Måndagar utgör en sjundedel av mitt liv

Det är måndag morgon. Jag känner det i samma ögonblick som jag vaknar. Inte bara för att klockan ringer tidigt och livet genast drar igång. Det är dags att börja en ny femdagarsperiod med jobb. Nu för tiden är det en ganska neutral och oladdad känsla, men det är ändå något som är där. Något som ger lite måndagsblues.

Onkel Toms stuga är inte utan våldsamma skildringar!

Jag måste gå till jobbet. Det ger andra förutsättningar för den här dagen än gårdagen. Det är inte min dag idag. Jag jobbar för någon annan. Jobbet och jag hade en kärleksaffär i många år. Sedan blev det knas som rundades av med att min arbetsgivare gjorde klart var hen och jag stod i vår relation. Det var inte jag som började den fighten – om det ens var en fight -  tvärtom så kände jag mig som en förlorare av att bara delta. Det gjorde att måndag morgon var det samma som ångest eller senare frustration, irritation och tankar om framtiden. Hur länge skulle jag orka?

Nu är det negativa borta och i stället är det ersatt av en känsla av frihet. Jag och min arbetsgivare har inga lojaliteter till varandra eller outtalade förväntningar. Jag går till jobbet och jag får min lön. Jag får samma lön som tidigare men kraven är lägre. Jag kan ha halva dagar då jag inte har så mycket att göra. Jag har nya arbetskamrater som jag trivs med och vi jobbar med något som är spännande. Just nu känns det som jag kom ut som vinnare ur de senaste årens turbulens.

Men jag säljer min tid. Måndag till fredag varje vecka säljer jag min tid. Drar jag bort tiden jag lägger på mina barn och andra måsten i vardagarna så är det nästan hela min övriga tid som jag säljer till min arbetsgivare. Då bestämmer någon annan över min tid.

Måndagar är speciella, det är dagen då det är som mest påtaglig att det är skillnad mellan min egen tid och den tid jag säljer. Sedan rullar det på resten av veckan och jag reflekterar inte på samma sätt. Allt är inte dåligt; att jag säljer min tid är bra, i synnerhet eftersom jag säljer den dyrt. Det gör att jag kan göra mycket med pengarna jag får ut. Å andra sidan så har jag så mycket annat jag vill göra som inte kräver så stora summor pengar.

Just konflikten mellan vad jag vill göra och behovet att tjäna pengar är som störst på måndagar. Den konflikten kan få finnas, men måndagar får aldrig bli dåliga dagar igen! De utgör en sjundedel av mitt liv. Måndagar kan får vara som de är nu - lite mellanmjölk. Men det saknas passion.

Men är det passionen jag söker? Kanske, men jag är inte säker. Jag är faktiskt lika mycket efter ett vardagligt flow, ett liv där veckodagen inte spelar så stor roll. Där dagens namn inte gör någon skillnad. Ett tillstånd där måndagens eventuella ansikte är ointressant!

Fyra grundstenar till ett bättre liv - av Don Miguel Ruiz

Fyra grundstenar till ett bättre liv - engelsk titel The Four Agreements.

Jag stötte på boken "Fyra grundstenar till ett bättre liv - Din guide till personlig frihet" när jag läste om Richard Nikoleys äventyr "going off grid" på bloggen freetheanimal.com*. Som du säkert förstår så handlar boken snarare om personlig utveckling än om att leva utan 230 volt. Men så hade inte heller Richard problem med elförsörjningen utan snarare människor. Sig själv och andra. En snabb koll visade dock att boken verkade väldigt uppskattad och att den fanns på mitt lokala biblioteket så jag lånade den och nu tänkte jag berätta vad jag tycker och tänker om sagda bok.

Fyra grundstenar till ett bättre liv

Det här är en bok som inte gör det lätt för sig. Redan på andra sidan måste jag samla mig för att kunna gå vidare efter att jag läst: " ... Don Miguel Ruiz, som är nagual och och stammar från örnkrigarna, fått uppdraget att förmedla toltekernas storartade läror till oss" och så fortsätter det. Stora delar av boken använder ett språk som Di Leva förmodligen skulle tycka var i flummigaste laget, dessutom så spetsas det med lite egna typsnitt på några väl valda bokstäver i vissa ord. Behöver jag säga att översättningen är tveksam och innehåller rena felaktigheter.  

Men boken är inte lång, språket är ganska effektivt trots mina påståenden inledningsvis och budskapet är tänkvärt. Så när jag kan se förbi utanpåverket och ta till mig innehållet i texten så blir det här faktiskt en intressant bok. Det flummiga språket gör att jag har lätt att relatera till det som skrivs - det blir generellt och allmänt - samtidigt som det är märkligt precist. Tillämpningen är generell medan slutsatserna är specifika. Det kan låta märkligt men du förstår nog om du läser vidare. 

De fyra grundstenarna i boken har var sitt kapitel. De är:

• Var sann i ditt tal
• Ta ingenting personligt
• Ta ingenting för givet
• Gör alltid ditt bästa

Första kapitlet "Domesticeringen och jorddrömmen" tillhör också ett av de mer läsvärda. Där börjar introduktionen till det som är bokens tema - du är dina tankar och tankar är påverkansbara. I första kapitlet så beskrivs hur vi får våra referensramar och lär oss vara "duktiga" som barn - hur vi domesticeras eller tämjs - under en period där andra styr vår syn på livet. När vi blir lite äldre fortsätter vi själva att utveckla och anpassa vårt synsätt, vår referensram. Allt blir ett sorts filter som all information passerar. Tyvärr har domesticeringen inneburit att vi utvärderar informationen med målet att "duga", "vara duktiga" eller att "passa in".

I kapitlet som behandlar grundstenen "Ta ingenting personligt" så fortsätter boken beskriva vad som händer mellan att något faktiskt händer eller sker tills det att du har landat i en tolkning av händelsen och hur din egen "domesticering" medverkar i det. Vi tolkar allt och sätter allt i vårt eget sammanhang som aldrig helt överensstämmer med verkligheten.

"Ta ingenting för givet" är en fortsättning på förgående grundsten men handlar mer om din kommunikation med andra. Andra som också också skapar sig sin egen världsbild på samma sätt som du.

Det två övriga hörnstenarna "Var sann i ditt tal" och "Gör alltid ditt bästa" uppfattar jag mer som råd för att din världsbild, ditt filter, inte ska behöva hantera för mycket turbulens skapad av dig själv. Om du gör livet lättare så behöver du inte tänka, tolka och känna så mycket.

Boken är, som jag sa inledningsvis, generell i sin grund. Så den kan med behållning läsas om du har problem med relationer, utbrändhet eller konflikter på exempelvis arbetsplatsen. Men jag relaterade mest till sparande, livsval och synen på karriär i min läsning.

Från boken tar jag med mig just det att vår verklighet är i vårt huvud. Vad vi måste ha eller bli och vad vi måste göra är något som vi själva väljer. Vi väljer referenserna själva - exempelvis att det är bra och viktigt att tjäna mycket pengar - dels så har vi med oss en strävan att uppfylla normen. Men det finns ingen sanning. Allt är en del av vår "domesticering" som boken kallar det.

Don Miguel Ruiz påstår att vi som vuxna är fria att bryta kopplingen till normen och göra om "domesticeringen" eller göra den ogjord. Det tror jag faktiskt är sant.

Läs gärna Living with Less is the New Definition of Success (klickbar länk) där jag tycker bloggen "Be More with Less" fångar resonemanget ovan väldigt bra.

I bland kan det vara värt att reflektera över hur referenserna ändras över tid. Något jag bland annat skrev om i inlägget "Förr i tiden" (klickbar länk).

* Richard Nikoley är knappast läsvärd i min mening men det var lite kul att han mer eller mindre flydde från sin outpost i Mexico. I den röran refererar någon i kommentarerna till en riktig flumbok som är väldigt långt ifrån Richards värld. Två extremer möts på Internet. Det tycker jag är lite kul. Richard skulle dock må bra av att läsa boken. 

Är ni stressade efter semestern?

Jag har haft en riktigt bra semester trots vädret! Hur är det med er?

Förenklingarna vi gjort i vårat liv med en mycket mer minimalistisk livssyn på allt. Inte bara prylar utan även på aktiviteter har verkligen "tagit" nu. Det märks att vi har mycket mindre saker som pressar på och stressar oss. Men det tog ett år innan det märktes tydligt.

Det är lite som att vara tillbaka i studentlivet igen, fast med fyra barn den här gången. Enkelt, okomplicerat, oplanerat. Tid fanns det gott om.

Det är intressant är att notera att vi är i en positiv spiral både jag och min sambo. Ju mer vi landar i ett lugnar liv ju mer fyller vi livet med annat. Min sambo har börjat baka. Jag bloggar och läser och så har jag faktiskt spelat tv-spel med barnen, något som varit uteslutet tidigare.

Dessutom fortsätter vi "de-cluttra", dvs gör oss av med saker och förenklar livet ytterligare.

Allt vårt resande kändes nästan överambitiöst när vi kom hem igen, vi hade fullt upp hemma med de enkla aktiviteter vi trots allt gjorde.

Flera av jobbarkompisarna kommer tillbaka och säger, inte helt på skoj, "vi skulle behöva börja med semester". Vet ni vad? Det är nästan alltid prylar dom lagt tid och pengar på då. Vanligast är husen som är så billiga att bo i. Eller sommarstugan. Eller båda!

Helt i linje med vår känsla av relativt lugn och brist på stress så räckte fyra veckor ganska bra. Vi behöver liksom inte hinna med massa eftersläpande fixande eller återhämta oss från ett hetsigt första halvår. 

Hur upplevde ni semester och känslan som kommer så här när ni börjar jobba igen efter semestern?

Framtiden är snart här

Avresa snarast!

Har Onkel Tom något att säga dig? Det vet ju inte jag men jag kan försäkra dig att du inte hittar så mycket nya idéer här. För mycket av det jag pratar om är redan känt, men inte alltid så spritt. Det är ändå mindre accepterat.

Vad tjatar vi om här då? Leva enkelt, spara och eventuellt hitta ett nytt äventyr utanför kontorslandskapet, åtta till fem och en öl på lördagen. Det jag och min familj gjorde för något år sedan var att vi insåg att mindre kan vara mer. Utan att vi någonsin uttalat ett tydligt mål så är en hållbar livssituation med hög livskvalité det vi eftersträvar.

Sparsamhet är en del i vår förenkling och fokusering, en del i ett minimalistiskt tänkande, så för oss är det inte, eller snarare var det inte, ett mål i sig att läggar pengar på hög. Men vår stora förmåga att spara pengar öppnar naturligtvis för nya och större äventyr - som inte innebär att vi går tillbaka till den tidigare livssituationen, vi vill inte börja spendera vilt. Det är dags att börja fundera på vad stora äventyr kan vara, när saker kan ske och när det är dags att börja detaljplanera.

Vi sparar för att förenkla, men det döljer sig något mer, väldigt värdefullt i vår syn på livet:

Att leva sparsamt och att göra det mesta av en situation med små medel är sparandets största vinst. Målet ska vara att hela tiden använda och utveckla den förmågan, inte att titta på pengar i termer av spara nu och spendera i framtiden.

De flesta som läser den här typen av bloggar och finansbloggar drömmer om frihet och många andra också. Men friheten bygger på pengar, som de flesta av oss inte har. Kanske kombinerat med stora drömmar. Då är alltid friheten så långt fram i framtiden.

Kan vi däremot göra mer med mindre och nöja oss med ännu mindre än så, så kommer framtiden fortare. Framtiden med friheten ligger nära när du tvingar dig själv att tänka och lära nytt och skillnaden mellan nu och framtiden blir svagare.  Känslan av att vi som sparar skjuter något på framtiden blir inte tydligt.

Ord är fint, men hur omsätter vi detta i praktiken?

Vårt första mål var att skapa ett enklare mer fokuserat liv. Vi är en bit på väg och det är inget mål vi ska ändra eller släppa.

Vi vill bli bättre på att göra mesta möjliga av vår situation med små medel.

Efter att ha vridit och vänt på oss så har vi hittat ett mycket intressant mål helt i linje med tankarna ovan. Ett sabbatsår i södra delen av Europa inte allt för lång bort i tiden då det inte behövs. Ungefär så här tänker vi:

• Vår tanke är att försöka få tjänstledigt.
• Hyra ut vår lägenhet.
• Låta barnen gå i landets publika skola.
• Vi ska bo enkelt och leva sparsamt, målet är att leva något billigare än här i Sverige.
• Vi räknar med att ta av vårt sparkapital. Med 50% sparkvot så betyder det att vårt mål i princip är möjligt att nå inom ett år om vi började från noll nu.
• Vi kan tänka oss att arbeta i viss omfattning.

Vi har ett ungefärligt tidsspann som bestäms av att vi skulle vilja att äldsta tjejen inte börjat gymnasiet men att yngsta skulle börjat skolan. Det placerar oss tre till fyra år bort i tiden.

Troligast är Spanien eller Portugal, men även Italien eller Grekland är fullt tänkbara alternativ. EU och Medelhavet är givet denna gång. Om vi gör om sabbatsåret senare så kan vi nog sträcka oss längre bort.

Vi måste jobba vidare lite med detta men om vi väljer att gå vidare så blir inte detta en övning i att spara och bränna pengar. Det blir bland annat en övning i att lära sig var vi ska bo, hur vi bor billigt, bygga nätverk på platsen och att hitta billiga och bra transportsätt in och ut ur landet såväl som på plats. Målet ska vara att barnen blir fullt integrerade i samhället under året.

Ekonomiskt ska vi se vad vi kan göra för att optimera försäkringskassans utbetalningar. I övrigt kommer vi utgå från att det som duger för lokalbefolkningen duger för oss och vi kommer därför försöka hyra relativt ordinarie boende och inte teckna mer än nödvändiga försäkringar.

Jag kommer naturligtvis skriva mer om detta och kommer gärna i kontakt med de som gjort en liknande resa till Medelhavet med familj.

2015-08-15: Läs gärna sidan "Sabbatsår" (Klickbar länk). Länken hittar du i sidhuvudet. Där finns fortsättningen, hur vi har arbetat vidare kring idéerna i det här inlägget.

Sälja saker

Vi har sålt massor av grejor sedan vi bestämde oss för att flytta. Med bilar och husvagn så rör det sig om försäljning av prylar för i storleksordningen 400 000 kr, men det finns mer att hämta.

Den senaste försäljningen var en cykel som bara stod och samlade damm. Det var väl inte någon dussincykel, som ni säkert förstår, om den dammig och väldigt billigt gick för fem tusen kronor.

Cykeln har legat ute i några månader på en annonssida. Några har hört av sig men det har inte varit någon stor efterfrågan. När vi sålt bilar har det gått lite lättare, möbler relativt bra, medan husvagnen gick trögast.

Jag är en av de mer ekonomiskt lagda personerna jag känner men jag är lite förvånad över hur naiv syn på möjligheterna till försäljning av tillgångar jag haft. Min cykel var lätt värd sex till åtta tusen kronor så när jag gick ut med en annons på sex tusen femhundra kronor så räknade jag nog med att den snart skulle vara såld.

Efter en vecka sänkte jag till fem och fem då jag ville rida på Vätternrundafebern som råder på vårkanten. Tror ni något händer? Jag har sålt andra cyklar via samma forum och är rätt övertygad om att jag är på rätt ställe med min annons så det är inte fel på min annonsering. Priset är löjligt, men inget händer. Då har jag som säljare inte så mycket kvar att göra mer än att sänka priset, vilket jag tyckte var helt vansinnigt, eller att vänta. Vänta går ju bra om man har tid, annars blir det svårare.

Just här finns nog en av mina största lärdomar efter vår flytt och vår omställning. Det liv vi skapat oss, mycket på grund av goda inkomster, har krävt mycket längre tid än jag kunnat ana för att avvecklas. Att förändra har tagit månader, ja halvår, att faktiskt göra och även om vi varit naiva så har känslan av åtagande präglat oss. Om några månader kan vi ta vårt pick och pack och dra var som helst i världen på några dagar så var knappast fallet tidigare.

Behovet att avveckla och ställa om sitt liv är ju inte relevant bara om man ska flytta, utan samma behov finns vid sjukdom eller arbetslöshet.

Jag har lärt mig det som alla som jobbar med försäljning och frågor kopplade till en marknad vet. Det finns två aspekter när du ska sälja något. 1) Pris och 2) antalet kunder. Naturligtvis är pris och efterfrågan inte oberoende, snarare tvärt om, men en marknad fungerar bättre om antalet affärer som avslutas är hög, även om priset är pressat.

I praktiken betyder det vi lärt oss att du behöver mer tid och pengar för en omställning än du tror och behoven ökar med antalet prylar du äger. Så sommarstugan som du gärna vill ha nu kanske bara går att omsätta till pengar i april-maj varje år. Taskigt om du vill ha stuga nu och skiljas efter semestern.