Att spara är att ge - gåvan är frihet till dig själv

Jag skriver ibland om mitt jobb. Det är för att jag ska få prata av mig lite av idiotin men det finns lite av ett upplysande syfte också. Det finns nämligen en poäng i att spara och hålla ner utgifterna; minskat beroende till din arbetsgivare och minskat beroende av din karriär. Vad jag inte visste för fem år sedan, men som jag lärt mig den hårda vägen är att arbetet är en svag förankringspunkt i livet. Du kan vara nöjd med ditt jobb och dina arbetskamrater i detta nu, föredra en ny bil före sparande och anse att en resa med familjen är mer värd en ett aktieinköp. Fine! Men en kamp att få pengarna att räcka månaden ut betyder också att du är enastående beroende av pengar in, alltså ditt jobb. Efter dom senaste årens turer har det blivit viktigt för mig att sträva efter en syn på livet och en livssituation där jag kan vara nöjd och leva bra på ett jobb på ICA. För det ger dig frihet. Det öppnar upp alternativen.

Idag ska jag berätta vad som hänt min kompis - vi kallar honom Max - på samma storbolag som jag jobbar på.

Max har tagit ett stort ansvar i verksamheten och svarat för ett stort delprojekt. När arbetet i delprojektet avslutades så hade han svårt att hitta ett annat jobb. Så under några månader hade Max det ganska tungt och funderade på vad det skulle bli av hans fortsatta liv på firman. Men så dök en möjlighet upp inom ett helt annat verksamhetsområde. Max tog chansen, investerade massor av energi och tid för att bygga upp ett nätverk både inom och utom företaget och jobbade stenhårt för att lära sig det som tillhörde det nya verksamhetsområdet.

Så innan jul så meddelade man Max om en organisationsförändring. En högt värderad chef skulle ha Max jobb. Max fick kliva åt sidan samma dag och sätta sig på avbytarbänken. Som du säkert förstår så funderade Max rätt mycket över livet och jobbet under julen och när jag träffade Max efter jul var han lite uppgiven.

I dag så mötte jag Max. Han är tillbaka i sitt gamla jobb som han så hastigt fick gå från innan jul. Den högt vördade chefen hade inte någon kompetens som matchade och det fungerade inte alls. Ja, fast helt tillbaka är inte Max, för den chef som fick jobbet innan jul ska fortfarande stå som ansvarig och företräda verksamheten i alla viktiga sammanhang. Det är tydligt kommunicerat att Max återkomst i projektet inte får slå igenom i några organisationsbeskrivningar eller andra styrande dokument. Max ska ta ett stort ansvar men raderas ut.  Hans möjlighet att samverka med andra tas bort men kraven på resultat är minst lika höga som förut.  Fast lyckas Max så ska han inte få äran.

- Ja, vad ska man göra, sa Max och ryckte på axlarna.

Jag tänkte "Man ska ha fuck-off pengar på kontot. Vem jag jobbar för och varför jag jobbar vill jag göra till mitt val. Det är mer värt än något annat." Sedan sa jag:

- Ja, fan så det är! Vi är många som har det stökigt, jag undrar vad det ska bli av det här?

Jag har flera intervjuer på gång nästa vecka, inom företaget, och hoppas på att jag kan komma ur det här träsket snabbt.

Utdelning januari och lite om utdelning- vs. tillväxtaktier

Då kan vi summera utdelningarna i januari. 1465 kr blev resultatet som också fördes in i tabellen på sidan Utdelningar. Länken till den sidan hittar ni i bloggens huvud. Där kan ni jämföra med tidigare månader och se vilken prognos vi har för utdelningarna framöver.

Just utdelningar är populärt bland många bloggare i såväl Sverige och USA och direktavkastningen kan representera en betydande del av totalavkastningen på aktier. Historiskt sett har många utdelningsaktier också stått emot nedgångar skapligt då utdelningen blir ett motstånd vid nedgång. Eftersom direktavkastningen också svänger långsammare än värderingen så kan detta öppna upp för fina "case" med återinvestering och ge mycket bra totalavkastning över tid.

Ett annat skäl till att leta just aktier med direktavkastning är att man vill ha utdelning, alltså ett flöde av kapital från en investering utan att behöva realisera någon del av tillgången. Eftersom utdelningar dessutom har en tendens att variera långsammare än värderingen så kan det här ge trygga kassaflöden.

Men det finns en baksida med utdelningar. Att jaga utdelning för utdelningens skull kan innebära att man köper in sig i ganska tråkiga bolag. Hög utdelning behöver inte bara betyda hög risk utan kan också betyda hög sannolikhet för liten, obefintligt eller negativ tillväxt.

Nedan har jag gjort två grafer från två case.

I första fallet A har vi ett bolag som betalar 3,4% i avkastning relativt sitt aktiepris. Bolagets utdelning växer med 9% per år i 20 år och aktiepriset värderas upp med samma faktor, dvs 9% värdetillväxt. Jag använde ett amerikanskt ark för beräkningen och använde bolaget OHI som någon sorts referens - även om dom faktiskt har högre direktavkastning.

I andra fallet B har jag tänkt Bonheur eller kanske en preferensaktie. Jag har antagit  9% i direktavkastning men med en tillväxt på 0% per år under 20 år.

De första 10 åren sparar vi 240 000 kr per år i båda aktierna och återinvesterar avkastningen för att år 11 gå över till att leva på utdelningen. Då gör vi inga ny insättningar av nya pengar eller återinvesterar några pengar från direktavkastningen. Då får vi följande grafer för totalvärde och utdelning över 20 år.

Det finns mycket vi kan diskutera runt antaganden och resultat men kraften i tillväxten i ett bolag och dess aktie och utdelning ska nog inte underskattas. Det är trots allt en 10 potens högre värden på y-axeln i det övre diagrammet.

Arket jag använt kommer från http://www.allaboutinterest.com/resources. Här finns en direktlänk.

Ett annorlunda år - Ny sida

I bloggens huvudet har det nu funnits ytterligare en sidan under några dagar. Sidan heter "Ett annorlunda år". Ni är välkomna dit och kommentera gärna!

Sidan kommer uppdateras löpande.

Knulla eller bila!?

Det inlägg som du kan läsa här nedanför börjande jag skriva under julledigheten. Sedan blev det liggande i och med bloggflytt mm. Skälet till att jag började skriva var att jag tyckte flera personer i min omgivning pratade om bilen som något med enbart fördelar och att det var en stor uppoffring att inte ha bil. Vad jag tyckte var ju snarare att dom helt missat vad bilen (och livsstilen där bilen är så central) kostade dom, inte bara i pengar. Här är det färdiga inlägget:

Jul och nyårshelgen har inneburit det vanliga skrubbandet av våra fräscha intellekt mot resten av vår släkts dito. Det är alltid plågsamt av många anledningar och de livsval vi gjort på senare tid i vår familj retar; skapar frågor och friktion utöver standardgrejorna vi blir osams om. Att vi inte ger våra barn fri tillgång till de senaste mobilerna gör min mor frustrerad och hon eldar naturligtvis upp våra barn, främst den äldsta, så att hon blir snudd på gråtfärdig, vilket ju är skitkul. Telefoner är illa, men mesta av allt är valet att inte ha bil det som stör våra nära. Jag vet inte om jag är någon stor bilhatare, jag tycker mest det är skönt att slippa just nu. Men idiotin som finns i resonemanget kring bil är många gånger så korkat att jag lockas till att uttala ganska radikala åsikter och uppfattas nog som korkad och predikande i övriga gruppens öron. Där möts alltså två ståndpunkter som tar allt mer extrema positioner i ett spel där ingen ens vill lyssna på den andre. Rätt meningslöst men samtidigt lite utbildande då flera grundläggande synsätt på våra släkts syn på bil, familj och spenderande blir tydligt.

Rubriken lovade knullande tänker du och om du lugnar dig lite så kommer jag till det alldeles strax, men först tänkte bjuda på några citat, fritt plockade från mitt huvud, som kan tjäna som lite bakgrund.

Men du missar friheten som man har med bil.

Vi skulle inte kunna göra det här med barnen och jobb om vi inte hade bil.

Fan, att inte unna sig när man har råd. Cykla i regn och snö, med risk för livet.

Men hur gör ni med ...

Med bil så kan man ...

Om jag bara fick göra fyra saker så skulle jag välja: Knulla, cykla, äta, sova. Eller varför inte så här: jag vill må bra så jag kan knulla; träna och leva ute; äta och dricka gott, gärna med dom jag gillar; sova riktigt gott. Ordningen är oviktig men allt bör upprepas per 24 timmar!

Är det här konstigt tycker ni? Det kanske skulle bli lite enformigt men gör ett tankeexperiment där ni väljer en av dom saker jag radat upp. Den aktiviteten fick ni bara göra en gång i kvartalet. Vad tar ni bort? Ärligt, vad vore ni villiga att offra hälsan för; eller villiga att ge så mycket tid att ni inte hinner laga mat; eller ge tid så att ni inte hinner knulla? 

I min familj verkar man välja så här när frågan kommer upp: stressa, transportera sig, äta, sova. Eller kanske så här: stressa för att hinna med alla transporter; transportera sig på ett bekvämt sätt, ensam; äta lite skitmat mellan transporterna, sova dåligt. Naturligtvis fungerar det här dåligt i längden så vällevnadssjukdomarna tränger sig på redan innan 40 års ålder (potensproblem är betydligt vanligare bland män med högt blodtryck jämfört med de som har normalt blodtryck och jag har aldrig träffat en stressad medelålders kvinna kåt som en kanin) och livskvalitén för våra gamla som inte kan resa sig ur soffan är låg. Men vad gör väl det? Man får åka. Bekvämt. Ensam. Nej, jag tycker dom i min familj totalt underskattar kostnaden av en livsstil med ständiga transporter och ett stillasittande liv.

Nytta bil	Kostnad bil
Friheten i enklare transport	Pengarna är låsta i din bil.=> Lägre frihet. Totala kostnaden du får mindre pengar. => Lägre frihet.
Transportmöjlighet som är: - enkel, - snabb, - bekväm	Transport tar tid. Är den nödvändig? Transport är inte en så viktigt del i vårt liv (det märker man först när man inte har bil). - Varför inte laga mat och knulla? Varför åka? Var åker ni hela tiden? Du mår bra av att röra dig ute, enkel vardagsmotion i form av promenad eller cykeltur: - Hälsa och välbefinnande blir svårtillgängligt om du brukar bil. Att köra bil är att vara väldigt låst. Det tar tid!
Avskildhet, till skillnad från kollektivtrafik	Det är avskilt, bra AC ... allt sådant är krav på ökad komfort, det begäret blir aldrig uppfyllt, tvärt om ska man försöka verka mot den typen av tankar, om du frågar mig.
Du behöver väldigt lite kunskap för att förflytta dig	Att kunna verka i samhället och dra nytta av det som erbjuds är en viktig del i välbefinnandet. På samma sätt är kunskap och utrustning som gör att du enkelt kan komma ut i ditt närområde och njuta av livet viktigt. Att ständigt åka bil gör att du bygger för lite kunskap och resurser för andra viktiga aktiviteter i livet.

Jag försökte verkligen föra fram andra värden som ett bilfritt liv lätt erbjuder men det gick inte fram hos någon. Inte ens vad gäller faktisk kostnad i pengar ville dom vara med. Bilarna kostar inget att hålla igång tydligen. Så vi fick stannade och konstatera att vi inte var överens. Ungdomarna gick sedan och tog sin medicin och farsan hade problem fick ta i för att komma över mattkanten.

Två grupperingar där jag med min "Glad, rik och knullandes" var i minoritet medan gruppen " Sjuk, fattig och bilandes" trivdes när de bekräftade varandra. En i familjen hade ju köpt ny bil, femte fabriksnya på fem år. Ryggar dunkades. Man måste ju unna sig lite och utan bil klarar man sig ju inte, tydligen.

Läs gärna Liv utan bils inlägg om kostnader kring bilägande. Det var i hans inlägg vår förändring startade för ett par år sedan.

Mål 2015, eller kanske avsaknad av mål

Var är vi och var vill vi? Var är jag och var vill jag? Det känns som rätt relevanta frågor om vi eller jag ska ta sats och springa i någon riktning under 2015. Ja, nuläget och önskemål om framtiden ska det här inlägget bland annat handla om. Men jag har också följt mina egna råd i inlägget "Nu är tiden inne att sätta mål …"(klickbar länk) och framför allt funderat massor kring vad som hindrar mig från att nå dit jag vill. Att vrida och vända på saker och ting i stället för att sätta sig och skriva väldefinierade mål så som: "-5 kg" eller "vi ska spara spara x antal kronor" har varit fantastiskt intressant och utvecklande. Tyvärr kan jag inte redogöra för hela resan nu. Men jag kan berätta vad jag kommit fram till.
 
Not: Jag använder omväxlande jag och vi i texten. Det kan säkert vara förvirrande men med fyra barn under 10 år så är det ingen tydlig skillnad mellan mina, barnens och sambons mål. Allt hänger samman.

Jag börjar med var vi är

Vi har gjort stora förändringar i vårt liv under 2014. Syftet var att få en mer hållbar vardag och få ut lite mer av livet. Inte genom att göra mer utan genom att förenkla och fokusera. Vi kan säga att vi haft två ledstjärnor i vår förändring: Förenkling eller med ett modeord; minimalism och sparande/sparsamhet. Så här långt kan vi bara beskriva resultatet som fantastiskt!

• Vi är mycket friare. Helger är helger, ledigt är ledigt. Prylarna äger oss inte längre. Det ger en tidsvinst men också en själslig frihet vi inte haft på många år.
• Vi har format vår ekonomi så att vi sparar cirka 50% av vår inkomst. För varje år vi jobbar kan vi ta ett år ledigt.
• Jag är inte alls så stressad nu som jag var förra årsskiftet.
• Vardagsmotionen är på plats. Känslan av att livet var på väg åt fel håll ur ett hälsoperspektiv, som jag hade dagligen förut, är borta.

Jag skulle säkert kunna göra en lång lista av allt som är bättre än för ett år sedan men ovanstående fångar rätt väl huvuddragen. Förändringar vi gjort har dessutom levererat långt över förväntan när det gäller förbättringar i livskvalité.

Det märks också tydligt att barnen blivit lite äldre. Vi har fortfarande ganska stökigt här hemma och konflikterna avlöser varandra men utbytet av barnen har ökat, eller kanske snarare breddats, under året. Största förändringarna genomgår just vår fyraåring, men även våra äldre barn är på väg från rena barn till små tonåringar. Det öppnar nya möjligheter och minskar tiden jag och min sambo måste vara förälder på den mest grundläggande nivån som bland annat innebär trösta och torka bajs.

Allt är inte positivt. Jobbmässigt är det bättre än det varit på sex månader, men jag är inte nöjd. Jag är inte heller speciellt nöjd med vardagslivet alla gånger, där jobbet är en del och resterande främst är kopplat till familjen. Jag är för trött, för ofta. Orken finns inte där. Vi går upp i vikt både jag och min sambo vilket jag hatar. Att inte kläder som var stora i passformen för några månader sedan inte passar är sjukt demoraliserande och tar mycket av min vardagsglädje. Hur det påverkar min sambo vet jag inte riktigt men jag uppfattar det som att hon blir tung, slö och hon minskar sin komfortzon för varje kilo, vilket gör hennes viktuppgång till en negativ spiral.

Jag saknar också rutiner. Inget går lätt. Inte ens borsta tänderna fungerar något vidare. Det är en ganska lång process som tagit mig hit och det är ämne för ett eget inlägg men när jag börjat reflektera över detta är det nästan så jag skäms.

Jag har svårt att finna någon arbetsglädje i något när delar av familjen är i närheten, vilket gör mig passiv när jag är tillsammans med familjen. Jag kan skärma av mig skapligt för att surfa eller läsa men att känna någon större glädje som en del i arbetet kring hem och familj är svårt. Det gör att jag saknar flyt när jag är hemma på något vis.

Familjen har trots allt vissa rutiner. De består främst i att könsrollerna är cementerade. Utöver det har vi inget tydligt överordnat schema. En konsekvens av detta är att jag och min sambo ofta “synkar upp” på ett sätt som är väldigt ogynnsamt. I stället för att min sambo går ut med barnen och jag städar så beslutar jag mig för att fixa något när min sambo städar vilket gör att vi båda håller på med något i stället för att dela upp oss eller hjälpas åt. När vi hamnar i läget att båda ska göra liknande saker samtidigt så blir barnen rätt frisvävande och det tar inte lång till förrän turbulensen är så stor att vi får avbryta det vi håller på med. Med det växer snart frustrationen.

Jag och min sambo har stor respekt för pengar och vi har samma syn på hur dom ska användas och sparas. Vi har mycket större skillnad i syn på tid. Det här är djupt rotat i min och min sambos personligheter och är en potentiellt konfliktområde. Jag vill mer med min tid, min sambo mindre, kan det lite förenklat uttryckas.

Sammanfattningsvis så är jag ganska nöjd med den förändring vi gjort, men jag vill komma vidare.

Ramar

Vi är en familj om sex personer. Det påverkar dels vad vi kan göra och hur vi kan göra förändringar. Inte heller går det att sätta några tidpunkter i närtid där saker kommer att ändras radikalt. Vi har skolbarn i 15 år till exempelvis.

Geografisk placering är inget att klaga på, jag är mer än nöjd. Jag stannar gärna i Sverige och i den region jag lever nu. Enda nackdelen är arbetsmarknaden som är begränsad där vi bor.

Det här betyder att även om vi är friare nu än vi varit på länge så måste vi åstadkomma det vi vill inom gällande ramar som skapas av jobb, skoldagar och dagistider. Det här är inte bara en begränsning det är även ett krav som jag själv ställer. Jag tror inte alls på att uppnå någon sorts Nirvana genom att sluta arbeta och flytta till främmande land. Jag tycker det är fel att skjuta på problem till en senare tidpunkt då ett magiskt trick ska fixa allt. Här och nu gäller! Dessutom är risken stor att jag hittar sätt att skjuta på tidpunkten för den framtida förändringen om jag skapar en sådan. (Sök gärna på one more year syndrome så ser du svårigheten i att försöka få det man vill i livet genom en stor genomgripande förändring.)

Vad är det jag vill?

• Externt, ungefär = det jag kan köpa: Fler upplevelser. Jag borde orka med en riktigt kul upplevelse per kvartal. 
• Personligt, i mig själv/med mig själv: 
• Fysiskt: Bättre (fantastiskt) form. Mer ork. 
• Psykiskt: Mer ork. Uppskatta vardagen mer med jobb och familjeliv. 

Jag vill hitta ett liv i den här verkligheten som jag med glädje lever 10 år till.

Vad är det som hindrar mig?

Disciplin, ork och tid! Jag har verkligen funderat kring det här ämnet och ifrågasatt mig själv rejält. Det jag vill uppnå är inte orealistiskt. För två år sedan hade målsättning kring exempelvis träning varit i direkt konflikt med någon husrenovering eller någon skjuts av barn. Riktigt så illa är det inte längre, men det är trots det inte lätt att komma närmare det liv jag vill leva.

Men om det jag önskar är realistiskt, är då hindren stora? Nej, det skulle jag inte säga. Faktiskt!

Jag måste ändra mitt sätt att vara, mitt beteende. Helst vill jag göra förändringen i mig själv helt men jag har insett att jag måste ha hjälp av min familj och min sambo. Jag måste bli mer sparsam med min tid och fånga tillfällen på ett annat sätt än idag. Jag måste också jobba med energinivåerna. Ett sätt att lösa detta är att jobba mer med mina vanor. Det måste till fler automatiserade aktiviteter i form av vanor och beteenden för att gå från önskan till handling. Jag skissar på lösningar i stället för att lista hinder men det blir ganska naturligt. När jag försöker skriva vad jag upplever för hinder för att nå dit jag vill så kommer jag inte ifrån att jag upplever mitt eget beteende som största hindret!

Kan jag ta hjälp för att göra det lättare att ni dit jag vill? 

• Jobba med min sambo: Jag ska se om vi kan skaffa bättre vanor på familjenivå. Men jag ska också se om min sambo kan tillföra mer energi och hjälpa mig inom något område som ligger nära det jag vill göra. 
• Sluta göra det så jäkla svårt för mig själv: Jag har så svårt att gå på Viktväktarna om jag kan mecka samman något själv. Jag kan inte gå på jobbets lunchträning utan måste gå 13:15 för att köra något konstigt program. Jag lägger sjukt med tid på att läsa om olika aktier osv. 

 

Slutsats - Snudd på målfritt!

 För 2015 gäller alltså för vår familj:

• Vi ska fortsätta och utveckla vårt minimalistiska varande. Det finns ännu mer bra att hämta där, det är jag helt övertygad om. 
• Som en del i det så ska vi fortsätta hålla i pengarna, gärna hårdare än idag. Det enda mål vi uttalar inför 2015 är att spara 20 000 kr/mån i aktier eller räntepapper. 

Jag ska:

• Jobba med mina vanor och beteenden.

I övrigt sätter vi inga mål, åtminstone inget mätbara och specifika, för mig eller vår familj i 2015. Vi ska jobba med oss själva och vårt beteende. Jag tror mycket av resultaten kommer av sig själv då.

Möjligtvis borde jag lyfta upp några mål och aktiviteter för att hålla uppe motivationen och energin. Jag har trots allt reflekterat över det en hel del. Kanske blir det en egen bloggning om det.

Ekonomi december, årsbokslut och lite om 2015

Då är det dags att redogöra för december månads inkomster och utgifter. Jag har som ambition att vara väldigt transparent för att skapa en egen grund för analys och diskussion, men också för att jag tror det har ett syfte att ha en referens för andra som försöker spara och förändra. Jag har loggat inkomster och kostnader i sju månader under 2014. Någon månad har jag gått igenom utgifterna i detalj för att försöka förstå varför det blir så höga siffror jag faktiskt tycker det blir. Den här månaden kommer jag endast i korthet kommentera decembers siffror för att sedan analysera 2014 lite mer generellt och se vad vi kan ta med oss in i 2015. Här är året som gick i tabellform.

 

December

Vi har blivit bättre på att hålla i pengarna, helt klart! Trots att vi köpt elektronikprylar, handlat mat och alkohol helt utan rim och reson så hamnar utgifter och sparkvot ganska i linje med tidigare månader. Skälet till det här är att vi dragit ned på våra fasta kostnader, se bland annat transportkostnaderna som är väldigt låga, vilket gör att vi har bättre fokus i ekonomin nu än på många år. Med fokus menar jag att vi lägger pengar på något vi känner att vi uppskattar och lever i just då medan andra kostnader då blir låga.

Tidigare spelade det inte så stor roll om vi var hemma och firade jul. Kostnaden för bil och husvagn ändrades inte för det. Men nu är det skillnad. Är vi hemma och äter och spelar så går andra kostnader ner.

Du hittar månadsanalyserna under etiketten "Månadsekonomi" nedan om du vill läsa lite närmare om respektive månad. Nu till lite mer övergripande diskussioner.

Leva på en en lön - a.k.a. leva på två sjuksköterskelöner

Att kunna distansera sig från sitt beroende av inkomst ger en stor frihetskänsla. Så att tjäna bra som både jag och min sambo gör, samtidigt som vi har höga utgifter, skapar inga bra förutsättningar för frihet. Man blir en inkomstjunkie! Så jag brukar relatera till om vi skulle kunna klara oss på en lön (+ flerbarnstillägg) eller på ungefär två sjuksköterskelöner. Om vi gör det och tycker livet är bra så klarar vi oss under de flesta förhållanden och behöver inte hålla fast vid jobb som tar mer än de ger.

Låt oss titta på hur vår månadsekonomi skulle klara sig med 30 000 kr i inkomst och ett flerbarnstillägg om 5 000 kr per månad.

 
Här är tre grundläggande poster plottade. Inkomsten som den varit; utgifter som dom varit; utgifter lyxfritt som är de faktiska utgifterna varje månad undantaget utgifterna för: alkohol, nöjen och semester. Sedan har jag lagt in två stödlinjer, en blå och en grön. Den blåa linjen markerar den lägsta kostnad vi haft under året för de mer nödvändiga utgifterna, det som jag kallat lyxfritt. Den gröna linjen markerar 35 000 kr/mån.

Först, tar vi bort "lyxen" så kan vi leva på en lön, vi ligger i snitt precis under den gröna linjen. Men det är knappt, det är någon hundring till godo. Om man ser till den lägsta nivån som är 28 400 så har vi svårt att komma mycket lägre så det är en bra månad (gör gärna din egen analys i tabellen ovan). Om lägstanivån är någon sorts minimum så finns det ändå 6 500 kvar för övriga utgifter varje månad innan vi når upp till 35 000 kr. Det är mycket pengar tycker jag, men som ni ser så har vi svårt att klara det. Tyvärr så ligger snittutgifterna under sju månader på 40 850, då inklusive "lyx".

Som referens finns längst ner den linje som är skillnaden mellan vårt faktiska utfall avseende utgifter och de lyxfria utgifterna. Det är alltså månadskostnaderna för utgiftsposterna: alkohol, nöjen och semester. Den lutar åt rätt håll!

Att tänka som jag gjort ovan är inte bara bra när man försöker hitta någon sorts referens, analysen är också bra för att kunna förhålla sig till olika typer av försäkringar. Behöver vi exempelvis barnförsäkringar? Analysen ovan visar att vi med lön från en person och besparingar skulle kunna klara mycket långa perioder av exempelvis sjukhusvistelse med ett barn. Försäkring utgår alltså - även om det har varit svårt att få Trygg Hansa att släppa taget så besparingen har inte bitit helt ännu. 

Vad tar vi med till 2015?

Jag måste jobba lite mer med siffrorna ovan innan jag kan säga något definitivt. Vi har gått från en värld där vi inte sparade mer än några tusen i månaden till en sparkvot på 43% i snitt under 2014 års sista sju månader. Så jag är väldigt nöjd men också lite frustrerad. Skillnaden mellan 28 400 kr som är vår lägsta månadskostnad utan "lyx" och vårt snitt på cirka 41 000 kr är svårt att förstå. 12 000 kr/månad är en sjukt stor summa. Det är kanske inte en summa som i helhet kan sparas men vi har hållit rätt hårt i pengarna. Vi har exempelvis inte köpt något till lägenheten i form av möbler osv. sedan vi flyttade in. Det tror jag inte håller i längden utan kostnaderna kommer öka. Pengarna till det måste komma från det gap som finns från 28 400 kr upp till cirka 35 000 om vi ska upprätthålla vår sparkvot. Vilket vi ska!

I grafen ovan har vi en referens för månadsbudget som hamnar kring en månadskostnad strax under 41 000 kr baserad på utfallet 2014, men som sagt så återkommer jag. 

Den här bloggen har flyttat hit!

Nedanstående inlägg är importerat från min gamla blogg. Du är nu på det nya stället. Jag har fått lära mig lit nya CSS-trick och redigerat XML-filer. Tyvärr räckte inte orken till för att få kommentarerna med hit. Sett.com använde ett eget format på XML-filen för dataexport som gick skapligt att forma om till Wordpress för att sedan konverteras till Bloggerformat med hjälp av en web-tjänst, på alla delar utom kommentarsfälten. Det märks att jag är tillbaka på de traditionella plattformarna.
Sakta kommer de  gamla inläggen granskas av och läggas ut även här. Men först ska jag posta lite nytt material och faktiskt glädjas åt den mer kraftfulla plattformen jag är på nu.

---

Strax efter att jag skrev om sett.com som bloggplattform så kom beskedet om att vidare utvecklingsarbete stoppats och man gått in i "maintenance mode". Skälet är att man inte ser någon ekonomiskt hållbar väg framåt.
Som jag ser det idag finns det två alternativ vid flytt. Antingen Medium som hänger samman med Twitter, eller så blir det Blogger och Google+ i kombination.
Jag har provat att leka med Medium lite. Väldigt begränsat med möjligheter men också fantastiskt bra resultat med små insatser. Medium är en plattform för den som vill fokusera på skrivandet med liknande grundläggande koncept som sett.com. En stor skillnad mellan denna plattform och Medium är dock synen på kommentarer. Medium har möjlighet att göra löpande noteringar i text, men har inget kommentarsfält. Kopplingen till Twitter är kul men inte helt klar hur den kan nyttjas på ett funktionellt vis.
Jag har börjat undersöka Blogger också. Det finns mycket som talar för Blogger när man ser på möjligheterna. Tyvärr resulterar inte möjligheterna med enkelhet i ett fantastiskt resultat. Jag är dessutom lättlurad vad gäller sökmotoroptimering, statistik, länkande mm så jag är rädd att jag vips är tillbaka i gamla vanor med mer fokus på bloggen som så, än på skrivandet och innehållet.

Orken

Ofta är jag så trött i vardagarna när jobb, aktiviteter och barnlämning går i ett att jag bara vill ge upp. Ibland tänker jag att jag ska söka läkare för att jag måste vara sjuk eller deprimerad men jag är samtidigt tveksam till att det är något större fel på mig. När jag skriver detta har jag varit ledig ett bra tag och jag kan lätt vara uppe till midnatt. Det är ungefär tre-fyra timmar längre än många vardagar och jag känner mig inte speciellt trött. Jag har knappast frisknat till utan snarare vilat upp mig lite. Jag skulle vilja ha ut mer av livet i vardagen men orken är det som sätter största begränsningen. Det är något jag skulle vilja ändra men jag måste också ha respekt för vad jag faktiskt gör i vardagen och hur kroppen känns. När jag är helt slut så går det inte att göra mer. Så enkelt är det. Här är några av mina reflektioner kring vardagen.

• En vanlig morgon vaknar jag sex. Om jag då ska starta en aktivitet efter att jag nattat de yngsta - kring 20 - så får jag gör det när jag varit igång 14 timmar. Det sker inte enkelt och därför upplever jag ofta dagen som: vakna, barn, jobba, barn, sova.
• Jag kan ha mycket intensiva dagar där jag sitter i förhandlingar större delen av dagen. Det gör att jag mentalt är helt slut på kvällen. Möten i åtta timmar där jag är en av huvudpersonerna är psykiskt påfrestande. Lägg till det att jag sitter i ett öppet kontorslandskap på jobbet och barn kring mig hemma så förstår ni att jag oftast tycker det är skönt att få vara själv i lugn och ro när jag kommer hem.
• Jag rör mig rätt mycket i och med att vi inte har bil. Har jag lite tur så tränar jag åtminstone på lunchen. Det gör att jag rätt ofta är naturligt trött av fysiskt arbete, vilket är något jag uppskattar enormt, men som bidrar till att jag är trött.
• Från det jag vaknar till det att barnen somnat vid 8-9 så är jag ganska styrd av andra. Det är något jag tycker illa om och som tar mycket energi.
• Jag har i vissa avseenden fått sämre rutiner de senare åren. Jag äter i princip aldrig frukost, jag hinner ofta inte med lunch, jag äter sämre rent allmänt och jag har inga andra rutiner på kvällarna än att surfa.

Om jag bara kunde höja orken lite de dagar jag jobbar så skulle det göra stor skillnad. Det är faktiskt ett av de områden där jag skulle få mest pang för pengarna alla kategorier om jag kunde göra en förändring eller genomföra något projekt. Med mitt nuvarande jobb och fyra relativt små barn så finns det många svepskäl till att inte göra något men skillnaden i allmän livskvalité efter några dagars ledighet är för stor för att inte försöka göra något.

Vad?

Vet inte, men har några idéer. Om du läst tidigare blogginlägg här så har du sett att jag är tveksam till mål. Ett sätt att försöka få ut mer i vardagen är att sätta mål men jag kommer jobba med mina rutiner och mitt beteende i stället.

Bo i Detroit eller svenska motsvarigheten

Jag har med stor behållning tittat på Tony Detroits Instagrambilder under julen. Bilden ovan kommer just från det kontot. Jag kollade till och med möjligheten att köpa ett hus i Detroit, så inspirerad blev jag.

Men det fick mig också att tänka på om det inte finns liknande områden i Sverige som man skulle kunna använda sig av. Avfolkningsbygd med billiga hus där man kan bo fritt och otroligt billigt. Gärna i anslutning till den svenska fjällvärlden. Allt blir inte bättre för det är långt borta i ett annat land eller på en annan kontinent.

Efter en del surfande på Hemnet.se så fann jag att det nog är helt möjligt att hitta ett boende i norra Sverige för en ganska låg summa pengar. Vem vill bo i en avfolkningsbygd kan man ju undra, men i Detroit så finns det rätt många som lyckats visa vilken dynamik man kan skapa i en stad som överges.

Låga boendekostnader, hög grad av frihet och en utbyggd infrastruktur ger möjligheter för människor som finner energi i anarki snarare än vanliga normen för Svenssonsliv. Som det mesta annat här i livet så blir allt mer dynamiskt och möjligt i en stad, även om den är på dekis, relativt skogen i Värmland. Men ändå, ska man bo i Sverige - som ekonomiskt fri - så är norra delarna på vintern en bra start.



En bild till har jag snott, en nu får det vara nog. Nu får ni gå till Tonys Instagramsida.

Vår svenska fjällvärld är underskattad. Jag undrar om det kommer en rekyl där Jämtland blir ett mecka för europeiska hippies. Eller det kanske redan skett?

Tillgångar sista december

Avanza

Tillgång	Värde SEK (oktober)
Banco Santander	36 317 (34 648)
BP	38 545 (6 419)
Citigroup	85 726 (79 058)
Discover Financial Service	34 593 (31 556)
National Bank of Greece	35 175 (43 425)
Bonheur	8 613 (0)
Global X Greece ETF	10 854 (11 595)
IAK	11 807 (0)
IYE	8 996 (0)
OIH	9 372 (0)
MLPL	28 835 (0)
CEFL	0 (7 748)
MORL	0 (41 552)
Totalt	308 833 (256 031)

Värdet ni ser ovan är från min kapitalförsäkring. Avanzas beräknade avkastning är på 13 623 (9 592) kr sedan start. Jag startade portföljen 2 maj 2014 och första köpet var då Citibank. Nysparande i kaptialförsäkringen denna månad blev 10 117 kronor vilket är under målet om 20 000 kr. Inköpen gjordes i början på januari, i en energi ETF - OIH.

Barnens kapitalförsäkringar

Barnsparandet skiljer sig inte på något avgörande sätt från våra övriga besparingar utan hanteras separat mer ur ett budgetperspektiv. Vi månadssparar 500 kr/barn och månad till vi satt in 10 000 kr per barn och sedan är pengarna där som buffert.

Barn och innehav	Värde SEK (föregående mån)
Den äldsta Tundra Vietnam Fidelity Italy Fidelity Indonesia	3 558 (3 112)
Näst äldsta 100% Amundi India	4 063 (3 362)
Den yngre 95 % MLPL Spiltan investmentbolag, Awilco	14 008 (12 960)
Den yngsta 99,99 % IAK (Lite Avanza Z)	12 347 (11 337)
Totalt	35 088 (30 771)

Delarna i tabellen summerar inte till totalen. Totalen inkluderar pågående transaktioner och småskvättar med likvider.

Totalt på Avanza finns idag 344 674 (287 018) kr.

Utdelningar

Utdelare	Värde SEK (Utdelning okt)
Citigroup	- (-)
BP	93 (0)
IAK	- (-)
Santander	- (-)
Totalt	93 (2 198,25)

Utdelningarna återinvesteras. Det som kommer i barnens kapitalförsäkringar som utdelning går in i Avanza Zero eller Spiltan Investmentbolag.

Pensionssparande ITP

1 298 885 (1 217 447 (okt)) kr. Årsskiftet 1 010 508 kr.

Vissa Frontier Marketsfonder har gått trögt, men i övrigt går ITP-portföljen som tåget.

PPM

263 636 (239 995 (okt)) kr. Årsskiftet 218 407 kr.

Trots relativt hög risk så står PPM-portföljen ganska still och rör sig relativt långsamt både upp och ned. Jag tänker dock inte göra någon förändring då jag tycker valen är relativt bra, åtminstone i relation till vad jag äger i ITP.

Summering

Det har varit stora förändringar i portföljen sedan senaste rapporten då jag sålt av mina CEFL och MORL till förmån för energiaktier av olika slag. Det slår på utdelningen då båda de sålda innehaven delad ut en hel del. Min ITP-portfölj har varit en fantastisk investering i år och jag kan bara önska att det fortsätter rulla på lika bra 2015.

Fondsparande utgör mer än 1,6 (1,5) MSEK av min portfölj. Väldigt liten andel av mitt fondsparande ligger i Sverige.

MLPL är en fond med hävstång inom energisektorn. Totalt är cirka 40 000 kr placerade i denna fond med 2x hävstång.

Jag räknar med att brädda min portfölj inom energisektorn under 2015 men i lägre takt än nu. Jag äger idag aktier i sju bolag inom finans och energi, vilket kan breddas något både i antal och sektor. En rimlig post är cirka 50 000 kr per bolag. Jag äger tre energifonder vilket är mer än väl.

En starkare dollar gör det mer intressant att se sig om efter svenska och nordiska bolag.

Kort om året som gick

I början på året hade jag inga pengar hos Avanza eller liknande aktör. Delar av dom pengarna som finns där idag kommer från försäljning av kapitalvaror så allt är inte "nya" sparade pengar som kommit in under året. Det finns dock ett konto med 345 000 kr som inte fanns på samma sätt i början på året. ITP har ökat nästan 300 000 kr under året och PPM med 45 000 kr. Långt ifrån alla ökningar kommer från kapitalvinster/inkomster utan en stor del kommer från insättningar, men skillnaden i förmögenhet per år med nuvarande tempo är enastående och bör ganska enkelt kunna bli ännu bättre i takt med att vår förmögenhet ökar.