Nu är tiden inne att sätta mål inför 2015, eller kanske inte!

Jag har arbetat med mål i många år. Privat så har ofta målen skapats så här års och relaterat till träning och tävling medan de mål som jag har i i arbetslivet ofta skapas i projekt, vid uppstart eller i samband med att man tar krafttag för att hantera en speciell situation. Där jag jobbar har vi till och med gått så långt i hyllandet av mål att vi försöker skapa milstolpar - delmål som ska bygga upp mot ett överordnat mål - i sådan mångfald att vi behöver speciella verktyg för att hålla reda på alla mål och om dom är uppfyllda.

Innan vi kommit för långt bara. Kom du hit för att få inspiration till egna mål för exempelvis 2015 så har du kommit fel. Det här är en postning om varför mål är något du ska tänka lite extra kring och eventuellt undvika. Med lite tur får du en idé om vad du kan göra i stället för att sätta mål och det kanske tar dig en bit längre faktiskt.

Man måste ha mål för att ..., eller?

Ja, varför måste man sätta mål?

Jag tror att synen på mål som något viktigt från grunden kommer från en allmänt spridd idé om att du måste ha mål för att komma någon vart och för att i slutänden lyckas. Så trodde i alla fall jag en gång i tiden. Men jag är mer tveksam nu. Vad är ett mål? Varför har man det? Vad händer om man inte uppnår det?

• Är målen sporren, kanske? Det där som ska få dig att ta i lite extra.
• Eller är det en del i en planering? Något du måste uppnå på väg till nästa anhalt, som del i en vägbeskrivning.

En sak är i alla fall bra med uttalade mål, du kan göra dig ansvarig för att nå dom och då kan du använda exempelvis bloggar och arbetskamrater för att skapa en sorts positiv stress för att nå dina mål. Eller så förstärker detta de negativa delarna i målformulering? Jag vet inte svaret, men återkommer till det som jag tycker är problemen med att sätta mål och kanske blir vi klokare då.

När jag började förstå att mitt sätt att jobba med personliga mål inte fungerade så bra för mig så började jag bli allt mer observant på vad andra sa om att sätta mål. Det första jag läste var om en konditionsidrottare som hävdade att cirka 80% av alla träningspass (under ett år) skulle vara lustfyllda och inte nödvändigtvis följa strikt planering eller matchas mot mål. Man är människa, inte maskin och många drabbas helt enkelt av något som kan liknas vid utmattningssymptom i sina försök att möta mål.

Vi kan ta ett exempel: Säg att du sätter ett mål idag att springa en halvmara 1:a maj på 1:40. Det lär vara träningen och kosten från idag samt själva anmälan till halvmaran som skapar resultatet. Vad har målet tillfört? Fokus kanske? Ja, men om du blir förkyld mycket då? Hur ska du fokusera bort det? Det kan mycket väl vara så att anmälan till en halvmara och den energi det gav räckte för att uppnå alla delar du var efter och målet med tid och plats bara bidrar till negativ energi. Bort med målet, fokusera på resan fram till dagen för loppet och njut. Resultatet blir ändå vad det blir.

Det roliga med det här är att jag bara för ett par dagar sedan, på en fikarast på jobbet, pratade lite om hur svårt vi hade att nå våra mål då en av våra mycket pålästa mjukvaruingenjörer började prata väldigt mycket om mål i arbetslivet. Ungefär så här sa han:

- Det går inte att komma till en arbetsplats där det finns massa mål för allt och samtidigt hålla upp energin. Mål sticker ut, dom tar energi och kan lätt resultera i en känsla av oduglighet och misslyckande. Vi är ju redan här för att arbeta!

Skilja på mål och processen fram till mål

Ett av problem med mål är att dom kan störa fokus på processen - vägen fram mot målet - som ofta är den viktiga delen av en verksamhet som pågår länge i tid. Om vi backar tillbaka till målen kring en halvmara; se till att det blir roligt att springa så kommer du ha goda möjligheter att klara av halvmaran på 1:40.

Att sätta målet att bli ekonomiskt fri som många av oss har är ett rätt tveksamt mål. Att försöka tvinga sig att bli ekonomiskt fri går nog inte för en vanlig person. Processen dit är avgörande. Ekonomiskt fri blir ett utfall ur processen resten är endast en fråga om tid. Ekonomiskt fri är dessutom ett mål som är tveksamt om det är ett mål. Det är ju en startpunkt på något nytt. Ett liv i ekonomisk frihet.


Sen då?

Nästan alla dom som sätter mål för sin livsstil detta nyår kommer, om dom nu uppnår målen, falla tillbaka i ett beteende som dom inte vill ha. Sluta röka, gå ner i vikt, börja motionera eller vara mer med barnen. Det blir ett ryck då dom under en period fokuserar kraft för att uppnå målet. Med ett rimligt mål och lite jävlar anamma så når många målet och sedan faller allt platt. Som motsats så kan jag säga att många av dom jag känner som tränar år ut och år in tränar med väldigt få mål framför sig. Det är nöjet och upplevelsen som styr.

Jag läste att få av dom som önskar sig ekonomisk frihet faktiskt får det. Inte för att man inte får ihop pengarna utan för att man flyttar målet. Om man säger att man ska leva i Spanien efter att man sparat samman 3 MSEK så blir det ändå inget av det. När dom 3 MSEK finns på kontot så vet man inte vad man ska göra utan letar reda på ett problem eller risk som gör att man behöver 4 MSEK.

När långsiktighet är viktigt eller när ett mål har ett större syfte än målet själ kan omfatta så kan det vara bättre att tänka sig ett planeringsscenario. Om du redan har ett mål så kan du behålla det men lägg till delar före och efter.

Jag har i tidigare inlägg sagt att vi tittar på att ta ett sabbatsår. Jag tänkte ta det målet och jobba med i ett separat inlägg som följer detta, som ett exempel. Nu vidare till sista delen av problemen med mål.

Vad är det som hindrar dig från att nå dit du vill?

Ja,exakt!

Om du sätter ett mål som är lite utmanande, vad är det då som gör att det målet är rätt för att styra mot. Vad är det som är utmanande och i så fall, varför inte attackera utmaningen? Det vanliga skälet är väl:

• Utmaningen ligger i något som man tror är svårt att hantera. Exempelvis livsmönster. Relationer mm. I så fall så är mål ett sorts alibi för att slippa ta tag i grundorsaken.
• Man kan inte kontrollera utmaningen. Att sätta mål som bygger på någon sorts förhoppning är nog inget som leder så långt.

I korthet

1. Att ha mål kan stjäla energi.
2. Mål kan ta fokus från processen, som är den som oftast genererar resultat.
3. Mål kan skapa väldiga före och efter effekter som inte gynnar långsiktig utveckling.
4. Målformulering hjälper dig inte angripa problem.
5. Mål kan ge en falsk känsla av kontroll.

Vill du läsar mer?

Entrepreneur - Forgett Setting Goals. Läs gärna kommentarerna.

Lifethinkist - The 7 steps to set and achive goals. Traditionellt sätt att arbeta med mål.

Det finns en snygg engelsk fras "setting goals vs. creating habits" som man kan Googla om man vill läsa mer kring mål vs. fokus på processen och vägen fram.

Ny omorganisation precis innan ledigheten, igen

Som jag skrivit om tidigare så har jag haft en tuff tid på mitt jobb de senaste två åren. Massor av jobb, en helt handlingsförlamad organisation som jag ofta varit rätt frustrerad över att jobba i och absolut noll i energiinflöde. Tyvärr har jag i detta kaos inte heller haft någon chef jag gillar eller litar på.

Till sommaren i år så organiserade man om helt utan några av medarbetarnas medverkan och jag blev av med min roll på dagen - åtminstone ville man mer eller mindre sparka ut mig och ett tiotal personer på dagen strax innan semestern. Nu gick inte det utan de flesta av oss är kvar med ganska tunga arbetsuppgifter i oklara roller.

Jag har försökt arbeta med min chef för att hitta ett nytt jobb inom vår ganska stora organisation men det har inte funkat något vidare. Jag har ändå försökt och är ganska nöjd över att jag trots att jag inte inte försökt slätat över situationen hållit en ganska god dialog med den chef jag inte är så förtjust i. Avsikten har hela tiden varit att göra mitt framtida jobb till organisationens problem, inte mitt egna. Jag har på senare tid också fått hjälp av HR och tror att det kan finnas goda möjligheter att hitta ett nytt intressant jobb ganska tidigt under 2015. Jag har också haft en ganska bra höst i min nya odefinierbara roll och hittat rätt med de nya personer som kom in i verksamheten så jag har varit positivare nu i december än jag varit på länge.

Men så just när jag är på väg att lägga 2014 och turbulensen där bakom mig så kör vi ett varv igen. Den här gången drabbas inte jag personligen på samma sätt som innan semestern men personer i min närhet drabbas på samma sätt som jag gjorde förra gången. Dessutom vet vi fortfarande inte riktigt skälen till dom ständiga toppstyrda organisationsförändringarna. Om vårt management vill ändra samma saker som vi som jobbar där så har vi knappast någon konflikt som leder till att stora delar av ledarorganisationen måste bytas ut på sexmånadersbasis. Nu har man ytterligare en grupp av medelålders, främst män, som sitter och undrar över tillvaron under ledigheten. Dessutom börjar min chef som snart varit med om att underkänna samtliga sina anställda - som påstås ibland göra det mot sin vilja - få en helt ohållbar situation.

Som en händelse kom Ingenjörskarriär.se med en artikel i början på december med rubriken "Mellanchefer mår sämst" där man hade en lista med nio punkter man identifierat som typiska missnöjesområden. Jag har lagt till mina kommentarer.

1. Dåligt ledarskap. De här personerna har en gång varit lovande. På grund av dåligt ledarskap från sina chefer har de tappat sugen.

- Det här stämmer på mig och rätt många av mina kamrater. Ingen vill säga att dom tappat sugen men det är många som vilar på steget eller accepterar idioti för man "orkar inte bry sig".

2. Ser inga karriärmöjligheter.

- Det här stämmer på mig. Inte så att jag nödvändigtvis behöver klättra i organisationen utan mer i det faktum att sättet man hanterar sina ledare i vår organisation innebär att jag kommer få kämpa för att hålla mig kvar och inte bli uppsagd verkar det som.

3. Saknar mål och mening med jobbet. Människor som känner att de gör betyder något blir engagerade medarbetare. Men de här tycker inte att det de gör spelar någon roll.

- På dom flesta ställen jag jobbat så får man själv sätta mening och mål vilket är rätt jobbigt men en del i ledarens uppgifter. Problemet är att om detta inte paras med delaktighet och påverkansmöjligheter så är det i princip en "dead end" som inte leder någon vart på sikt. När man insett detta är det bara demoraliserande att sakna mål och mening.

4. Känner sig orättvist behandlade. De tycker att de tvingas jobba orättvist mycket och tror att andra har bättre lön och utsikter.

- Jag jobbar mycket. Jag har bra lön. Som ni förstår är jag väldigt oklar på mina utsikter.

5. De får ingen uppskattning. De känner sig utnyttjade.

- Det är märkligt, men efter IT-yran i början på 2000-talet så har jag som ingenjör nästan alltid arbetat i organisationer som varit ifrågasatta. Måste ni göra det, det är för dyrt, konsulterna ska ut, ... Även om jag själv lyckats bra i dessa omständigheter så är det förvånande att många av de kunskapsintensiva industrier jag jobbat i visar så låg uppskattning för sina anställda.

6. Ingen skulle bry sig om vad de säger. De känner sig hjälplösa, utan stöd.

- Stämmer sjukt bra på mig i dagsläget. Delaktigheten är obefintlig.

7. De är utarbetade. De blir frustrerade av att företaget talar om hur viktig livsbalansen är för att sedan vräka över dem massor av jobb.

8. De tycker företaget fungerar ineffektivt. De tycker att ledningen fattar felaktiga beslut och slösar pengar.

- Det här kopplar till den totala avsaknaden av delaktighet. Skrämmande tydligt på min arbetsplats.

9. Deras speciella särprägel värderas inte. Önskan om mångfald är bara prat.

- Jag har tidigare haft en chef som jag tycker var bra på att tillvarata individernas speciella egenskap i gruppen så jag kan inte riktigt hålla med om detta för egen del, men visst är det uppenbart att det finns en speciell typ av särprägel i vårt företag, nämligen "kvinna".

Just min situation hos min arbetsgivare var ett av skälen till att bloggen kom till och att den är anonym. Känslan av att vara beroende av min arbetsgivare på det sätt som vi är idag i vår familj är ett av de tyngst vägande skälen till att vi försöker skapa oss en egen finansiell bas för vårt liv genom en stor del sparande. Som ni ser så i listan ovan så är jag långt ifrån ensam i min situation idag och det är slående hur många av dom amerikanska bloggare så som Mr. Money Mustache som faktiskt är ingenjörer och verkat i stora bolag. I samma typ av miljö har också Dilbert sin hemvist. Jag tror inte det är en slump. Det finns till och med de som påstår att ingenjörskarriären är att jämföra med den som de flesta idrottsmän har. Ingenjören kan börja tjäna bra snabbt efter sin utbildning men "toppar ut" kring 45-års ålder.

För tydlighets skull ska jag väl notera att ovanstående inlägg inte ska tolkas som att jag är kritisk till alla förändringar det företag jag jobbar i gör just nu. Jag har försökt fokusera på min upplevda situation.

Hela artikeln där jag hämtat den numrerade listan ovan, hittar ni här

Att välja bloggplattform - Eller varför i hela världen sett.com?

Straxt efter att det här inlägget skrevs så stannade utvecklingen av sett.com av och jag valde att byta till Blogger. Ursprungliga inlägget är under linjen.

---

Det här är min andra blogg jag startar. Första gången - för mer än fem år sedan - så gjorde jag rätt mycket research och tyckte Wordpress verkade rätt. Jag valde den fria lösningen på Wordpress.org och bloggade på ett tag. Det totala intrycket var att Wordpress tillhandahöll en mycket bra tjänst men att den var väldigt begränsad.

Begränsningarna var tvådelade. Dels så ville jag göra "häftiga grejor" bara för att trenden var mot mer avancerade bloggar, men sedan hade jag ett reellt behov av att integrera vissa tjänster, exempelvis import från andra web-sidor, i min blogg och mina postningar.

Det ledde till att jag började drifta min egen Wordpress-blogg med eget domännamn. Tyvärr var inte det problemfritt heller. Bland annat hade jag under väldigt lång tid stora prestandaproblem med admin-sidorna och den lilla tid jag har för bloggande gick åt till driftsfrågor och editerande av Php-script.

Så när jag nu i våras funderade på att börja dokumentera vår livsförändring så valde jag att gå på en enkel lösning. Wordpress känner jag väl till och hade jag valt den lösningen så hade jag valt något som inte var fel. Men jag hade också fått något som i princip stått still användarmässigt de sedan 2007. Det är ett tekniskt system som snarare är ett content managementsystem än ett modernt bloggverktyg. Blogginterface och adminsidor är två helt olika delar på ett sätt som känns ålderdomligt tycker jag.

När jag började blogga så var skillnaden mellan web-plats och blogg inte så tydlig (åtminstone inte för mig). En häftig blogg borde ha massa gadgets som drog samman material så som RSS-feeder, gjorde auto-postningar och skapade dynamiska inlägg. Sannolikt blev jag klokare under tiden jag bloggat men det har också uppstått en tydligare blogg-trend bort från dagliga uppdateringar, länklistor och dela-knappar mot innehåll som står upp för sig själv. Då blir fokus rena interface med modern integrerad funktion för interaktion med läsare naturligt. Bort går admin-sidor med aktiverande och uppdateringar av importerad funktion, mediabibliotek och statistik. I stället hamnar fokus på text och innehåll och just det är något som alternativa plattformar till Wordpress och Blogger driver som sin vision. Jag valde att pröva Sett.com som är en relativt marginell aktör bland alternativen men som har en fri tjänst för enkla tillämpningar.

Så, är jag här om sex månader? Ja, jag tror det faktiskt. Wordpress och Blogger och andra stora drakar har sin plats men är ålderdomliga. Problemet med sett.com är att den är lite för enkel. Jag får exempelvis inte till en enkel och bra koppling till Google docs. Tabeller kräver HTML-hackande, vilket är under all kritik i synnerhet när man inte kan länka in Google docs dokument. Lösningen är att arbeta med bilder för tillfället vilket jag inte riktigt gillar. Så små bloggar som den här står inte heller helt själva utan länklista är åtminstone ur artighetsperspektiv till dom som länkar hit bra att ha.

Det alternativ jag tittade mest på är https://svbtle.com/ som kanske kommit längre än sett.com men som inte har fokus på läsarinteraktion som Sett försöker göra till sin grej. Vill du läsa mer kan du fortsätta här: Minimalist Blogging Platforms .

Orkar vi mer Vardia? Kanske orkar vi lite mer om risk och utmaningarför företag?

Jag tänkte i det här inlägget skriva lite om varför jag tycker att det finns en något naiv bild av Vardia i vissa sammanhang. Du ska inte använda detta inlägg för att fatta beslut kring investeringar men du får gärna använda det jag skriver när du hämtar information kring olika företag på webben. Men innan jag går in på detaljerna så vill jag inleda med en kort reflektion på aktiefokus.se senaste genomgång av riskerna i Vardia.

Förhållningssätt till risk

Är det någon skillnad på dessa två case?

1. Acceptera att det finns en risk i en aktie/värdepapper/produkt men relationen mellan pris och risk är attraktiv.
2. Göra en analys och avslå risker som små eller obefintliga och finna en aktie eller motsvarande köpvärd?

Jag jobbar i alla fall enligt princip 1. Det finns på så sätt färre "Darlings to kill" men jag slipper också förhålla mig till om mitt avfärdande av en risk delas av andra och om så inte är fallet en skillnad i värdering kan inträffa.

Nu då, ska vi tänka oss att vi blir erbjudna att investera i ett snabbväxande försäkringsbolag i Norden? Bolaget har för avsikt att erbjuda ett tämligen komplett paket med försäkringar till kunder med låg nyttjandegrad av försäkringar. På så vis kommer man åt lönsamma kunder som man kan ge ett attraktivt pris. Hur skulle vi kunna tänka?

Vem sätter terminologin?

"Vi är som If fast billigare!" är en fantastisk slogan när man möter en kund. Ofta låter det annorlunda när företrädare för ett företag pratar med investerare om man har gjort sin läxa ordentligt. Nu vill man vara annorlunda, välja konkurrensfördelar och mätetal.

Aktieingenjören hade i ett alldeles förvirrat inlägg häromdagen med Vardia och Avanza som exempel på smarta och effektiva bolag. Det var lite kul för Avanza sänder signaler om sin teknikplattform, utvecklingsfokus mer eller mindre öppet. Du kan exempelvis bli bjuden till Avanza för att få höra hur deras utvecklingsmetodik är. Bra!

Men titta på Nordnet! Dom har valt ett helt annat sätt att närma sig kunden. Shareville, transparans och sociala medier. När Sparpodden får prata fritt i sin pod så väljer dom just att marknadsföra detta som viktigt för framtiden.

Frågar du mig om jag skulle köpa Nordnet- eller Avanzaaktier så skulle jag säga Avanza, alla gånger. Men gå gärna in på Soundcloud och se hur många lyssnare Sparpodden har jämfört med Börspodden. I dagsläget så pratar vi utskåpning till Nordnets fördel!

Min slutsats: Låt inte den som marknadsför en produkt sätta terminologin själv.

Produkterna

I det här fallet så var kanske inte produkterna så annorlunda men affärsidén var smart. Är den verkligen applicerbar på alla produkter. Barnförsäkringar? Personförsäkringar allmänt?

Kan det komma produkter som bolaget vi tittar på har svårt att erbjuda? Mer om det när vi kommer till konkurrens.


Var vill bolaget?

Här är en av de svåraste frågorna för ett bolag som ska växa på en etablerad och mogen marknad.

"Om vi får 10% av marknaden så är det xxx Mkr/år" är en så vanlig kommentar i business case diskussioner men jag fick lära mig att det på de flesta mogna marknader sällan finns lönsamma spelare som har 10% av marknaden.

Det här fick jag fundera på när jag såg det första gången. Det kan exempelvis finnas telecom operatörer som har 10% av marknaden i Europa, men då är det inte deras totala marknad. Dom troligtvis stora inom delar av marknaden men verkar inte alls på resten, eller i väldigt liten och ogynnsam del där.

Det här har att göra med en rad mekanismer på en konsumentorienterad marknad. Men för mig är det en sanning. Satsar man inte på global dominans så är det svårt.

Underskatta inte konkurrenterna

Bättre förvaltningsstrategi, slipat inköp, bästa IT-lösningen fantastisk säljkår och många etablerade distributionskanaler. Får ett bolag till allt detta är det bra. Men tro inte för en sekund att konkurrenterna inte jobbar med samma sak. Tid är viktigt här. Om det tar tre år att etablera en ny it-plattform på ett storbolag så är försprånget det yngre bolaget har tre år. Tre gyllene år som en lågkonjunktur eller annan händelse kan kapa 2/3 delar på rätt snabbt.

Vad är konkurrens?

Vi titta lite på olika typer av konkurrens och så vad det kan göra för vårt försäkringsbolag.


Direkt konkurrens

För ett försäkringsbolag är det här typiskt andra försäkringsbolag.

Indirekt konkurrens

Försäljning via fackföreningar, bensinkort och företagsavtal.

Potentiell konkurrens

Avregleringar så utländska leverantörer skulle kunna komma in och konkurrera på annat sätt i marknaden. Kombinationer som billån och bilförsäkring i ett.

Substitut

Man köper inte bil utan hyr den. Politiska beslut täcker vissa försäkringsbehov kring exempelvis barnförsäkringar.

Det går inte att prata bort potentiella risker kopplat till dom olika konkurrensformerna för ett litet bolag tycker jag. Så många kombinationer finns att det är svårt att tänka ut alla varianter. Man får se till bolagens förmåga att hantera sin omvärld i absoluta mått och relativt sina konkurrenter.

Alternativ

Kan vi stoppa pengarna någon annanstans?