Tjocka släkten

Igår var jag på kalas hos min mor och hela tjocka släkten. Som alltid erbjuder min familj goda möjligheter till reflektion och frustration även om det denna gång inte var så farligt. Det som resulterade i något tänkvärt denna gång var kopplat till diskussioner om sparande, konsumtion och livsstilsförändringar som vi infört på sistone i vår familj.

Igår var det transporter som var det som diskuterades mest. Vi har ingen bil utan åker kollektivt - buss och tåg - vilket i princip varje besök hos någon släkting leder till någon form av diskussioner. "Hur gör ni då" var temat för dagen och mina föräldrar kände sig frågande i hur man tog sig från perrongen dom ser från sitt fönster upp i lägenheten. För att inte tala om hur vi tog oss från vår lägenhet till stationen i den stad vi bor. Att gå till och från något man kan se var tydligen tufft men bussåkande i hemstaden och tågresan tillsammans verkade vara för mycket i umbäranden så min far kände sig tvungen att säga det så vanliga "det blir ju konstigt om man inte ska unna sig något".

Jag har hört det uttrycket "unna sig något" hela mitt liv men det var först i går som jag insåg att jag på allvar inte vet vad det betyder. Mina föräldrar verkar ekonomiskt pressade och i synnerhet min far hanterar inte det något vidare alls. Ändå blir han störd över att jag inte verkar konsumera enligt förväntningarna på något sätt och precis när han sa sitt "det blir ju konstigt ..." insåg jag att jag inte förstod vad han sa. För vem och varför skulle jag "unna mig något" när det gäller transporter? Vad skulle jag uppnå och vad skulle det innebära? Den frågan är i högsta grad intressant men jag låter den hänga i luften och fortsätter längs ett annat spår.

Tidigare i mitt liv så har jag lite förenklat sett på saker och ting så här.

Det betyder i princip att jag i en given situation tittat på om jag har råd, om jag vill prioritera något och om det är prisvärt. Att då föra pengar från denna verklighet till något annat, så som sparande, blir bara ytterligare en begränsning vilket inte är bra och "att unna sig något" passar på något sätt in. Det innebär nog att man gör avkall på en del av de begränsningar man har (frivilligt eller ofrivilligt).

Nu tänker jag mer så här.

När min far då säger "unna sig" landar det inte längre i något sammanhang. Varför ska jag i en förflyttning från A till B lägga mer pengar än nödvändigt i synnerhet när jag inte gör avkall på säkerhet eller komfort?

Jag har skrivit lite mer kring just begreppet "att unna sig" här (klickbar länk)

Etiketter: , , , ,

Onkel Toms stuga: Tjocka släkten

söndag 28 september 2014

Tjocka släkten

Igår var jag på kalas hos min mor och hela tjocka släkten. Som alltid erbjuder min familj goda möjligheter till reflektion och frustration även om det denna gång inte var så farligt. Det som resulterade i något tänkvärt denna gång var kopplat till diskussioner om sparande, konsumtion och livsstilsförändringar som vi infört på sistone i vår familj.

Igår var det transporter som var det som diskuterades mest. Vi har ingen bil utan åker kollektivt - buss och tåg - vilket i princip varje besök hos någon släkting leder till någon form av diskussioner. "Hur gör ni då" var temat för dagen och mina föräldrar kände sig frågande i hur man tog sig från perrongen dom ser från sitt fönster upp i lägenheten. För att inte tala om hur vi tog oss från vår lägenhet till stationen i den stad vi bor. Att gå till och från något man kan se var tydligen tufft men bussåkande i hemstaden och tågresan tillsammans verkade vara för mycket i umbäranden så min far kände sig tvungen att säga det så vanliga "det blir ju konstigt om man inte ska unna sig något".

Jag har hört det uttrycket "unna sig något" hela mitt liv men det var först i går som jag insåg att jag på allvar inte vet vad det betyder. Mina föräldrar verkar ekonomiskt pressade och i synnerhet min far hanterar inte det något vidare alls. Ändå blir han störd över att jag inte verkar konsumera enligt förväntningarna på något sätt och precis när han sa sitt "det blir ju konstigt ..." insåg jag att jag inte förstod vad han sa. För vem och varför skulle jag "unna mig något" när det gäller transporter? Vad skulle jag uppnå och vad skulle det innebära? Den frågan är i högsta grad intressant men jag låter den hänga i luften och fortsätter längs ett annat spår.

Tidigare i mitt liv så har jag lite förenklat sett på saker och ting så här.
  • Jag har en inkomst.
  • Jag har ett liv i detta nu.
  • Jag har en vilja och olika behov som resulterar i inköp.

Det betyder i princip att jag i en given situation tittat på om jag har råd, om jag vill prioritera något och om det är prisvärt. Att då föra pengar från denna verklighet till något annat, så som sparande, blir bara ytterligare en begränsning vilket inte är bra och "att unna sig något" passar på något sätt in. Det innebär nog att man gör avkall på en del av de begränsningar man har (frivilligt eller ofrivilligt).

Nu tänker jag mer så här.
  • Jag har en inkomst.
  • De pengar jag tjänat idag har kostat på i form av ändlig tid och energi. Det är inget jag byter bort lättvindigt.
  • Vad ska jag med det här till? Orkar och hinner jag ta till mig något jag köper?

När min far då säger "unna sig" landar det inte längre i något sammanhang. Varför ska jag i en förflyttning från A till B lägga mer pengar än nödvändigt i synnerhet när jag inte gör avkall på säkerhet eller komfort?

Jag har skrivit lite mer kring just begreppet "att unna sig" här (klickbar länk)

Etiketter: , , , ,

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

Länkar till det här inlägget:

Skapa en länk

<< Startsida