgiften 2 002 kronor!

CSN - 3 695 kr (3 695 kr)

Vi nöter på utan extrainbetalningar. Om börserna fortsätter sitt rasande tempo så är det dock inte uteslutet att vi någon månad betalar av på lånen i stället för att köpa värdepapper. Detta då vi vill vara av med studielånen inom cirka tre år för att skapa ett mer gynnsamt läge inför sabbatsåret.

Skatter och finansiella utgifter - 120 kr (154 kr)

Det är lite mer än ett år sedan vi bytte bank. Nu börjar dom ta betalt för Internetbanken. Kanske ett skäl att byta, det rör sig trots allt om 600 kr/år. Denna månad tillkom det ett par korttransaktionsavgifter när vi tog ut kontanter i Danmark.

Semester - 0 kr (5 376 kr)

Här brukar vi bokföra resor, så som flyg och hotellkostnader. Inget denna månad då det som vi inte betalat tidigare månader ligger på "Transport", "Nöjen" osv.

Övrigt - 6 902 kr (2 831 kr)

Nästan 3 500 kronor på inköp av ryggsäck, sovsäckar och lite annat, samt mycket apotek, nästan 500 kronor, samt två Chromecast stickor gjorde att denna post stack iväg. Men trots det höga beloppet ganska bra fokus på kostnaderna.  

I och med årsbokslutet för 2014 så vred jag och min sambo massor på våra siffror. Vi ville förstå och hålla ner våra utgifter. När vi knådade så såg vi att våra utgifter består av olika delar. Vi valde då att titta på de totala utgifterna och en variant som vi kallade "lyxfria utgifter" där vi exkluderat alkohol, nöjen och semesterkostnader. "Lyxfria utgifter" är vår referens för vad vi kan leva på idag om vi lever som vi gör - vilket är rätt snålt - men stryker de uppenbara utsvävningarna vi gör.

I och med att vi börjat skissa på ett sabbatsår om cirka 3,5 3 år så är det också intressant att titta på vad vi har för kostnadsbas då. Eftersom vi är hemma när vi har vårt lediga år så utgår dagisavgifterna och vi räknar också med att vi då har betalat av studielånen för att förbättra kassaflödet. Dom två kostnaderna utgår då alltså om tre år. Det gör att vi plottar en tredje utgiftsgraf där kostnaden för studiemedel och barnomsorg är exkluderade ur vår "lyxfria" kostnad för att underlätta budgetering för sabbatsåret. Se den lila grafen nedan.

Kurvorna förhåller sig lite annorlunda till varandra denna månad än tidigare. Mycket beroende på höga transportkostnader. 

 Det finns två stödlinjer i bilden. Den undre ljusblå är vad vi i princip har som lägsta möjliga kostnader nu (28 400 - Ett liv där vi tagit bort alkohol, semester och nöjen men räknar med att fasta kostnader och mat, transport mm följer våra genomsnittliga månadskostnad). Vilken nytta den gör här kan vi kanske prata om om ni vill men vi tyckte det var viktigt när vi diskuterade 2014s bokslut eftersom vi vill veta vad vi har för referensvärde på våra lyxfria utgifter.

Den övre rödliknande stödlinjen är vad vi skulle ha i snittinkomst om vi levde enbart på en lön och flerbarnstillägget. Målet är att våra fasta kostnader och normala levnadsomkostnader, det som vi kallar utgifter lyxfritt ovan aldrig ska överstiga denna nivå.

Den gröna grafen är skillnaden mellan Utgifter och Utgifter lyxfritt. Det är alltså kostnaden för nöjen, semester och alkohol. Den är här för att trenden är intressant och den visar vilken livstilsinflation alternativt vilken fortsatt förbättrad kostnadskontroll vi har.