Fyra grundstenar till ett bättre liv - av Don Miguel Ruiz

Fyra grundstenar till ett bättre liv - engelsk titel The Four Agreements.

Jag stötte på boken "Fyra grundstenar till ett bättre liv - Din guide till personlig frihet" när jag läste om Richard Nikoleys äventyr "going off grid" på bloggen freetheanimal.com*. Som du säkert förstår så handlar boken snarare om personlig utveckling än om att leva utan 230 volt. Men så hade inte heller Richard problem med elförsörjningen utan snarare människor. Sig själv och andra. En snabb koll visade dock att boken verkade väldigt uppskattad och att den fanns på mitt lokala biblioteket så jag lånade den och nu tänkte jag berätta vad jag tycker och tänker om sagda bok.

Fyra grundstenar till ett bättre liv

Det här är en bok som inte gör det lätt för sig. Redan på andra sidan måste jag samla mig för att kunna gå vidare efter att jag läst: " ... Don Miguel Ruiz, som är nagual och och stammar från örnkrigarna, fått uppdraget att förmedla toltekernas storartade läror till oss" och så fortsätter det. Stora delar av boken använder ett språk som Di Leva förmodligen skulle tycka var i flummigaste laget, dessutom så spetsas det med lite egna typsnitt på några väl valda bokstäver i vissa ord. Behöver jag säga att översättningen är tveksam och innehåller rena felaktigheter.  

Men boken är inte lång, språket är ganska effektivt trots mina påståenden inledningsvis och budskapet är tänkvärt. Så när jag kan se förbi utanpåverket och ta till mig innehållet i texten så blir det här faktiskt en intressant bok. Det flummiga språket gör att jag har lätt att relatera till det som skrivs - det blir generellt och allmänt - samtidigt som det är märkligt precist. Tillämpningen är generell medan slutsatserna är specifika. Det kan låta märkligt men du förstår nog om du läser vidare. 

De fyra grundstenarna i boken har var sitt kapitel. De är:

• Var sann i ditt tal
• Ta ingenting personligt
• Ta ingenting för givet
• Gör alltid ditt bästa

Första kapitlet "Domesticeringen och jorddrömmen" tillhör också ett av de mer läsvärda. Där börjar introduktionen till det som är bokens tema - du är dina tankar och tankar är påverkansbara. I första kapitlet så beskrivs hur vi får våra referensramar och lär oss vara "duktiga" som barn - hur vi domesticeras eller tämjs - under en period där andra styr vår syn på livet. När vi blir lite äldre fortsätter vi själva att utveckla och anpassa vårt synsätt, vår referensram. Allt blir ett sorts filter som all information passerar. Tyvärr har domesticeringen inneburit att vi utvärderar informationen med målet att "duga", "vara duktiga" eller att "passa in".

I kapitlet som behandlar grundstenen "Ta ingenting personligt" så fortsätter boken beskriva vad som händer mellan att något faktiskt händer eller sker tills det att du har landat i en tolkning av händelsen och hur din egen "domesticering" medverkar i det. Vi tolkar allt och sätter allt i vårt eget sammanhang som aldrig helt överensstämmer med verkligheten.

"Ta ingenting för givet" är en fortsättning på förgående grundsten men handlar mer om din kommunikation med andra. Andra som också också skapar sig sin egen världsbild på samma sätt som du.

Det två övriga hörnstenarna "Var sann i ditt tal" och "Gör alltid ditt bästa" uppfattar jag mer som råd för att din världsbild, ditt filter, inte ska behöva hantera för mycket turbulens skapad av dig själv. Om du gör livet lättare så behöver du inte tänka, tolka och känna så mycket.

Boken är, som jag sa inledningsvis, generell i sin grund. Så den kan med behållning läsas om du har problem med relationer, utbrändhet eller konflikter på exempelvis arbetsplatsen. Men jag relaterade mest till sparande, livsval och synen på karriär i min läsning.

Från boken tar jag med mig just det att vår verklighet är i vårt huvud. Vad vi måste ha eller bli och vad vi måste göra är något som vi själva väljer. Vi väljer referenserna själva - exempelvis att det är bra och viktigt att tjäna mycket pengar - dels så har vi med oss en strävan att uppfylla normen. Men det finns ingen sanning. Allt är en del av vår "domesticering" som boken kallar det.

Don Miguel Ruiz påstår att vi som vuxna är fria att bryta kopplingen till normen och göra om "domesticeringen" eller göra den ogjord. Det tror jag faktiskt är sant.

Läs gärna Living with Less is the New Definition of Success (klickbar länk) där jag tycker bloggen "Be More with Less" fångar resonemanget ovan väldigt bra.

I bland kan det vara värt att reflektera över hur referenserna ändras över tid. Något jag bland annat skrev om i inlägget "Förr i tiden" (klickbar länk).

* Richard Nikoley är knappast läsvärd i min mening men det var lite kul att han mer eller mindre flydde från sin outpost i Mexico. I den röran refererar någon i kommentarerna till en riktig flumbok som är väldigt långt ifrån Richards värld. Två extremer möts på Internet. Det tycker jag är lite kul. Richard skulle dock må bra av att läsa boken. 

Jag älskar pengar

Älska pengar!

Jag måste erkänna att jag älskar min pengar! Precis så; de har blivit som en vän som kommer till mig via kalkylark eller olika webbsidor hos banker och pensionsbolag. Och jag träffar dom gärna!

Det här har kommit lite krypande. När pengarna bara rann rakt igenom familjen, in den 25:e i månaden och borta den 3:e månaden därpå så blev vi aldrig särskilt bekanta på något vis. Men nu, när vi tillbringar mycket mer tid med varandra så verkar vi också bli mer fästa vid varandra.

Det här är alltså inte någon principdiskussion kring spara eller spendera som jag postat flera gånger tidigare här på bloggen, senast i "Kan du köpa dig glad" (klickbar länk) utan mer en reflektion kring känslan att spendera pengar. Jag älskar mina pengar och vill helt enkelt inte se dom gå!

Jag har sett flera personer prata om just det, att det kan gå lättare att spara ju rikare man blir och att en av anledningarna just är att det tar emot att spendera pengar. Belöningen som kommer med det eventuella inköpet väger inte upp den känslomässiga kostnaden som det medför att skiljas från sina pengar.

Har du en kärleksaffär till dina pengar? Hur tycker du bäst om att träffa dom?

Jag blev lite inspirerad till det här inlägget av Financial Samurai - Det är ok att älska pengar (klickbar länk).

Det renläriga sättet att beräkna sin sparkvot!

Finanskvinnan har gjort reklam för #sägdinsparkvot på Twitter som ett sätt att peppa varandra och jämföra hur vårt sparandet går. En hög sparkvot är ju bättre än en låg kan vi anta och naturligtvis betyder det att fusk och dopning uppträder trots att vi bloggare ändå får anses tävla i motionsklass. Därför är det dags att slå fast, en gång för alla, hur sparkvoten ska beräknas.

sparkvot=(sparat kapital under perioden)/(inkomst under samma period)

Om ni läser lite olika bloggare så ser ni att den vanligaste formen av dopning är att aktieutdelningar förs som inkomst. Men det finns som som för pensionsinbetalningar av arbetsgivaren som inkomst. Vad gäller sparandet är uppfinningsrikedomen också stor. Du är fri att använda vilken metod som helst men välj en metod som passar ditt behov av just sparkvoten.

Ett vanligt sätt att använda sparkvoten är som ett sätt att räkna ut hur långt du har kvar till att kunna leva på avkastningen från dina besparingar. Det är nämligen så att vi inte behöver räkna på faktiska inkomster respektive utgifter för att kunna räkna på hur många år det är kvar till vi kan ge chefen fingret och boka en enkel biljett dit vi vill. Det går utmärkt att räkna på relationen mellan sparande och utgifter. Med en sparkvot på 50% så är du finansiellt fri på 17 år exempelvis. I de här sammanhangen brukar inte passiva inkomster föras som inkomst utan som tillväxt av kapitalet. Se exempelvis Mr. Money Mustache här (klickbar länk).

På något sätt känns det mer ok att skilja passiva inkomster från aktiva. Ska investeringsportföljens värde och avkastning tas med i sparkvoten tycker jag den bör vara med i sin helhet. Då blir det rätt komplext. Så jag håller aktieportföljen, dess avkastning och upp och nergångar för sig själv och ser det som händer där som avkastning på kapital. Privatekonomi handlar om cash flow, att bokföra pappersuppgångar eller nergångar eller uttag från tillgångarna som inkomst är för komplicerat och svarar inte mot hur de flesta av oss tänker.

Jag för bidrag som inkomst! I vårt fall är barnbidrag det enda bidrag vi har. Om någon utifrån det jag skrev tidigare vill klassa barnbidrag som inkomst av kapital och hantera det separat så går väl det också, men det känns inte rätt va?

Sparat då? Är amortering sparande? Är det någon skillnad på bil och bostad om vi pratar amortering?
Jag har valt att betrakta boendeamortering som sparande. Alla andra amorteringar anser jag är utgifter. I vårt fall är det endast CSN som vi amorterar på i övrigt och det är väl magstarkt att räkna det som sparande. Aktieköp är tillsammans med insättning på bankkonto också sparande. Naturligtvis räknar jag pengar som jag disponerar, inte sådant som min arbetsgivare sätter av någonstans. *

För att göra det ännu enklare så har vi inga budgetkonton för exempelvis semester i våra siffror. Utan sparar vi pengar till semestern så är det sparande. Tar vi ut pengarna för att betala en resa är det negativt sparande. Händelserna bokförs respektive månad, ingen periodisering.

Hur räknar ni sparkvot och varför?

* Vill du göra beräkningar enligt länken till Mr. Money Mustache ovan så kan det kanske vara intressant att titta på arbetsgivarens avsättningar. Men då bör ju pengarna vara inom räckhåll vilket är tidigast vid 55 med nuvarande lagstiftning. Troligare är 58 år inom en inte allt för avlägsen framtid. I så fall så måste du ta med avsättningen som inkomst samt samma belopp som sparande. 

Så lite vi hinner med - Semestern går så fort

Nu har mer än halva semestern gått och vi har tillbringat lite mer än en vecka på resande fot. Lite semestrande med familjen och lite släkt att besöka och tiden bara rusar iväg. Men den här sommaren är nog ändå den lugnaste på många många år då vi skurit ner bland prylar, resande, tomt, hus och bilar som skulle ha tid på semestern förut. Trots det går tiden fort. Som det var tidigare var det i princip omöjligt att hinna med något annat än att vårda prylarna och transportera allt och hela fy fan runt på semesterveckorna.

Samtidigt som jag ärligt ska säga att jag saknar upplevelserna som våra resor gav oss och som prylarna vi släpade möjliggjorde så blir det tydligt hur överoptimistiska en del av våra, eller åtminstone mina, planer var. Allt kunde omöjligt hinnas med utan det blev en mesig soppa av alla önskningar. Det blev för lite träning, landen som vi gjorde ordning varje vår växte igen, maten vi skulle laga blev det inget av och att föreställa sig att man skulle läsa något var ju rent självbedrägeri.

Som sagt, vi har blivit bättre och minskat ned antalet aktiviteter men vi kanske skulle hålla hårdare i vår tid. Frågan är om vi inte uppnått samma sociala mål på halva tiden vid vissa besök.

Men samtidigt som jag berömmer mig själv kan jag inte låta bli att prata lite skit om mina Facebookvänner. Rätt många la i våras ut bilder från vackra pooler dom just färdigställt vid sina villor men nu är samma familjer ute i Europa och åker. När poolen är användbar - kanske, ska vi säga i år - så åker dom utomlands! 

Du kan göra vad du vill, men inte allt du vill lyder ett bra visdomsord. Det kanske skulle kunna vara ett uppslag inför nästa semester. Fokusera mera, kanske inte bara med sommarens ledighet utan med hela årets semesterbudget i form av tid och pengar. I så fall så tror jag vi skulle fokusera mera på att leva slöare. Läsa mer, vandra mer, ja satsa på att fylla sommaren med det som kräver hjärnan och egen insats här och nu. Vi är fortfarande rätt aktivitetsorienterade, vi åker, vi badar och vi pratar renovering. 

På semestern är det trevligt att blogga och jag är tacksam för att ni är några som läser det jag skriver. Att tänka, reflektera och skriva ner det som jag grubblat på är något jag verkligen gillar men som jag i princip endast kan göra på ledigheter. Därför kanske jag skulle ta en skrivarsommar nästa år. Som Hemingway, åka iväg till Medelhavet och dricka Whisky till frukost och som nu göra förvirrade inlägg på bloggen. 

Har jag glömt barnen?

Då är vi åter en kortis i stugan efter en tur till Köpenhamn. Danmarks huvudstad visade sig från sin bästa sida och alla i den Onkel Tomska familjen likaså! Men gudarna ska veta att det är speciellt att ha fyra barn i åldern 3 - 10 år. Vi är sex personligheter och på det ska läggas en treårings trots och en förpubertal tioåring. Å så har vi dom som är mitt emellan och måste kämpa för uppmärksamheten också. Då pratar vi bara barnen, vi vuxna är minst lika trassliga!

Jag brukar rada upp skälen till vår förändring som orsaken av att vi ledsnade på prylar, brist på tid och så jobbet men det faktum att vi har fyra barn ska inte underskattas. Vi har ett ständigt heltidsjobb när alla barnen är runt oss och det blir inte lättare eller trevligare för att vi uppgraderar en hyrbil på semestern, har fler försäkringar, åker längre bort eller bor större. Nej, snarare tvärt om på allt faktiskt. Vi har ett läge som inte inbjuder till speciellt mycket utsvävningar, det blir mest jobbigt faktiskt.

Vi har heller inte någon avlastning i form av mor eller farföräldrar, eller annan släkting, som vi kan använda oss av speciellt regelbundet. Det är lite synd men inte mycket att göra något åt.

Med barn så ändras förutsättningarna jämfört med de som inte har barn, men förutsättningarna ändras samtidigt mer eller mindre konstant för oss som är föräldrar. Den glade skiten blir ett treårsmonster, för att sedan övergå i en guds gåva som fyraåring, åtminstone vissa stunder. Förändringarna slutar inte där utan rullar sedan på.

När jag funderar ibland så kan jag känna att vi gjort det ganska lätt för oss. Vi har prioriterat jobbet och familjen. Inte dyra och omfattande hobbies, inte resor, inte saker eller stora hus. Men det gör oss ganska annorlunda mot delar av vårt umgänge. Där jobbet och familjen lider under andra mål för livet och fritiden. Tid och pengar smetas då ut på allt som måste göras. Det var så vi gjorde i viss utsträckning och som kanske funkat bättre om vi inte dessutom varit sex personer i familjen.

Men som det är nu är rutiner bra. Kompisarna på gården en gåva och Netflix barnvakt. Det bara är så och det är ofta faktiskt riktigt trevligt. Mindre är ofta mer även med barn.

Ekonomi Juni - Goda inkomster Onda utgifter

Juni månad läggs till handlingarna!

Juni blev en riktigt bra månad för oss här i stugan! Lönerna blev högre än snittet i och med utbetalningen av semesterersättningen men framför allt har våra utgifter varit låga. Rekordlåga faktiskt! Det är första gången sedan vi började föra detaljerad kassabok (vilket vi gjort i 13 månader) som vi kom under 30 000 sek i utgifter under en månad. Visst, månaden har varit lite dopad med utlandsresor och cykelevenemang som allt skett i juni men som till största delen betalats tidigare månader. Så vi har levt lyxigare än siffrorna antyder, men siffrorna är trots allt sanna och vi inte har skjutit några kostnader framåt i tiden.   

Vi sparar bra också, vilket leder till att sparkvoten sakta kryper upp mot 50%. Den totala effekten av att vi lyckas skära ner på utgifterna samtidigt som vi sparar en stor andel av vår lön har inneburit en enorm skillnad för oss som familj på bara ett år. Vi lever trots allt fantastiskt bra samtidigt som vi snabbt skapar förutsättningar för oss som familj som vi för några år sedan inte ens skulle kunnat föreställa oss.
 
Vi har tidigare sagt att 35 000 är den kostnadsnivå som vi kan täcka med en lön och flerbarnstillägget. Den här månaden skulle alltså en av oss inte behövt arbeta. Vi hade klarat oss bra på en lön samtidigt som vi skulle kunnat spara 5 500 kr och då är inte utdelningarna inte inräknade som var 2 500 kr. Det har aldrig varit så här påtagligt för oss vad vårt nya liv kan innebära.

Till detaljerna, numera med tabellens belopp i rubriken och med årsmedel i parentes, helt enligt önskemål.

Mat och hushåll - 7 656 kr (6 157kr)

Allt du köper på ICA, eller snarare Lidl! Vi brukar även inkludera receptfria läkemedel under denna post. Jag gillar inte riktigt när den här posten åker iväg men det finns förklaringar. När vi var i Bergamo så levde vi ganska flott men köpte rätt mycket av mat och alkohol i speceributiken. Därför syns vår weekend i Bergamo i denna post. Samtidigt hade vi barnvakt hemma så vi var i princip åtta i familjen under en period. Bergamoresan i början på månaden innebär att posterna Mat, Alkohol och Äta ute flyter i varandra mer än vanligt denna månad.

Alkohol  - 491 kr (941 kr)

Ett inköp på flygplatsen i Bergamo. Vi drack naturligtvis vin i Bergamo men då vi köpte det antingen som en del av livsmedlen eller i samband med att vi åt ute så blir den här posten liten.

Äta ute - 2 261 kr (1 779 kr)

Samma som ovan. Främst var det en finmiddag i Bergamo som drog upp totalen.

Tandläkare, optiker och frisör - 0 kr (1 265 kr)

-

Barnomsorg - 2 268 kr (2 268 kr)

Samma som alltid. Den här kostnaden kommer ändras radikalt hösten 2016 då någon lämnar fritids och någon dagis av våra barn, innan dess är det som det är.

Hem -  10 212 kr (11 081 kr)

Denna post består av månadsavgiften i bostadsrätten och räntan på lånet. Vi bokför även el under denna post. Utöver det så är det saker för lägenheten så som gardiner, mattor och möbler som ingår. Det här är den post som vi avsiktligt hållit låg i 2014 och som jag skulle tro kommer ligga lite högre i 2015 då vi behöver anpassa möblerna lite till vårt boende.

Det har varit full rulle med annat så denna månad har det blivit få inköp till hemmet.

Kläder - 554 kr (1 798 kr)

Inget speciellt att notera. Det är min sambo som gjort något inköp.

Transport -  89 kr (1 631 kr)

En slang till ena barnets cykel! Det sticker snabbt iväg! Nej, allvarligt det här är ju en fantastisk månad vad gäller transportkostnader. Här ser vi värdet av låga fasta kostnader.

Nöjen - 59 kr (1 145 kr)

Som jag skrev tidigare har det varit full rulle denna månad, men alla kostnader var i princip redan betalade så trots aktivitetsnivån blev faktiska utfallet väldigt lågt. 

Försäkringar inklusive a-kassa - 310 kr (962 kr)

Andra månaden med 310 kronor. Vår "new normal" efter insatserna vi gjort för att spara på denna post. Förra året i juni var utgiften 2 924 kronor!

CSN - 3 695 kr (3 695 kr)

Vi nöter på utan extrainbetalningar. Om börserna fortsätter sitt rasande tempo så är det dock inte uteslutet att vi någon månad betalar av på lånen i stället för att köpa värdepapper. Detta då vi vill vara av med studielånen inom cirka tre år för att skapa ett mer gynnsamt läge inför sabbatsåret.

Skatter och finansiella utgifter - 50 kr (160 kr)

Det är lite mer än ett år sedan vi bytte bank. Nu börjar dom ta betalt för Internetbanken. Kanske ett skäl att byta, det rör sig trots allt om 600 kr/år. Någon som känner till en bank utan avgifter?

Semester - 0 kr (6 273 kr)

Nu är vi inne i semestermånaden och jag tror den här posten kommer vara fortsatt låg under året. Kostnaderna är så att säga redan tagna för semester i år.

Övrigt - 1 919 kr (2 152 kr)

Några större apoteksutgifter denna månad. I övrigt inget onormalt.  

I och med årsbokslutet för 2014 så vred jag och min sambo massor på våra siffror. Vi ville förstå och hålla ner våra utgifter. När vi knådade så såg vi att våra utgifter består av olika delar. Vi valde då att titta på de totala utgifterna och en variant som vi kallade "lyxfria utgifter" där vi exkluderat alkohol, nöjen och semesterkostnader. "Lyxfria utgifter" är vår referens för vad vi kan leva på idag om vi lever som vi gör - vilket är rätt snålt - men stryker de uppenbara utsvävningarna vi gör.

I och med att vi börjat skissa på ett sabbatsår om cirka 3,5 3 år så är det också intressant att titta på vad vi har för kostnadsbas då. Eftersom vi är hemma när vi har vårt lediga år så utgår dagisavgifterna och vi räknar också med att vi då har betalat av studielånen för att förbättra kassaflödet. Dom två kostnaderna utgår då alltså om tre år. Det gör att vi plottar en tredje utgiftsgraf där kostnaden för studiemedel och barnomsorg är exkluderade ur vår "lyxfria" kostnad för att underlätta budgetering för sabbatsåret. Se den lila grafen nedan.

Halvvägs in i 2015 och det börjar se ut som en bergsetapp i TdF.

Det finns två stödlinjer i bilden. Den undre ljusblå är vad vi i princip har som lägsta möjliga kostnader nu (28 400 - Ett liv där vi tagit bort alkohol, semester och nöjen men räknar med att fasta kostnader och mat, transport mm följer våra genomsnittliga månadskostnad). Vilken nytta den gör här kan vi kanske prata om om ni vill men vi tyckte det var viktigt när vi diskuterade 2014s bokslut eftersom vi vill veta vad vi har för referensvärde på våra lyxfria utgifter.

Den övre rödliknande stödlinjen är vad vi skulle ha i snittinkomst om vi levde enbart på en lön och flerbarnstillägget. Målet är att våra fasta kostnader och normala levnadsomkostnader, det som vi kallar utgifter lyxfritt ovan aldrig ska överstiga denna nivå.

Den gröna grafen är skillnaden mellan Utgifter och Utgifter lyxfritt. Det är alltså kostnaden för nöjen, semester och alkohol. Den är här för att trenden är intressant och den visar vilken livstilsinflation alternativt vilken fortsatt förbättrad kostnadskontroll vi har. 

Kan du köpa dig glad?

Kan du köpa dig glad? Dom flesta vuxna skulle nog mekaniskt svara "nej" på den frågan. Inte minst för att det är mer accepterat att svara så än att framstå som ett bortskämt barn.

Försakar man något om man sparar? Väldigt många vuxna skulle nog svara "ja" på den frågan. Att unna sig något extra anser vi nog många vara en del i livet, som gör det värt att leva.

Tror du att det finns mer att hämta hos dig och hos andra, mer hos oss som människor som inte är kopplat till det vi äger, kommer äga, har ägt eller skulle vilja konsumera just nu? Om det är så kan det då vara så att de delarna får stå tillbaka om vi konsumerar? Kan det till och med vara så att prylar och konsumtion står i vägen för något, är det så att vi försakar något annat när vi konsumerar? Jag tror ju det!

Ja, sista veckan har jag blivit stärkt i tron om att de val vi gjort i vår familj de senaste 1,5 året är rätt väg att gå för vår familj. Det är två saker som jag tänkte berätta om men kan också erkänna att det var senaste inlägget på Chansar Mest om fick mig att faktiskt skriva inlägget. Herr Chansar Mest och jag brukar ha olika syn på sparande och debattera det en hel del. Naturligtvis är Herr Chansar Mest helt fri att göra sina egna val, vilket han och hans fru verkar gjort förnämligt utan mitt deltagande fram till nu och säkert fortsätter göra efter det här inlägget, så varför argumenterar jag med honom?

Jo, jag tror det beror på att han lyfter fram och formulerar det som jag kommit att ifrågasätta allt mer, det vi kan kalla "det goda livet". Nu är ju inte vi i vår familj så "hardcore" samtidigt som jag inte kan bedöma hur extrema familjen Chansar Mest är i praktiken, men ge mig en stund att försöka reda ut besticken.

Mina föräldrar
Jag har nämnt mina föräldrar förut i denna blogg. Det är dels för att få prata av mig lite men också för att mina föräldrar är lite speciella. Deras syn på konsumtion och hur viktig den är för deras människovärde är nog relativt vanlig för den generation de tillhör. Det som är lite speciellt är väl att de inte har ekonomi för det liv dom tycker dom måste leva. Det skapar en ständigt pågående konflikt, en konflikt som vi i omgivningen blir indragna i och måste förhålla oss till.

I veckan som gick har jag varit och hjälpt mina föräldrar att flytta till serviceboende och jag har återigen exponerats för ett liv där inköpen, pengar och prylar är i fokus. Samtidigt som det i sig är jobbigt att hantera så är det tragiskt med allt det andra som försvunnit ur deras liv. Glädjen för våren, solen, ett riktigt bra idrottsevenemang, kopplingen till barn och barnbarn.

Min mor och far har blivit det dom kan konsumera. På två usla pensioner så är det märkligt och knappast imponerande, men resan dit har varit lång, lika lång som slutstationen är usel. Den har skett på bekostnad av deras frihet, glädje och hälsa. Varje beslut, varje steg dom tagit har motiverats med "man måste väl unna sig lite".

Konsumerandet har fyllt varje tomrum dom haft i sitt liv sedan de var i förtioårsåldern och ökat från där. Det är som knark, det har slagit undan vården om den egen hälsan, skapandet av nya vänner, hobbies och intressen.

Jag tror vi har ett stort ansvar att fylla våra liv. Jag tror konsumtion är ett uselt sätt att göra det. Men det finns nyanser, god mat och vänner är ett bra sätt att spendera enligt mig. Hästar, sommarstugor och bilar är exempel på usla snuttefiltar för olyckliga medelålders män och kvinnor.

Jag själv
I år har jag cyklat mer än någonsin. Jag har varit på Mallis och cyklat och jag har börjat skaffa mig nya kamrater i den stad dit jag flyttade för lite mer än ett år sedan. Att spara är för oss att flytta fokus bort från konsumtion. Till något annat! Vi försakar inte något, vi spelar på hela pianot om ni är med på liknelsen.

Cyklarna står inte längre som ikoner för det jag vill vara utan står mer skitiga från användning. Tiden räcker fortfarande inte till, men i stället för att transportera oss fram och tillbaka till ställen vi måste uppleva lever vi i den bostad vi betalat för. Det går alldeles utmärkt, det är till och med riktigt trevligt. Genom att fokusera så har jag kommit närmare att bli den jag vill vara. 

Jag behöver tid, tid för att träna, skriva, läsa, leka med barnen och bara kolla på omgivningarna. Den tiden påverkas av konsumtion eller tiden som går åt för att vårda sakerna jag köpt. Jag behöver också känna att jag bygger en framtid, ett oberoende och en möjlighet att stå på egna ben. Sparade pengar är en viktig del i detta. Sparade pengar är jag pengar jag kan använda i morgon.


Var hamnade vi då - slutkläm
Om vi går tillbaka till Chansar Mest inlägg så är det kul att se kommentarerna. Dom påpekar den skitnödiga samstämmigheten som gäller på bloggar som handlar om ekonomisk frihet. Jag säger inte emot, men det ligger också i sakens natur, att prata pengar är känsligt och alla kommer inte gilla det som sägs eller att vi har samma utgångspunkt.

Jag har länge tyckt att det finns tre sätt att se på pengar:

• Den som låter pengarna strömma och saknar fokus.
• Den som fokuserar sina pengar och sin vilja mot ett mål.  Fokus!
• Den som sparar för sparandets skull.

 Mycket gör dock att jag allt mer börjar tror allt mer att det faktiskt är två synsätt:

• Den som inte förstår pengars värde och andra värden som är i konflikt med konsumtion.
• Den som förstår och kan styra sitt eget liv att bejaka allt det som livet erbjuder. 

Det finns så mycket i livet att om du försöker greppa det allt så hinner du inte med att konsumera. Men du kanske kan bli lycklig. Omvänt om du står och tittar på alla saker som går att köpa och styrs av det så står du inför en omöjlig uppgift. Dels för det finns så mycket men också för att den energi det går åt att tjäna pengar och handla prylar inte kan användas till andra viktigare sysslor.

Så: Nej, du kan inte köpa dig glad!

Köpa ett ruckel - Skaffa problem eller göra en investering

Som jag skrev för 14 dagar sedan så har vi hittat ett fallfärdigt hus ute på landet som vi är intresserade av att köpa. Jag har letat den här typen av fastighet under längre tid av flera anledningar.

• Jag vill ha en fast punkt där jag/vi kan bo och där vi skulle kunna leva fritt och väldigt billigt om det behövs. En fastighet som vi köper för lågt pris och för pengar vi har.
• Vi skulle vilja ha en fast punkt i Sverige om vi nu ger oss ut i världen som inte kostar oss speciellt mycket pengar att hålla igång. Det underlättar lagring av lite prylar och en återflytt är betydligt mycket enklare om det finns en plats att komma igång från i Sverige.
• Vårt lägenhetsboende har vissa begränsningar - någon form av sommarbostad vore kul. 
• Ser vi på betydligt längre tidshorisont - när barnen flyttat ut - så vore det fantastiskt att ha en hub som vi kan hålla uppe utan att det binder kapital i någon omfattning.

Vi har sedan tidigare också pratat om att köpa husvagn under hösten 16 då vi är lite sugna på att återuppta campandet. Det finns fler skäl till det; bland annat för att komma iväg till fantastiska platser men också för att exempelvis delta i olika cykeltävlingar. Då skulle det inte vara helt fel att äga en bit mark i närområdet där vi kan ställa vår husvagn och någon gammal dragbil. Som ni säkert förstår så betyder det här att kravet på bostadshuset blir än mer sekundärt då vi i princip kan bo i husvagn på tomten under en längre period.

Så kan vi få en bit mark i ett område som är fantastiskt och relativt nära för en billig peng så skulle det ha stora fördelar, eller?

Nja, det finns ett stort problem i mitt resonemang ovan. Nämligen fokuset på prylar och avsaknad av mer noggrann nedbrytning av vad det är prylarna ska ge. Låt oss titta på några punkter ovan.

Vårt lägenhetsboende har vissa begränsningar - någon form av sommarbostad vore kul.

Går det att konkretisera? För rör det sig om en grillplats och närhet till badsjö så kan det vara att gå över ån efter vatten att köpa tomt för en husvagn. Grillplats och bad fixar den nämnda husvagnen alldeles själv och eftersom vi ändå överväger husvagnsköp så rör ju det här inköpet snarare till det än tvärt om. I stället för att frigöra pengar och tid till husvagn så gör vi tvärt om. Eller? För jag skrev ju faktiskt:

Då skulle det inte vara helt fel att äga en bit mark i närområdet där vi kan ställa husvagn och någon gammal dragbil.

Men även här underkänner jag till viss del min egen argumentation. För även om det vore smidigt så löser vi uppställning av husvagnen utan köp av fastighet, dessutom betydligt billigare.

När jag är på det här humöret så kan jag faktiskt skjuta ner husvagnsägandet också. Det går att lösa boendet på vackra platser billigt och smart utan husvagn. En vecka i Smögen kanske blir dyrare på pappret om man hur stuga än campar men kostnaden uppstår endast då, vid det tillfället, medan husvagnsägande är en orgie i kostnader som kommer även om vi inte rör oss ur fläcken. Det krävs dyr dragbil, skatt, försäkring och inte minst är värdetappet enormt.

Så vi kanske skulle skita i husvagn och köpa ett ruckel i närområdet som vi kunder bygga upp till vår sommarbas? Det här kunde varit en bra slutkläm på inlägget men det finns faktiskt lite allvar här. En fastighet är betydligt mer värdebeständig än bilar och husvagnar så därför kan en fastighet ha stora poänger.

Som alltid är jag skarp i min analys som ni märker, men det tar oss inte alls framåt. Även det som vanligt alltså!

Hur tänker ni? Själva ska vi åka och titta idag, så får vi se om vi är fortsatt intresserade.

Köpe å köpe … e de di enda du tänker på?

Nu är det turbulent i Onkel Toms stuga! Det är inte otrohet, död eller pest som skapar oredan, det hade varit en stilla fläkt mot det som råder nu, utan här pratar vi om ett inköp. Ett fastighetsinköp till och med som i många delar strider mot det som predikas här, ja det går stick i stäv med hela Onkel Toms trosuppfattning! Vad är det då som är på gång undrar du säkert förtvivlad? Jo, vi tittar på köpa ett ruckel för en mindre summa pengar. Här är lite hårda fakta om objektet:

Positivt

• Inköp max 100 000 kronor, annars är vi inga köpare. Endast tomten har något värde då huset på tomten är fallfärdigt.
• Stor tomt med bra läge. Nära till sjö (~ 5 km, cykelbart) och fantastisk natur inpå knuten.
• I närområdet. Det är möjligt att ta sig dit med buss. Relativt korta restider men tyvärr inte speciellt frekvent förekommande turer.
• Mycket bra start för ett ”off grid” boende med mycket låga boendekostnader framöver. 
• Skulle kunna fungera som en bas på svensk mark om vi gör något år utomlands, alternativt
• vara vårt boende under det tänkta sabbatsåret.  

Negativt

• I princip endast en tomt. Både tid och pengar krävs för att göra detta till något att ha.
• Läget är en bit ut på landsbygden vilket i princip innebär att vi måste ha bil för att nyttja stället.
• Eventuella renoveringar eller nybyggnationer kräver bil för att kunna realiseras.         

 Hur bör vi tänka? Jag har försökt punkta ner några delar.

1. Jag tycker vi måste fundera på nyttjandegraden, dvs är det realistiskt att tro att vi kommer använda stället.
2. Tillför ett eventuellt inköp något som vi inte redan har om vi tänker efter?
3. Kostnader inköpet för med sig utöver själva anskaffningen.
4. Tidsåtgång för att realisera det vi vill få ut av den nya fastigheten. 
5. Kan vi lära oss något, utmana oss något om vi köper, för att samtidigt utvecklas något?

Det är finns skäl att återkomma med vidare analys då visningen är någon vecka bort. Det som gör att jag är sugen på något sådant här - billigt ruckel lite ensligt -  inköp är just möjligheten det ger att skapa oss ett boende och en bas för framtiden som vi äger, helt utan lån, samtidigt som driftskostnaden är väldigt låg. Men det finns ett problem dolt i den här typen av upplägg; det är ju inte säkert att totalkostnaden är speciellt låg bara för inköpet är billigt och driftskostnaden är låg. En dyr etta i Stockholms innerstad kan vara väldigt kostnadseffektiv även om det kanske inte är helt intuitivt! 

Att inte skaffa barn är att gå för långt, eller?

Miljonär innan 30 skrev för någon dag sedan ett kortare inlägg om sitt val - eller livsinställning just nu ska vi kanske säga då många har ändrat just det valet när förutsättningarna ändrats - att inte skaffa barn.

Inlägget fick mig att tänka till lite både vad gäller min egen reaktion och lite i relation till kommentarerna inlägget fick. Men innan jag trampar i klaveret - det är ett känsligt ämne det här så det kommer jag säkert göra - så tänkte jag i korthet fånga några grundläggande idéer som blivit viktiga för mig de senaste året.

1. Bekvämlighet är din frihets fiende nr 1!
2. Livsstilsinflation är din frihets fiende nr 2!
3. Lycka är en sinnesstämning - en grej i hjärnan, inte en Ford på en gård!

Bekvämlighet kan slå fåfänga när det gäller känslor som används för att sälja in produkter och tjänster och den är framför allt mer accepterad när det gäller skälet till konsumtion. Under den här kategorin faller överutnyttjande av bil, överkonsumtion av tjänster, försäkringar för händelser som man bara löser om man inte är tappad bakom en vagn eller behovet av air condition under sommaren i Sverige.

Men här finns också tron om att livet förstörs av en natts dålig sömn på grund av småbarn eller att ansvaret för ett barn skulle vara betungande. Min åsikt är att ju mer jag kan göra mig fri från behovet av bekvämligheter ju större valmöjligheter erbjuder livet. Att sätta vår nivå av bekvämligheter som lever i en av de mest välmående och enkla länder i världen som ett minimum för vad en människa behöver är att avstå många äventyr helt i onödan, eller att luras till att spendera tid och pengar på saker som inte behövs.  

Livsstilsinflation är granne med bekvämligheten och dom fikar ofta tillsammans. Det här är strävan efter något annat, något värre än tidigare. Det kan vara upplevelse, resa eller köp av pryl.

Om du låter bekvämlighetskravet och livsstilsinflationen härja fritt så kan det påverka din känsla av lycka, det blir helt enkelt väldigt svårt att vara lycklig då en promenad till bussen i regn är en katastrof och en knullhelg på stadshotellet i Flen inte duger utan måste vara en månad i Thailand med air condition och tjänare. Det är faktiskt så att lycklig kan man vara i princip oberoende utan yttre stimulans eller bekräftelse. Det är en sinnesstämning - det är något att lära sig!

Men hur kopplar det här till barn?

Jo det kopplar till skälen till att skaffa eller avstå från att skaffa barn. Det kopplar också till synen på äventyret som barn innebär men också till tron om att något externt så som barn skulle vara nödvändigt för lycka.

Så jag tänker så här kring Miljonärens inlägg: Varför avstå ett så stort äventyr och är skälen rimliga? Svaret är naturligtvis helt kopplat till min egen syn på livet, äventyr och vad livet ska användas till. Det finns inget rätt svar enligt punkt 3. ovan.

Men jag tycker det är en intressant paradox att någon som vill leva enkelt och sparsamt avstår barn. Det är nämligen så att de som är mest oförstörda av 1) och 2) ovan och bäst på att förstå 3) är barn. Om vi som vuxna kommer dit så har vi stora möjligheter att leva ett fantastiskt liv med stor frihet och få måsten. Nyckeln till enkelt och lyckligt liv finns i barnets inställning till livet. För den som redan insett detta kan barn ytterligare förstärka detta.

Men för dom som föredrar hamsterhjulet där fortare och mera är viktigt så blir ju barn lätt en känsla av att man bytt från standardhjul till hamsterhjul med två häckar per varv och det kan ju kännas onödigt även om det är bättre träning. 

Så om någon ska ha barn eller inte är inte upp till mig att bedöma eller att döma om. Jag kan dock relatera mer eller mindre till skälen.

Miljonär innan 30s inlägg finner ni här. 

Gör det svåra när det är enkelt!

Alla måsten tar vår tid och våra pengar.

Nu är det mer än ett år sedan vi flyttade och cirka året sedan vi sålde sista bilen. I samband med bilförsäljningen så köpte vi vår första större aktiepost och straxt efter det började vi föra kassabok. Börjar vi ledsna på bostadsrättslivet och att spara och gneta, som de flesta verkar tro vi gör, efter ett år? Nej, tvärt om faktiskt! Sista månaderna har varit de bästa månaderna på åratal, skulle jag vilja påstå och jag tänkte förklara varför om du har lust att följa med.  

Do the difficult things while they are easy and do the great things while they are small. A journey of a thousand miles must begin with a single step.

Lao Tzu

Gör dom svåra sakerna medan dom är lätta, sa Lao Tzu - En av Taoismens förgrundsgestalter - vilket känns som vi gör. Vi sparar nästan 50% av vår lön, när vi tjänar väldigt bra och har god kontroll på våra kostnader. Vi åker dit det går att resa utan bil i stället för att sträva efter resor dit det inte går att åka kollektiv. Vi har gjort oss av med massa måsten nu när barnen är små och ordnat så de äldre barnen är väldigt självständiga, det gör att vi har tid att vänta på bussen eller cykla i vardagen. Eller varför inte bara promenera bort med barnen till dagis.

Det jag tycker blivit allt mer uppenbart senaste månaderna är just vilket fantastiskt liv vi lever och hur enkelt det går. Det bottnar i att vi inte har någon konflikt i våra livsval och våra önskemål om vad vi vill göra.

För att komma dit behövde vi göra mindre, äga mindre och konsumera mindre!  

För att kunna förändra oss behövde vi ta till oss ett mer minimalistiskt synsätt och hålla hårt i pengarna, vilket ibland kändes som om vi snålade och gnetade, men nu är alltså den känslan borta! Vi börjar verkligen känna att ett enklare liv kräver mindre resurser samtidigt som det frigör tid och pengar till det som vi vill göra och som är viktigt för oss.

Ekonomi april - Mallis sätter sina spår

Kostnaderna drog iväg i april och vi kommer straxt gå igenom detaljerna, men innan dess: Vi sparar 52% av vår inkomst denna månad! Mer än hälften trots Mallorcaresa, födelsedagar och en mängd aktiviteter av olika slag. Inkomsten var i och för sig rekordhög men ändå.

Du har råd med vad du vill men inte allt du vill, brukar det heta och jag brukar prata om att vi vill fokusera vår ekonomi. Det är ungefär samma sak. Anledningen till att vi trots allt kan spara som vi gör denna månad beror på att väldigt få kostnader tickar på oavsett vad vi gör, i stället går pengarna på det vi vill göra och i väldigt hög utsträckning just på detta. Låga försäkringskostnader, ingen bil, inga konsumtionslån, få eller inga prenumerationer eller underhållskostnader för hus och hem är viktiga delar i detta. Vi såg samma trend i mars då vi trots slutbetalningen på resan klarade av att sätta undan pengar. Jag kan inte låta bli att reflektera över att vi för två år sedan hade svårt att få några pengar över en vanlig månad utan några resor!

Den förhållandevis höga inkomsten denna månad är att vi fått pengar från försäkringskassan för föräldraledigheten vi tog när vi var på Mallorca. Löneavdraget släpar dock efter och därför kommer lönen bli lägre än normalt i maj. Det finns också en engångsersättning med i beloppet från mitt jobb i bostadsrättsföreningen så lönen var faktiskt högre denna månad.

Men nu får det vara nog med lyxlivet. Kommande månader ska vi hålla stenhårt i pengarna!

Till detaljerna, numera med tabellens belopp i texten med årsmedel i parentes, enligt önskemål.

Mat och hushåll - 8 987 kr (5 969 kr)

Allt du köper på ICA, eller snarare Lidl! Vi brukar även inkludera receptfria läkemedel under denna post. Denna månad stack kostnaderna iväg på grund av ätandet på Mallorca, som i sig var dyrare än vanliga Lidlmaten men som också inkluderade alkohol på ett sätt som gjort att vi inte kunde separera kostnaderna på samma sätt som vanligt. Alkoholen köptes ju i vanliga mataffärer och det blev några öl per dag vilket inte riktigt är standard här hemma. 

Alkohol  - 1 557 kr (975 kr)

Det här är en post jag skulle vilja sänka, det säger jag varje månad. Men den här månaden så ingår ett par after work för mig och min sambo samt inköp av fina viner på flygplatsen på Mallorca.

Äta ute - 4 244 kr (1 830 kr)

Jag och sambon har fyllt år som vi firat på restaurang tillsammans med barnen. Det plus några middagar ute i samband med Mallorcaresan gör att kostnaderna drar iväg. Som lök på laxen så har det afterworkats och lunchdateats något helt enormt i april. En mer rimlig siffra för oss borde vara cirka 700 kronor per månad.

Tandläkare, optiker och frisör- 1 392 kr (1 841 kr)

Jag kan tycka att vi har lite otur när det gäller kostnaderna under denna post. Det mesta vi bekostat har varit rena nödvändigheter så som lagning av sönderbitna tänder, nya glasögon och läkarbesök. Den här månaden var det jag som betalade för en sönderbiten tand.

Vi får nog se 2014 som ett bra år och vi får vara glada om vi kommer ner mot cirka 1000 kr per månad detta år. 

Barnomsorg - 2 268 kr (2 268 kr)

Oförändrat jämfört med 2014 vilket jag undrar om den kommer att vara hela året. Den här kostnaden kommer ändras radikalt hösten 2016 då det två minsta lämnar dagis, innan dess är det som det är.

Hem - 12 659 kr (11 573 kr)

Denna post består av månadsavgiften i bostadsrätten och räntan på lånet. Vi bokför även el under denna post. Utöver det så är det saker för lägenheten så som gardiner, mattor och möbler som ingår. Det här är den post som vi avsiktligt hållit låg i 2014 och som jag skulle tro kommer ligga lite högre i 2015 då vi behöver anpassa möblerna lite till vårt boende. Just möbler var det som gjorde att månaden landade över medel.

Kläder - 1 145 kr (1 819 kr)

Träningskläder till äldre barnen. Det var allt.

Transport - 3 692 kr (1 873 kr)

Bil från bilpoolen (vilket är väldigt ovanligt) och resande till och från flygplatsen då vi bland annat åkte taxi vid avresan gör att vi har lite av rekord denna månad. Det här kommer inte vara något riktvärde utan ett undantag. Jag förväntar mig också att årsmedelvärdet sjunker framöver.

Nöjen - 2 218 kr (897 kr)

Cykelkläder från cykelklubben. I år har utgifter under denna post främst varit kopplat till hobbies medan det förra året var mycket aktiviteter så som besök på nöjesparker. Det är i princip enligt plan men jag kan tycka att mina kostnader för cyklingen är väl höga. Något jag nog inte reagerat på om jag inte fört kassabok.

Försäkringar inklusive a-kassa - 3 082 kr (1 289 kr)

Som jag skrivit tidigare så är detta en post vi fokuserat på att få ner. Det syns inte denna månad då livförsäkringarna på oss vuxna ska betalas för året.

CSN - 3 695 kr (3 695 kr)

Vi nöter på utan extrainbetalningar. Om börserna fortsätter sitt rasande tempo så är det dock inte uteslutet att vi någon månad betalar av på lånen i stället för att köpa värdepapper. Detta då vi vill vara av med studielånen inom cirka tre år för att skapa ett mer gynnsamt läge inför sabbatsåret.

Skatter och finansiella utgifter - 50 kr (215 kr)

Det är lite mer än ett år sedan vi bytte bank. Nu börjar dom ta betalt för Internetbanken. Kanske ett skäl att byta, det rör sig trots allt om 600 kr/år. Någon som känner till en bank utan avgifter?

Semester - 0 kr (8 642 kr)

Zorro. Bästa utgiftsbeloppet! 

Övrigt - 1 829 kr (2 430 kr)

Det drog iväg med lite småköp i samband med resan. Någon tidning, något godis osv. Det har också varit rätt många kalas så en hel del födelsedagspresenter är med också. Men inget riktigt speciellt att notera. I övrigt är det Netflix, apotek och liknande under denna post.

Det var allt och en månad som de flesta familjer skulle tycka varit rätt körig och definitivt ingen gnetmånad, men trots det sparar vi mer än halva lönen! Nya tag några månader nu så kan det här bli ett riktigt bra år. Till grafen för ytterligare analys!

I och med årsbokslutet för 2014 så vred jag och min sambo massor på våra siffror. Vi ville förstå och hålla ner våra utgifter. När vi vred och vände så såg vi att utgifterna består av väldigt olika delar. Vi valde då att titta på de faktiska totala utgifterna och en variant som vi kallade "lyxfria utgifter" där vi exkluderat alkohol, nöjen och semesterkostnader."Lyxfria utgifter" är vår referens för vad vi kan leva på idag om vi lever som vi gör - vilket är rätt snålt - men stryker de uppenbara utsvävningarna vi gör.

I och med att vi börjat skissa på ett sabbatsår om cirka 3,5 år (jag kallade den tre år i grafen) så är det också intressant att titta på vad vi har för kostnadsbas då. Eftersom vi är hemma när vi har vårt lediga år så utgår dagisavgifterna och vi räknar med att ha betalt av studielånen för att förbättra kassaflödet. Dom två kostnaderna utgår då alltså om tre år och jag har dragit dom kostnaderna från den lyxfria kostnaden och plottat i lila nedan. Hängde du inte med på lila linjen så är det ok. Den används endast för budgetarbetet inför vårt sabbatsår.

Det finns två stödlinjer i grafen. Den undre är vad vi i princip har som lägsta möjliga kostnader nu (28 400 - Ett lyxfritt liv med fasta kostnader och mat, transport mm). Vilken nytta den gör här kan vi kanske prata om om ni vill men vi tyckte det var viktigt när vi diskuterade 2014s bokslut eftersom vi vill veta vad vi har i kostnader som är svåra att rå på.

Den övre rödliknande stödlinjen är vad vi skulle kunna leva på - ha för utgifter totalt - om en av oss blev arbetslös idag och vi levde helt på en lön. Det är alltså en lön och barnbidraget som bygger upp till den nivån. Våra fasta kostnader och normala levnadsomkostnader, det som vi kallar utigifter lyxfritt ovan, ska aldrig överstiga denna nivå.

Den gröna grafen är skillnaden mellan Utgifter och Utgifter lyxfritt. Det är alltså kostnaden för nöjen, semester och alkohol. Den är här för att trenden är intressant och den visar vilken livstilsinflation alternativt vilken fortsatt förbättrad kostnadskontroll vi har.



Graferna visar tydligt att det är dags att gå tillbaka till någon sorts normalvärde framöver. Den gröna linjen får ha enskilda månader då den är hög, men dess medelnivå ska vara mycket låg. Vi har också en starkt uttalad önskan om att kunna försörja oss på en lön, månad för månad!

Lite tankar när mycket på börsen känns dyrt

Det har varit svårt att misslyckas med aktier rätt länge nu. För min egen del så kan jag nämna att jag i mitt pensionssparande investerade en ansenlig andel i Europa, Kina och biotech fonder för cirka sex månader sedan och utvecklingen har i vissa delar varit fantastisk. Ja så fantastisk att jag inte riktigt vågat ha kvar samma exponering längre utan steg för steg lagt mycket av mina pengar likvida eller i korta räntefonder. 

Jag köpte också BP på låga nivåer i oktober och november 14 och har haft en utveckling på 24% på cirka sex månader, vilket jag inte alls hade förväntat mig. Inget substantiellt har heller ändrats, har något skett så kan det kanske finnas något mörkt moln till på himlen jämfört med när jag köpte. Ska jag sälja BP på samma sätt som jag gjort med mina fonder och vad ska jag i så fall köpa?

Det är just värderingen och risken för en korrigering på marknaden som jag har svårt att hitta något bra förhållningssätt till. I grund och botten så tror jag att jag måste förtydliga min strategi i relation till värderingen på de värdepapper jag handlar med. Då det inte helt går att jämföra fonder med aktier så väljer jag att i fortsättningen fokusera på vår aktieportfölj.

Att försöka läsa sig fram till och analysera fram rätt beslut i det här läget går inte då det inte finns något "rätt svar". Jag måste forma en strategi och hitta rätt personer att lyssna på. Det är sannolikt inte de som är negativa, då det är lätt att lyssna på deras ibland väl underbyggda  argumentation (det är så i nästan alla sammanhang inte bara då vi pratar aktier) och avstå. De sår tvivel, inget mer, men jag behöver hitta sätt att agera på marknaden inte sitta passiv. För det är det jag vill, jag vill jobba med mina pengar genom att exponera dom för risk och fortsätta generera en god avkastning!  Det är på något sätt första delen i mitt försök att hitta en strategi.

 Hur mycket risk vill jag ta? Jag har ett antal grundläggande regler jag relaterar till:

• Jag föredrar poster om maximalt 50 000 kr (inköpspris).
• Jag diversifierar över sektorer och olika geografiska områden.
• Jag diversifierar mellan mogna direktavkastande aktier och tillväxtbolag. 
• Jag blandar räntebärande papper - gärna högavkastande - med aktier.
• Jag föredrar att handla väl genomlysta bolag. 
• Jag behöver inte hålla något buffertsparande för oförutsedda utgifter.  
• Sparandet är långsiktigt och dagsvärdet på portföljen är av mindre vikt.
• Av vårt kapital - exkluderat pensionspengar - så ligger ungefär 3/4 i bostaden och 1/4 i aktieportföljen. Då risken i vårt boende finns där oavsett hur stor andel som vi lagt i pengar relativt det vi har i lån så är risknivån på vår obelånade del att jämföra med kontanter.

Med vår lilla portfölj och i den tidiga fas i mitt investerande som jag är så räcker det här bra tycker jag. Jag läser ofta på i samband med ett köp av aktier och börjar ofta lite smått på den nivå som blir mitt riktpris. Det är först när jag äger aktier jag får något riktigt intresse för bolaget och om priset inte ändras snabbt så bygger jag upp min position efter några månader.

Men ska jag fortsätta så här? För det första så köper jag alltid aktier varje månad i bolag som jag anser köpvärda, även om värderingen ibland är på den höga sidan eller valutorna emot mig. För det andra så analyserar jag inte mina innehav för att se vilka som ska säljas och för det tredje så gör jag normalt sett ingen uppdaterad analys av mina innehav för att se om det finns goda skäl att öka innehavet även om det stigit mycket sedan jag satte min riktkurs. Det här fungerar bra då jag kan välja aktier som jag köper relativt fritt och när jag inte behöver förhålla mig så mycket till innehaven jag har. Men så går inte att fortsätta hur länge som helst, eller?

Jag känner att ju mer noggrann jag är med att värderingen är rätt i ett bolag jag köper ju relevantare är värderingen på befintliga innehav. Pengar är pengar och om jag är rädd att betala överpris vid köp bör jag rimligen bevaka risken för kursnedgång i befintliga innehav. Å andra sidan så kan jag ha ett mindre analytiskt synsätt och ta "ägarvyn" där jag köper bolag som jag vill ha i portföljen under lång tid med mindre fokus på värdering vid inköpstillfället. Att sälja bolag blir då en sällanhändelse som jag normalt sett inte gör då jag ser mig som ägare i bolaget.

Ser man till det som skrivits om aktieportföljer så verkar de olika skolorna generera goda resultat. Den analytiska ansatsen där olika värderingsmodeller bygger upp köp och säljbeslut tilltalar en ingenjör som mig men har inslag av marknadstajming och det är känt att mer aktiva portföljer har svårt att prestera lika bra i verkligheten som den ambitiösa ansatsen kan ge sken av.

Så i relation till bolagsvärderingar är min ansats framöver: Jag väljer bolag jag vill ha aktier i och värderingen är bara en parameter i inköpsbeslutet. Jag ska handla månadsvis även i fortsättningen. Jag kommer inte sälja bolag baserat på att de nått höga värderingar eller att valutaförändringar medfört säljläge.

Jag har endast en aktie noterad i Sverige, Tethys Oil men tänker ändra det framöver. Vi får väl se hur jag lyckas omsätta strategin ovan i praktiken då.

Snart sex månader utan bil - Hur går det?

Först ska jag ge dig lite bakgrund innan jag pratar om vårt liv utan bil.

• Vi är en familj på sex. Mamma, pappa och fyra barn i åldrarna 2-9 år.
• Vi bodde på landet och har i princip alltid haft två bilar sedan vi flyttade ut på landet.
• Vi har alltid haft stora bilar för aktivt liv och "hela familjentransporter".
• Vi hade mot slutet en körsträcka om cirka 5000 mil/år utslaget på två bilar.
• Kostnaderna för våra bilar var cirka 10 000 kr/månad inklusive allt.
• Sista bilen såldes i maj 2014. Därefter har vi inte ägt någon bil.
• Vi är medlemmar i bilpool - Sunfleet.
• Vi bor numera centralt med mycket goda möjligheter till kollektivtrafik.
• Vi har en lastcykel och cykelkärra som tar två barn.
• Lite förenklat tänker vi så här kring transporter: Vi cyklar, går, åker kollektivt eller hyr bil. Vi cyklar helst och försöker undvika att hyra bil.

Hur funkar det?
Mycket bättre än förväntat och totalt sett mycket bra. Vi har lärt oss använda kollektiva transporter så som buss och tåg smidigt. Äldsta barnet kan åka buss själv till sina kvällsaktiviteter och näst äldsta cyklar nästan i alla sammanhang. Vi vuxna cyklar dagligen.

Kopplingen mellan kostnaden för en resa och nyttan har förstärkts på ett positivt sätt utan att vi helt gått vilse och bara sitter hemma. Om vi ska åka lite längre, så som till släkt och vänner, så har vi kombinerat Swebus, tåg och lokaltrafik. Priset har kanske varit lite högre än om vi bara tänkt att kostnaden varit bensinpriset med egen bil men inget som hindrat vårt resande. Det samma gäller rena semesterresor. Men grannstadens fina badstrand, fikastället ute på landet och resan till fina motionsspåret 2 mil bort uteblir helt.

Sunfleet, vår bilpool, är väldigt bra då vi inte behöver hämta nyckel någonstans utan bara går till bilen och tillgängligheten till bilar är väldigt hög. Men vi har nog knappt kommit upp till ett nyttjandetillfälle i månaden. Helt ärligt så tror jag att vi skulle klara oss bilpool i dagsläget. Men tjänsten är fantastiskt välfungerande.

Vi har åkt taxi en gång på cirka 5 månader och det kostade knappt 300 kr.

Handling sker oftast med hjälp av cykel - lastcykel eller cykelkärra. Vi kanske handlar något oftare och lite mindre men lokalt på ett annat sätt än tidigare men storhandlandet/månadshandlandet hade nog uteblivit även om vi haft bil. Svårast är inte att handla utan att kasta skräp som inte går att kasta i soprummet, så som möbler.

En weekend i fjällen är väl svåraste nöten vi stött på så här långt vad gäller transporter. Men det handlar också om att lära sig leva utan bil. Att hitta andra sätt att resa och hitta resmål som har bättre tillgänglighet via kollektivtrafik är något som vi måste lära oss mer om även om vi kommit en bit.

Ekonomi
Jag redovisar ju vår ekonomi här på bloggen så du kan se själv vad kostnaderna är per månad. Vi har inga månadskort på lokaltrafiken utan betalar per gång. Det blir ett par hundra kronor i månaden, främst för äldsta barnets resande och när vi ska iväg någonstans hela familjen. En fast avgift till Sunfleet, cirka 200 kr/månad, finns också med i transportkostnaderna. I övrigt är det jag redovisar rörliga kostnader i form av biljetter. Jag redovisar också kostnader för cyklarna under transportkostnader, så som lås, lysen och reparationer. De flesta cykelkostnaderna skulle vi nog ha även om vi hade bil.

Besparingen mot vårt tidigare liv är stort. Jag skulle tro att vi sparar cirka 8 000 kr/månad i snitt.

Hälsa
Ett skäl, förutom ekonomin då, till att vi ledsnade på bilarna var den totala avsaknaden av vardagsmotion i vårt dåvarande liv. Vinsten med omställningen har här varit enorm. Inte så att vi rasat i vikt eller blivit som Hulken men den känsla av att sitta i en omöjlig situation - åka bil från bord till bord - som jag hade tidigare är i princip borta. Om jag inte hinner motionera nu så är det ingen katastrof då jag faktiskt rört mig rätt mycket under dagen och inte heller krävs så stor disciplin vad gäller mat för att inte bli fetare hela tiden. Pizza eller korv och pommes frites en fredag är helt ok även om jag inte går ner i vikt. Men jag går inte heller upp. Känslan av att rört sig för lite och ätit för mycket är inte vanligt förekommande längre.

Jag har alltid varit aktiv, så om förändringen varit positivt för mig så har skillnaden för barnen och min sambo varit ännu större.

När vi började åka så mycket som 5000 mil om året så blev kostnader, reparationer, besiktningar och tid i bilen en stressfaktor. Den är borta nu. Dessutom är kopplingen mellan transport av barn och min eller min sambos insats lägre än tidigare. Barnen klarar sig mycket mer av sina transporter själva vilket gett oss mer tid.

Slutsatser
De flesta tycker att det verkar svårt att vara utan bil och med fyra barn, varav två riktigt små, ska det tydligen vara omöjligt. Jag håller inte alls med. Men ett liv utan bil kräver lite annan inställning till vissa saker jämfört med om man har bil. "Att åka och handla" exempelvis är inget vi gör sådär bara. Inte heller att åka och bada i en sjö på kvällen en fin sommardag. I praktiken så saknar vi inte handlingen och badet är bara en möjlighet bland andra. En möjlighet som vi nästan aldrig tog tidigare heller så värdet var nog inte så högt.

För att påminna mig själv!

Vi har gjort stora förändringar i vår familj under 2014. Vi har flyttat från stort hus, sålt leksaker, möbler, cyklar, släpkärra, husvagn och bilar. Vi har dragit ner på takten. Vi har börjat fundera på finansiell frihet och investerar en stor del av våra pengar i aktier.

Men vad är hönan och vad är ägget? Jo, vi började den här förändringen för att vi inte riktigt orkade med det liv vi hade. Tidigare beslut om köp av hus på landet, möjligheterna goda inkomster gett oss och fyra barn hade skapat en total livssituation som var ohållbar. Det är inte så att vi ändrat vårt liv för att spara pengar. Spara pengar är bara en del i att nå vårt mål om att hitta en enklare vardag.

I och med våra förändringar har vi börjat titta allt mer på familjens ekonomi. Hur mycket sparar vi, vad har vi för utveckling på våra investeringar och så vidare. Det är roligt, mätbart och belönande. Tanken att kunna få löpande inkomster från investeringar är för oss helt ny och nästan svindlande. Men!

I morse låg jag och läst lite från cykelvärlden och blev sugen på att starta ett litet cykelbyggsprojekt. Jag dödade dock idén genom att tänka "det blir för dyrt, jag har inte dom pengarna nu - tråkigt". Men det är inte sant. Sanningen är att jag har pengarna men jag har inte tiden! I det här fallet så både hjälpte och stjälpte sparsamheten mig då dom går hand i hand. Ökat fokus i form av färre aktiviteter i mitt liv leder till lägre kostnader och vice versa. Men det känns tråkigt att begränsa sig med hänvisning till pengar och det är en tankefälla som jag måste undvika. Det ger en negativ känsla som dessutom inte är sann.

Jag strävar efter fokus både vad gäller tid och pengar. Det betyder att jag vill styra min tid och mina pengar mot ett fåtal mål och aktiviteter. Där passar inte ett cykelprojekt in just nu. Det är inte en fråga om råd faktiskt.

Tjocka släkten

Igår var jag på kalas hos min mor och hela tjocka släkten. Som alltid erbjuder min familj goda möjligheter till reflektion och frustration även om det denna gång inte var så farligt. Det som resulterade i något tänkvärt denna gång var kopplat till diskussioner om sparande, konsumtion och livsstilsförändringar som vi infört på sistone i vår familj.

Igår var det transporter som var det som diskuterades mest. Vi har ingen bil utan åker kollektivt - buss och tåg - vilket i princip varje besök hos någon släkting leder till någon form av diskussioner. "Hur gör ni då" var temat för dagen och mina föräldrar kände sig frågande i hur man tog sig från perrongen dom ser från sitt fönster upp i lägenheten. För att inte tala om hur vi tog oss från vår lägenhet till stationen i den stad vi bor. Att gå till och från något man kan se var tydligen tufft men bussåkande i hemstaden och tågresan tillsammans verkade vara för mycket i umbäranden så min far kände sig tvungen att säga det så vanliga "det blir ju konstigt om man inte ska unna sig något".

Jag har hört det uttrycket "unna sig något" hela mitt liv men det var först i går som jag insåg att jag på allvar inte vet vad det betyder. Mina föräldrar verkar ekonomiskt pressade och i synnerhet min far hanterar inte det något vidare alls. Ändå blir han störd över att jag inte verkar konsumera enligt förväntningarna på något sätt och precis när han sa sitt "det blir ju konstigt ..." insåg jag att jag inte förstod vad han sa. För vem och varför skulle jag "unna mig något" när det gäller transporter? Vad skulle jag uppnå och vad skulle det innebära? Den frågan är i högsta grad intressant men jag låter den hänga i luften och fortsätter längs ett annat spår.

Tidigare i mitt liv så har jag lite förenklat sett på saker och ting så här.

• Jag har en inkomst.
• Jag har ett liv i detta nu.
• Jag har en vilja och olika behov som resulterar i inköp.

Det betyder i princip att jag i en given situation tittat på om jag har råd, om jag vill prioritera något och om det är prisvärt. Att då föra pengar från denna verklighet till något annat, så som sparande, blir bara ytterligare en begränsning vilket inte är bra och "att unna sig något" passar på något sätt in. Det innebär nog att man gör avkall på en del av de begränsningar man har (frivilligt eller ofrivilligt).

Nu tänker jag mer så här.

• Jag har en inkomst.
• De pengar jag tjänat idag har kostat på i form av ändlig tid och energi. Det är inget jag byter bort lättvindigt.
• Vad ska jag med det här till? Orkar och hinner jag ta till mig något jag köper?

När min far då säger "unna sig" landar det inte längre i något sammanhang. Varför ska jag i en förflyttning från A till B lägga mer pengar än nödvändigt i synnerhet när jag inte gör avkall på säkerhet eller komfort?

Jag har skrivit lite mer kring just begreppet "att unna sig" här (klickbar länk)

Ett enklare liv, är det ett tecken på misslyckande?

En amerikansk blogg som heter Be More with Less hade för en tid sedan ett inlägg som handlade om fördelarna med Downsizing - inte så konstigt om man ser till bloggens namn kanske - som tog en oväntad vändning. I stället för att predika för de redan frälsta minimalisterna som nickade förstående i kommentarsfälten började flera personer prata om varför man drar ner på utgifterna och att skälen nästan alltid är ofrivilliga (utanför minimalistskaran alltså).

Jag tror logiken är så här: Vi ska sträva efter att öka vår konsumtion. Att lyckas i denna strävan är samma sak som att lyckas i livet. På samma sätt skulle då det omvända gälla, nämligen att en minskad konsumtion är ett misslyckande, eller kanske snarare att endast ett misslyckande i livet och karriären skulle vara skäl till att minska sin konsumtion? Jag ska inte vrida och vända allt för mycket på orsak och verkansambanden utan konstatera att bloggarens inlägg kom att belysa en konflikt; den som frivilligt dra ner på kostnader, bostadsyta och prylar gör frivilligt det som de flesta gör allt för att undvika.

Vi kan nog lätt ha fördomar om amerikaner och tro att ovanstående är typiskt amerikanskt. Det kanske det är men vi har sett liknande tendenser i vår omställning i lilla Sverige. Ja, jag får känslan av att många i vår omvärld undrar lite över vad vi håller på med faktiskt. Här är några frågor som dykt upp sedan vi började förändringen:

• Ingen bil? Har du blivit av med körkortet?
• Ingen bil? Kommer inte barnen bli retade i skolan? *
• Att inte unna sig något orkar ni inte med så länge!
• Men skulle inte ni kunna ha ett hus?
• Vad har ni gjort? Har ni behövt frigöra pengar?

Nu har vi flyttat till en rätt så fin adress och lägenhet och när människor väl förstått det så verkar inte vår stora omställning längre så ekonomiskt orienterad vilket verkar gör många mycket tryggare - konsumtionen fortsätter tror dom - och det blir mest frågor kvar kring valet att leva utan bil. Men visst finns det hos många ett frågetecken om vad som ligger bakom och visst får jag ibland känslan av att vissa tycker att misslyckats med något även om det inte är klart med vad. Att gå bort från Mercedes, 8 rum och kök, husvagn, självgående gräsklippare mm. var ju att gå bort från det som många strävar efter. Jag törs inte ens tänka på vad som hänt om vi satt oss i hyreslägenhet i ett invandrartätt getto, då hade vi väl blivit anmälda till socialen av någon i familjen eller på arbetsplatsen!

Om andra undrar vad vi gör så är det inte så konstigt att jag själv undrat ibland, av flera olika skäl.

• Kommer vårt minskade beroende av pengar leda till att vi får lägre inkomster framöver? Skapar vi en negativ spiral? Beslut kring jobb och karriär påverkas kraftigt av att vår ekonomi förbättras snabbt, det är helt klart.
• Kan vi upprätthålla det här läget eller kommer vi snart "röra om igen" med husköp, hembio, vinterdäckslagring, bil och spolning av hängrännor?
• Kommer jag att känna ett tryck av att visa mig lyckad med någon dyr statussymbol?

Om vi kommer påverkas negativt i någon del på grund av vår livsstilsförändring återstår att se. I så fall är det nog troligast kopplat till lön och karriär där drivkrafterna bakom att jobba förändras hos både mig och min sambo. I vissa korta möten med andra kommer naturligtvis också vår framtoning som enklare och mer ekonomiskt begränsade vara oss till last. Men inget av det vi sett så här långt antyder att något annat än "less is more" är vägen att vandra.

Jag ska avsluta med att säga att även om vissa blir förvånade, eller till och med provocerade, över våra val och förändringar så är många också väldigt förstående och uppmuntrande. Främst verkar förmågan att styra om vårt liv så radikalt som vi gjort vara något som många ändå beundrar.

Blogginlägget som startade den här diskussionen hittar du här: The Upsides of the Downsize.

*Innan svärföräldrarna riktigt förstått att vi bor på en fin adress så var dom faktiskt rädda för att barnen skulle bli retade om vi inte hade bil. Oron var helt kopplad till att vi skulle signalera ekonomisk svaghet, inte att barnen skulle bli mobbade för att vi var miljömuppar eller på annat sätt avvikande.

Minsta möjliga

Vårt nya enklare liv börjar ta form. Det är ett liv med fokus mer på vänner och familj men också på aktiviteter. Det som nästan helt försvunnit är vården av saker. Inga bilar och inget hus gör på många sätt livet enklare. Att saker kan ta så mycket tid är nog inte uppenbart förrän man på allvar insett det. Men för stora ting som hus och bil så finns det ytterligare en dimension; dom genererar arbete.

Idag har jag inte gjort mycket och det som jag inte gjort idag har jag att göra i morgon eller någon annan kommande dag. På så vis är det ingen skillnad mot tidigare men det förenklade liv jag nu lever betyder att det inte kommit till något jobb denna helg. Tack gode Gud för det!

Säga upp försäkringar

Om du försäkrar din bil, varför ska du då inte försäkra ditt barn? Det käraste du har! (Fritt från familjeliv.se)

Vi försäkrade inte vår familj tidigare, vi konsumerade försäkringar. Du är en konsument då du i stället för att tänka på hur du bäst ska lösa ett problem tänker på vilken produkt eller tjänst du kan köpa för att lösa problemet om det ens finns något. Inledningen på blogginlägget visar vad vissa - eller kanske rätt många - på nätet tycker:  Att handla är att älska! Men det är fel, så är det inte. Det gäller allt och i synnerhet gäller det försäkringar.

Du kanske hamnade här för att du undrar något kring försäkringar, eller för att du läser något i bloggen om att spara pengar och sett att jag sparat in på försäkringsutgifterna. Innan du får mer handfasta råd som inte handlar om vilken försäkring du väljer utan om du måste ha försäkring så är det värt att reflektera över inledningen en gång till.

Hur ser du på försäkringar idag? Vet du vikten av försäkringar? Har du valt Råd och Röns "bäst-i-test" vad gäller försäkring för flugor i trumpeten och andra sociala krämpor inklusive för få Facebookvänner? Väljer du den bästa försäkringen? Ja då konsumerar du försäkring, vilket är precis det som försäkringsbolagen vill att du ska göra. Men ofta kan vi avstå försäkringarna.

Från Wikipedia:

Grunden för en försäkring är att sprida risken mellan ett tillräckligt stort antal individer och att man därigenom gemensamt kan täcka kostnader som en enskild individ inte kan klara av.

En försäkring är alltså inte ett lotteri där du kan vinna 60 000 kr om du blir blind eller om ditt barn får diabetes. Det är inte heller från början en bekvämlighetsfråga där du "bara slipper bry dig om något händer".

En försäkring kan vara lösningen på en risk som du inte själv klarar av att hantera i dagsläget, men det måste inte vara den enda lösningen. Jag skulle vilja gå så långt att säga att det i många sammanhang är den sämsta lösningen på ett problem då försäkringar är konsumtion som i sin tur ökar månadskostnaderna vilket ökar behovet av försäkringar.

Vi tar barnförsäkringar som exempel (som fyrbarnsfar är det min favoritförsäkring att hata och jag har tittat på våra försäkringar och behov rätt noga). Majoriteten av de fall som ger skydd i vår barnförsäkring ligger väl inom ramen för vad vi ekonomiskt orkar med på en månadslön. För att vara tydlig: de vanligaste ersättningarna är inte större än att utan försäkring klarar utgiften försäkringen ska täcka med vår månadslön.

Ersättningarna rör sig om några tusenlappar, eventuellt lite mer. De flesta som har hus och bil har  troligtvis en större riskexponering utan försäkringsskydd där, för vanliga reparationer.

Värsta scenariot är inkomstbortfall i samband med att något av våra barn skulle bli sjukt. Men även det problemet har en lösning! Dra ner de fasta kostnaderna och öka på besparingarna. Många i min närhet skulle då kontra med: "men om mitt barn blir sjukt så vill jag bara ...". Men det är inte ett skäl till försäkring" Det är ett motiv, en motivering, till konsumtion.

Om vi skippar barnförsäkringarna och inte super bort pengarna så har vi sparat i storleksordningen 70 - 100 tusen kr under en tioårsperiod. Dom flesta försäkringstagarna ger bort dom pengarna.

- Men vår dotter fick xxx xxx kr när hon fick diabetes, och det är vi glada för.

Den kommentaren finns i massor av varianter och jag har tagit den från en närstående i familjen. Jag har svårt att se det som något annat än lotteri. Vilket finansiellt problem, som rimligen är skälet till försäkringsbehovet från första början, löses av detta?

I själva verket leder konsumtion av försäkringar till en sämre ekonomisk situation. Ju mer utsatt du är ekonomiskt ju större behöv av försäkring har du. Försök bryta den spiralen genom att noga överväga vilka problem du inte klarar av ekonomiskt.

När du sedan har ett antal risker du inte kan hantera på något vettigt sätt så måste du hantera dom. I följande ordning:

Förbättra din förmåga att hantera risken

• Se över om du kan förbättra din ekonomi för att kunna bära risken.
• Se om du kan förbättra din kunskap så att kostnaderna kan minska om det värsta inträffar.

Välj rätt försäkring om det nu är nödvändigt

• Välj den försäkring som täcker det du inte kan hantera ekonomiskt med relevant självrisk. Inga tillägg!
• Bäst i test är inte samma som rätt för dig. Identifiera dina behov.

Jobba aktivt med att bli av med kostnaden för försäkring genom att förbättra din förmåga att hantera risker och ompröva behovet av försäkringarna regelbundet.

Jag har avsiktligt skrivit texten provocerande men någon har tagit sig hit och är nu tveksam till om man ska ta försäkringsråd av mig. Det är helt rätt tänkt. Du måste själv göra ett jobb för det här ska bli bra. Men ändå, vi tar en kort summering men byter barn mot bil. Tänk "bil" och läs igenom det jag skrivit ovan, som argumenterar för att du ska skaffa dig en liten reparationsfond (ekonomi), kolla om det finns billigare verkstäder än märkesverkstaden (kunskap) och välj relevant försäkring om det fortfarande behövs.

Nästa inlägg kring försäkringar så ska jag göra en analys utifrån vår familjs försäkringsläge och ekonomi och bestämma mig för vilka försäkringar vi behöver. Du ser i bloggen när jag redovisar vår ekonomi att vi lägger i storleksordningen 2-2,5 tusen kr i månaden på försäkringar inklusive a-kassa. 25-30 tusen om året vilket motsvarar en arbetsmånad per år för mig eller min sambo.

Hur tänker ni kring försäkringar?

Tillägg 11/1 2015 iom att detta inlägg publicerades på nya bloggen: Vi har sagt upp samtliga personförsäkringar. Efter en genomlysning så vägde våra besparingar väl upp den risk vi såg. 

När privatekonomin blir gisslan

Min morsa är inte klok på en fläck!

Lite hårt formulerat kanske men så är det! Naturligtvis gör det henne väldigt svår att ha i sin närhet men det har även satt spår i min familjs ekonomi. Så, jag skulle kunna skriva mycket om min morsa men nu är det ekonomi.

Idén kom när frivid42.com skrev om köpberoende. Där hade han ett exempel som löd så här:

”Min man/fru köper så mycket xx så då kan jag köpa yy hur mycket jag vill”.

Min morsa har alltid handlat. Massor. Och dyrt. Som inte det vore nog så har hon dessutom alltid agerat enligt citatet ovan och hon försöker ibland föra in det i min och min sambos relation.

Att morsan är köpberoende råder ingen tvekan om men det var först efter att jag såg ett avsnitt av Dr. Phil - ibland är det svårt att döda föräldraledighet - där han diskuterade hur olika områden så som hus och ekonomi kunde bli arenor för pars kamp om kontrollen som jag började se morsans argument och diskussioner på nytt sätt.

- Jaha, så Onkel Tom har fått köpa en cykel. Då får väl du köpa kläder nu?

Jag det är en typisk kommentar av morsan till min sambo när hon är på besök. Hon ifrågasätter inte prioriteringen vi gjort eller relaterar till en känd brist i min sambos garderob utan går direkt på rätten att handla. Känslan av att handla och vara den som handlar.

Jag blir tokig när min morsa försöker spela ut min sambo och mig mot varandra. Naturligtvis till min mammas stora glädje. Om anledningen vore att hon antydde att vi ska slösa bort det oberoende vi kan skapa för våra pengar så skulle jag förmodligen kunna hantera situationen. Men så är det inte. Hon antyder att relationen måste vara ett maktspel och att det spelet måste föras någonstans.

När jag var liten så toppade morsan ofta farsans köp. Farsan har inte så många intressen men om han ville köpa något så som en dator så kunde - men inte alltid - morsan bränna minst lika mycket eller betydligt mer på saker hon sedan slängde.

Japp, mina föräldrar har köpt så mycket dom aldrig använt. Främst är det morsan. Kläder för att döva någon ångest och upprätthålla någon fasad. Prylar bara för att handla. Dyr mat, bara för att.

Och så på toppen av det morsans maktspel. Mer eller mindre uttalat levde farsan med: "om du köper något så kommer jag kontra".

När jag var liten krigade kanske farsan mot lite men nu har han tappat referenserna sedan många år. Både morsan och farsan är bittra för sin taskiga ekonomiska situation men fortsätter att konsumera. Inte utifrån behov eller ekonomisk förmåga, utan från mycket dunklare motiv. Och så finns ju morsans förhoppning där, att hon ska kunna slå in en kil i någon av barnens förhållanden.