Att spara är att ge - gåvan är frihet till dig själv

Jag skriver ibland om mitt jobb. Det är för att jag ska få prata av mig lite av idiotin men det finns lite av ett upplysande syfte också. Det finns nämligen en poäng i att spara och hålla ner utgifterna; minskat beroende till din arbetsgivare och minskat beroende av din karriär. Vad jag inte visste för fem år sedan, men som jag lärt mig den hårda vägen är att arbetet är en svag förankringspunkt i livet. Du kan vara nöjd med ditt jobb och dina arbetskamrater i detta nu, föredra en ny bil före sparande och anse att en resa med familjen är mer värd en ett aktieinköp. Fine! Men en kamp att få pengarna att räcka månaden ut betyder också att du är enastående beroende av pengar in, alltså ditt jobb. Efter dom senaste årens turer har det blivit viktigt för mig att sträva efter en syn på livet och en livssituation där jag kan vara nöjd och leva bra på ett jobb på ICA. För det ger dig frihet. Det öppnar upp alternativen.

Idag ska jag berätta vad som hänt min kompis - vi kallar honom Max - på samma storbolag som jag jobbar på.

Max har tagit ett stort ansvar i verksamheten och svarat för ett stort delprojekt. När arbetet i delprojektet avslutades så hade han svårt att hitta ett annat jobb. Så under några månader hade Max det ganska tungt och funderade på vad det skulle bli av hans fortsatta liv på firman. Men så dök en möjlighet upp inom ett helt annat verksamhetsområde. Max tog chansen, investerade massor av energi och tid för att bygga upp ett nätverk både inom och utom företaget och jobbade stenhårt för att lära sig det som tillhörde det nya verksamhetsområdet.

Så innan jul så meddelade man Max om en organisationsförändring. En högt värderad chef skulle ha Max jobb. Max fick kliva åt sidan samma dag och sätta sig på avbytarbänken. Som du säkert förstår så funderade Max rätt mycket över livet och jobbet under julen och när jag träffade Max efter jul var han lite uppgiven.

I dag så mötte jag Max. Han är tillbaka i sitt gamla jobb som han så hastigt fick gå från innan jul. Den högt vördade chefen hade inte någon kompetens som matchade och det fungerade inte alls. Ja, fast helt tillbaka är inte Max, för den chef som fick jobbet innan jul ska fortfarande stå som ansvarig och företräda verksamheten i alla viktiga sammanhang. Det är tydligt kommunicerat att Max återkomst i projektet inte får slå igenom i några organisationsbeskrivningar eller andra styrande dokument. Max ska ta ett stort ansvar men raderas ut.  Hans möjlighet att samverka med andra tas bort men kraven på resultat är minst lika höga som förut.  Fast lyckas Max så ska han inte få äran.

- Ja, vad ska man göra, sa Max och ryckte på axlarna.

Jag tänkte "Man ska ha fuck-off pengar på kontot. Vem jag jobbar för och varför jag jobbar vill jag göra till mitt val. Det är mer värt än något annat." Sedan sa jag:

- Ja, fan så det är! Vi är många som har det stökigt, jag undrar vad det ska bli av det här?

Jag har flera intervjuer på gång nästa vecka, inom företaget, och hoppas på att jag kan komma ur det här träsket snabbt.


Onkel Toms stuga: Att spara är att ge - gåvan är frihet till dig själv

fredag 30 januari 2015

Att spara är att ge - gåvan är frihet till dig själv

Jag skriver ibland om mitt jobb. Det är för att jag ska få prata av mig lite av idiotin men det finns lite av ett upplysande syfte också. Det finns nämligen en poäng i att spara och hålla ner utgifterna; minskat beroende till din arbetsgivare och minskat beroende av din karriär. Vad jag inte visste för fem år sedan, men som jag lärt mig den hårda vägen är att arbetet är en svag förankringspunkt i livet. Du kan vara nöjd med ditt jobb och dina arbetskamrater i detta nu, föredra en ny bil före sparande och anse att en resa med familjen är mer värd en ett aktieinköp. Fine! Men en kamp att få pengarna att räcka månaden ut betyder också att du är enastående beroende av pengar in, alltså ditt jobb. Efter dom senaste årens turer har det blivit viktigt för mig att sträva efter en syn på livet och en livssituation där jag kan vara nöjd och leva bra på ett jobb på ICA. För det ger dig frihet. Det öppnar upp alternativen.

Idag ska jag berätta vad som hänt min kompis - vi kallar honom Max - på samma storbolag som jag jobbar på.

Max har tagit ett stort ansvar i verksamheten och svarat för ett stort delprojekt. När arbetet i delprojektet avslutades så hade han svårt att hitta ett annat jobb. Så under några månader hade Max det ganska tungt och funderade på vad det skulle bli av hans fortsatta liv på firman. Men så dök en möjlighet upp inom ett helt annat verksamhetsområde. Max tog chansen, investerade massor av energi och tid för att bygga upp ett nätverk både inom och utom företaget och jobbade stenhårt för att lära sig det som tillhörde det nya verksamhetsområdet.

Så innan jul så meddelade man Max om en organisationsförändring. En högt värderad chef skulle ha Max jobb. Max fick kliva åt sidan samma dag och sätta sig på avbytarbänken. Som du säkert förstår så funderade Max rätt mycket över livet och jobbet under julen och när jag träffade Max efter jul var han lite uppgiven.

I dag så mötte jag Max. Han är tillbaka i sitt gamla jobb som han så hastigt fick gå från innan jul. Den högt vördade chefen hade inte någon kompetens som matchade och det fungerade inte alls. Ja, fast helt tillbaka är inte Max, för den chef som fick jobbet innan jul ska fortfarande stå som ansvarig och företräda verksamheten i alla viktiga sammanhang. Det är tydligt kommunicerat att Max återkomst i projektet inte får slå igenom i några organisationsbeskrivningar eller andra styrande dokument. Max ska ta ett stort ansvar men raderas ut.  Hans möjlighet att samverka med andra tas bort men kraven på resultat är minst lika höga som förut.  Fast lyckas Max så ska han inte få äran.

- Ja, vad ska man göra, sa Max och ryckte på axlarna.

Jag tänkte "Man ska ha fuck-off pengar på kontot. Vem jag jobbar för och varför jag jobbar vill jag göra till mitt val. Det är mer värt än något annat." Sedan sa jag:

- Ja, fan så det är! Vi är många som har det stökigt, jag undrar vad det ska bli av det här?

Jag har flera intervjuer på gång nästa vecka, inom företaget, och hoppas på att jag kan komma ur det här träsket snabbt.


0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida