Orken

Ofta är jag så trött i vardagarna när jobb, aktiviteter och barnlämning går i ett att jag bara vill ge upp. Ibland tänker jag att jag ska söka läkare för att jag måste vara sjuk eller deprimerad men jag är samtidigt tveksam till att det är något större fel på mig. När jag skriver detta har jag varit ledig ett bra tag och jag kan lätt vara uppe till midnatt. Det är ungefär tre-fyra timmar längre än många vardagar och jag känner mig inte speciellt trött. Jag har knappast frisknat till utan snarare vilat upp mig lite. Jag skulle vilja ha ut mer av livet i vardagen men orken är det som sätter största begränsningen. Det är något jag skulle vilja ändra men jag måste också ha respekt för vad jag faktiskt gör i vardagen och hur kroppen känns. När jag är helt slut så går det inte att göra mer. Så enkelt är det. Här är några av mina reflektioner kring vardagen.

Om jag bara kunde höja orken lite de dagar jag jobbar så skulle det göra stor skillnad. Det är faktiskt ett av de områden där jag skulle få mest pang för pengarna alla kategorier om jag kunde göra en förändring eller genomföra något projekt. Med mitt nuvarande jobb och fyra relativt små barn så finns det många svepskäl till att inte göra något men skillnaden i allmän livskvalité efter några dagars ledighet är för stor för att inte försöka göra något.

Vad?

Vet inte, men har några idéer. Om du läst tidigare blogginlägg här så har du sett att jag är tveksam till mål. Ett sätt att försöka få ut mer i vardagen är att sätta mål men jag kommer jobba med mina rutiner och mitt beteende i stället.
Onkel Toms stuga: Orken

måndag 5 januari 2015

Orken

Ofta är jag så trött i vardagarna när jobb, aktiviteter och barnlämning går i ett att jag bara vill ge upp. Ibland tänker jag att jag ska söka läkare för att jag måste vara sjuk eller deprimerad men jag är samtidigt tveksam till att det är något större fel på mig. När jag skriver detta har jag varit ledig ett bra tag och jag kan lätt vara uppe till midnatt. Det är ungefär tre-fyra timmar längre än många vardagar och jag känner mig inte speciellt trött. Jag har knappast frisknat till utan snarare vilat upp mig lite. Jag skulle vilja ha ut mer av livet i vardagen men orken är det som sätter största begränsningen. Det är något jag skulle vilja ändra men jag måste också ha respekt för vad jag faktiskt gör i vardagen och hur kroppen känns. När jag är helt slut så går det inte att göra mer. Så enkelt är det. Här är några av mina reflektioner kring vardagen.
  • En vanlig morgon vaknar jag sex. Om jag då ska starta en aktivitet efter att jag nattat de yngsta - kring 20 - så får jag gör det när jag varit igång 14 timmar. Det sker inte enkelt och därför upplever jag ofta dagen som: vakna, barn, jobba, barn, sova.
  • Jag kan ha mycket intensiva dagar där jag sitter i förhandlingar större delen av dagen. Det gör att jag mentalt är helt slut på kvällen. Möten i åtta timmar där jag är en av huvudpersonerna är psykiskt påfrestande. Lägg till det att jag sitter i ett öppet kontorslandskap på jobbet och barn kring mig hemma så förstår ni att jag oftast tycker det är skönt att få vara själv i lugn och ro när jag kommer hem.
  • Jag rör mig rätt mycket i och med att vi inte har bil. Har jag lite tur så tränar jag åtminstone på lunchen. Det gör att jag rätt ofta är naturligt trött av fysiskt arbete, vilket är något jag uppskattar enormt, men som bidrar till att jag är trött.
  • Från det jag vaknar till det att barnen somnat vid 8-9 så är jag ganska styrd av andra. Det är något jag tycker illa om och som tar mycket energi.
  • Jag har i vissa avseenden fått sämre rutiner de senare åren. Jag äter i princip aldrig frukost, jag hinner ofta inte med lunch, jag äter sämre rent allmänt och jag har inga andra rutiner på kvällarna än att surfa.

Om jag bara kunde höja orken lite de dagar jag jobbar så skulle det göra stor skillnad. Det är faktiskt ett av de områden där jag skulle få mest pang för pengarna alla kategorier om jag kunde göra en förändring eller genomföra något projekt. Med mitt nuvarande jobb och fyra relativt små barn så finns det många svepskäl till att inte göra något men skillnaden i allmän livskvalité efter några dagars ledighet är för stor för att inte försöka göra något.

Vad?

Vet inte, men har några idéer. Om du läst tidigare blogginlägg här så har du sett att jag är tveksam till mål. Ett sätt att försöka få ut mer i vardagen är att sätta mål men jag kommer jobba med mina rutiner och mitt beteende i stället.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

Länkar till det här inlägget:

Skapa en länk

<< Startsida