Fyra grundstenar till ett bättre liv - av Don Miguel Ruiz

Fyra grundstenar till ett bättre liv - engelsk titel The Four Agreements.

Jag stötte på boken "Fyra grundstenar till ett bättre liv - Din guide till personlig frihet" när jag läste om Richard Nikoleys äventyr "going off grid" på bloggen freetheanimal.com*. Som du säkert förstår så handlar boken snarare om personlig utveckling än om att leva utan 230 volt. Men så hade inte heller Richard problem med elförsörjningen utan snarare människor. Sig själv och andra. En snabb koll visade dock att boken verkade väldigt uppskattad och att den fanns på mitt lokala biblioteket så jag lånade den och nu tänkte jag berätta vad jag tycker och tänker om sagda bok.

Fyra grundstenar till ett bättre liv

Det här är en bok som inte gör det lätt för sig. Redan på andra sidan måste jag samla mig för att kunna gå vidare efter att jag läst: " ... Don Miguel Ruiz, som är nagual och och stammar från örnkrigarna, fått uppdraget att förmedla toltekernas storartade läror till oss" och så fortsätter det. Stora delar av boken använder ett språk som Di Leva förmodligen skulle tycka var i flummigaste laget, dessutom så spetsas det med lite egna typsnitt på några väl valda bokstäver i vissa ord. Behöver jag säga att översättningen är tveksam och innehåller rena felaktigheter.  

Men boken är inte lång, språket är ganska effektivt trots mina påståenden inledningsvis och budskapet är tänkvärt. Så när jag kan se förbi utanpåverket och ta till mig innehållet i texten så blir det här faktiskt en intressant bok. Det flummiga språket gör att jag har lätt att relatera till det som skrivs - det blir generellt och allmänt - samtidigt som det är märkligt precist. Tillämpningen är generell medan slutsatserna är specifika. Det kan låta märkligt men du förstår nog om du läser vidare. 

De fyra grundstenarna i boken har var sitt kapitel. De är:

• Var sann i ditt tal
• Ta ingenting personligt
• Ta ingenting för givet
• Gör alltid ditt bästa

Första kapitlet "Domesticeringen och jorddrömmen" tillhör också ett av de mer läsvärda. Där börjar introduktionen till det som är bokens tema - du är dina tankar och tankar är påverkansbara. I första kapitlet så beskrivs hur vi får våra referensramar och lär oss vara "duktiga" som barn - hur vi domesticeras eller tämjs - under en period där andra styr vår syn på livet. När vi blir lite äldre fortsätter vi själva att utveckla och anpassa vårt synsätt, vår referensram. Allt blir ett sorts filter som all information passerar. Tyvärr har domesticeringen inneburit att vi utvärderar informationen med målet att "duga", "vara duktiga" eller att "passa in".

I kapitlet som behandlar grundstenen "Ta ingenting personligt" så fortsätter boken beskriva vad som händer mellan att något faktiskt händer eller sker tills det att du har landat i en tolkning av händelsen och hur din egen "domesticering" medverkar i det. Vi tolkar allt och sätter allt i vårt eget sammanhang som aldrig helt överensstämmer med verkligheten.

"Ta ingenting för givet" är en fortsättning på förgående grundsten men handlar mer om din kommunikation med andra. Andra som också också skapar sig sin egen världsbild på samma sätt som du.

Det två övriga hörnstenarna "Var sann i ditt tal" och "Gör alltid ditt bästa" uppfattar jag mer som råd för att din världsbild, ditt filter, inte ska behöva hantera för mycket turbulens skapad av dig själv. Om du gör livet lättare så behöver du inte tänka, tolka och känna så mycket.

Boken är, som jag sa inledningsvis, generell i sin grund. Så den kan med behållning läsas om du har problem med relationer, utbrändhet eller konflikter på exempelvis arbetsplatsen. Men jag relaterade mest till sparande, livsval och synen på karriär i min läsning.

Från boken tar jag med mig just det att vår verklighet är i vårt huvud. Vad vi måste ha eller bli och vad vi måste göra är något som vi själva väljer. Vi väljer referenserna själva - exempelvis att det är bra och viktigt att tjäna mycket pengar - dels så har vi med oss en strävan att uppfylla normen. Men det finns ingen sanning. Allt är en del av vår "domesticering" som boken kallar det.

Don Miguel Ruiz påstår att vi som vuxna är fria att bryta kopplingen till normen och göra om "domesticeringen" eller göra den ogjord. Det tror jag faktiskt är sant.

Läs gärna Living with Less is the New Definition of Success (klickbar länk) där jag tycker bloggen "Be More with Less" fångar resonemanget ovan väldigt bra.

I bland kan det vara värt att reflektera över hur referenserna ändras över tid. Något jag bland annat skrev om i inlägget "Förr i tiden" (klickbar länk).

* Richard Nikoley är knappast läsvärd i min mening men det var lite kul att han mer eller mindre flydde från sin outpost i Mexico. I den röran refererar någon i kommentarerna till en riktig flumbok som är väldigt långt ifrån Richards värld. Två extremer möts på Internet. Det tycker jag är lite kul. Richard skulle dock må bra av att läsa boken. 

Är ni stressade efter semestern?

Jag har haft en riktigt bra semester trots vädret! Hur är det med er?

Förenklingarna vi gjort i vårat liv med en mycket mer minimalistisk livssyn på allt. Inte bara prylar utan även på aktiviteter har verkligen "tagit" nu. Det märks att vi har mycket mindre saker som pressar på och stressar oss. Men det tog ett år innan det märktes tydligt.

Det är lite som att vara tillbaka i studentlivet igen, fast med fyra barn den här gången. Enkelt, okomplicerat, oplanerat. Tid fanns det gott om.

Det är intressant är att notera att vi är i en positiv spiral både jag och min sambo. Ju mer vi landar i ett lugnar liv ju mer fyller vi livet med annat. Min sambo har börjat baka. Jag bloggar och läser och så har jag faktiskt spelat tv-spel med barnen, något som varit uteslutet tidigare.

Dessutom fortsätter vi "de-cluttra", dvs gör oss av med saker och förenklar livet ytterligare.

Allt vårt resande kändes nästan överambitiöst när vi kom hem igen, vi hade fullt upp hemma med de enkla aktiviteter vi trots allt gjorde.

Flera av jobbarkompisarna kommer tillbaka och säger, inte helt på skoj, "vi skulle behöva börja med semester". Vet ni vad? Det är nästan alltid prylar dom lagt tid och pengar på då. Vanligast är husen som är så billiga att bo i. Eller sommarstugan. Eller båda!

Helt i linje med vår känsla av relativt lugn och brist på stress så räckte fyra veckor ganska bra. Vi behöver liksom inte hinna med massa eftersläpande fixande eller återhämta oss från ett hetsigt första halvår. 

Hur upplevde ni semester och känslan som kommer så här när ni börjar jobba igen efter semestern?

Minimalism och motocross

När jag körde motorcross följde jag en mer seriös motocrossåkare som bloggade. Han hade en kul checklista som var ungefär så här: 

1. Motorcykeln tvättad.
2. Skydden och stövlarna rengjorda och satta på tork. 
3. Motorcykeln fixad. 
4. Crossbussen packad. 
5. Hjälmen tvättad och vaxad. 
6. Crosskläderna doftar fräscht av friska äpplen.

Om alla delar på listan var uppfyllda så kunde han gå vidare till andra sysslor.

Precis så är det med prylar. För den som har ändligt med tid och pengar - vilket alla har - så gör saker att något annat får stå åt sidan. Det kan vara hälsa, sömn, äventyr, relation, barn eller egen utveckling.

För mig handlar minimalism och sparsamhet om att låta det andra, det som inte är saker, ta plats.

Declutter - Att göra sig av med prylar

Decluttering - jag kom först i kontakt med ordet när jag började följa minimalistbloggar men hade stött på själva aktiviteten i arbetslivet - betyder ungefär att man ökar ordningen och minskar behoven av yta genom att minska antalet prylar. Det är inte organisera man gör, alltså sortera och ordna prylar, utan främst kastar, säljer eller ger man bort saker som inte används. Det här är ingen livsinställning eller en engångsaktivitet utan något som behöver göras regelbundet i ett hem och som dom flesta gör, men allt för sällan och kanske i lite för stora drag.  I alla fall min erfarenhet är att det är lättare att röja och kasta i ett förråd eller garage än det är i syskrinet. Småsaker är lättare att organisera i stället för att decluttra. Men det byter inte att det är ett bättre val för småsaker. 

Det är grymt belönande att decluttra, samtidigt som det kan vara jobbigt mentalt. Att kasta kläder som man inte använder eller inte kommer i på grund av vinterspäcket lagt sig lite väl tungt på vissa ställen kan ta emot. Men när garderoben är luftigare så ser man kläderna som är kvar på ett annat sätt, behovet av plats minskar och stressen i form av en känsla av röra minskar.  Det gäller nästan alla områden. Färre prylar ger bättre översikt och ökad effektivitet.

Inom vissa produktionsenheter jag jobbat decluttrar man som en del i lean-arbetet. Komponenter som inte används säljs eller kastas. Saker som stegar, stolar, skräptunnor med mera som står i miljön ifrågasätts om dom ska finnas kvar. Ska dom det ska dom ha en ordnad plats och användas till något.  Allt för att öka effektiviteten och minska lokalbehoven. Personer som lagrar allt, antingen digitalt eller på hyllor och i kartonger kan få det tufft i sådan miljöer och därför gnälls det ofta men det råder ingen tvekan om att det över tid är belönande att inte bara flytta runt och sortera saker utan att göra sig av med dom.

Jag har decluttrat sedan vi började flytta och fortsatt. I början var det mera utrensning "grande" men efterhand har det blivit mer decluttering av det hela Jag har gjort det på lite olika vis. De flesta grejor jag gjort mig av med har jag slängt eller gett bort. Några har jag sålt. Men sedan vi flyttade har jag också fokuserat på att avsluta en rad projekt som låg halvklara. Det var främst cykelrelaterade projekt som hjulbyggen och belysningsprylar som låg och skräpade halvfärdigt. Det tog mig mer än ett år att slutföra allt jag hade startat. Sjukt!

Lite intressant är det att inte går att kasta allt man borde i en vända. Det är min erfarenhet och en allmän sanning blad de som decluttrar. Jag gjorde mig av med massor av verktyg men har massor kvar. Nu efter ett år i lägenheten så ser jag på många av prylarna med nya ögon. Det jag inte använt på ett år ska ju mycket till om jag helt plötsligt skulle vara i akut behov av.  Så nu går det lätt att kasta en hel del prylar igen.

Nu har vi kört en declutter-drive sedan vi några dagar. Linneskåp, elektronik, verktyg, kemikalier, medicinskåp och kläder är genomgångna i någon form. Men det finns mer att göra. Jag ska fortsätta med verktygen idag exempelvis.

Det är inte ovanligt att vi kastar hälften av allt vi har inom en yta eller område när vi börjar decluttra. Det är sjukt vad mycket man kan ifrågasätta av det man har hemma, saker som bara ligger där. Fyra skruvar, en spik, en tröja med ett hål i, två allergitabletter, fyra hostdämpande för barn 0-2 år, 1 liter bromsolja. Tänger, borrar med okänd dimension och status, skor som inte används, träningskläder. Varje litet beslut att spara något kanske känns rätt eller enkelt där och då, men resultatet växer snabbt till monsterhögar.

Framtiden är snart här

Avresa snarast!

Har Onkel Tom något att säga dig? Det vet ju inte jag men jag kan försäkra dig att du inte hittar så mycket nya idéer här. För mycket av det jag pratar om är redan känt, men inte alltid så spritt. Det är ändå mindre accepterat.

Vad tjatar vi om här då? Leva enkelt, spara och eventuellt hitta ett nytt äventyr utanför kontorslandskapet, åtta till fem och en öl på lördagen. Det jag och min familj gjorde för något år sedan var att vi insåg att mindre kan vara mer. Utan att vi någonsin uttalat ett tydligt mål så är en hållbar livssituation med hög livskvalité det vi eftersträvar.

Sparsamhet är en del i vår förenkling och fokusering, en del i ett minimalistiskt tänkande, så för oss är det inte, eller snarare var det inte, ett mål i sig att läggar pengar på hög. Men vår stora förmåga att spara pengar öppnar naturligtvis för nya och större äventyr - som inte innebär att vi går tillbaka till den tidigare livssituationen, vi vill inte börja spendera vilt. Det är dags att börja fundera på vad stora äventyr kan vara, när saker kan ske och när det är dags att börja detaljplanera.

Vi sparar för att förenkla, men det döljer sig något mer, väldigt värdefullt i vår syn på livet:

Att leva sparsamt och att göra det mesta av en situation med små medel är sparandets största vinst. Målet ska vara att hela tiden använda och utveckla den förmågan, inte att titta på pengar i termer av spara nu och spendera i framtiden.

De flesta som läser den här typen av bloggar och finansbloggar drömmer om frihet och många andra också. Men friheten bygger på pengar, som de flesta av oss inte har. Kanske kombinerat med stora drömmar. Då är alltid friheten så långt fram i framtiden.

Kan vi däremot göra mer med mindre och nöja oss med ännu mindre än så, så kommer framtiden fortare. Framtiden med friheten ligger nära när du tvingar dig själv att tänka och lära nytt och skillnaden mellan nu och framtiden blir svagare.  Känslan av att vi som sparar skjuter något på framtiden blir inte tydligt.

Ord är fint, men hur omsätter vi detta i praktiken?

Vårt första mål var att skapa ett enklare mer fokuserat liv. Vi är en bit på väg och det är inget mål vi ska ändra eller släppa.

Vi vill bli bättre på att göra mesta möjliga av vår situation med små medel.

Efter att ha vridit och vänt på oss så har vi hittat ett mycket intressant mål helt i linje med tankarna ovan. Ett sabbatsår i södra delen av Europa inte allt för lång bort i tiden då det inte behövs. Ungefär så här tänker vi:

• Vår tanke är att försöka få tjänstledigt.
• Hyra ut vår lägenhet.
• Låta barnen gå i landets publika skola.
• Vi ska bo enkelt och leva sparsamt, målet är att leva något billigare än här i Sverige.
• Vi räknar med att ta av vårt sparkapital. Med 50% sparkvot så betyder det att vårt mål i princip är möjligt att nå inom ett år om vi började från noll nu.
• Vi kan tänka oss att arbeta i viss omfattning.

Vi har ett ungefärligt tidsspann som bestäms av att vi skulle vilja att äldsta tjejen inte börjat gymnasiet men att yngsta skulle börjat skolan. Det placerar oss tre till fyra år bort i tiden.

Troligast är Spanien eller Portugal, men även Italien eller Grekland är fullt tänkbara alternativ. EU och Medelhavet är givet denna gång. Om vi gör om sabbatsåret senare så kan vi nog sträcka oss längre bort.

Vi måste jobba vidare lite med detta men om vi väljer att gå vidare så blir inte detta en övning i att spara och bränna pengar. Det blir bland annat en övning i att lära sig var vi ska bo, hur vi bor billigt, bygga nätverk på platsen och att hitta billiga och bra transportsätt in och ut ur landet såväl som på plats. Målet ska vara att barnen blir fullt integrerade i samhället under året.

Ekonomiskt ska vi se vad vi kan göra för att optimera försäkringskassans utbetalningar. I övrigt kommer vi utgå från att det som duger för lokalbefolkningen duger för oss och vi kommer därför försöka hyra relativt ordinarie boende och inte teckna mer än nödvändiga försäkringar.

Jag kommer naturligtvis skriva mer om detta och kommer gärna i kontakt med de som gjort en liknande resa till Medelhavet med familj.

2015-08-15: Läs gärna sidan "Sabbatsår" (Klickbar länk). Länken hittar du i sidhuvudet. Där finns fortsättningen, hur vi har arbetat vidare kring idéerna i det här inlägget.

Sälja saker

Vi har sålt massor av grejor sedan vi bestämde oss för att flytta. Med bilar och husvagn så rör det sig om försäljning av prylar för i storleksordningen 400 000 kr, men det finns mer att hämta.

Den senaste försäljningen var en cykel som bara stod och samlade damm. Det var väl inte någon dussincykel, som ni säkert förstår, om den dammig och väldigt billigt gick för fem tusen kronor.

Cykeln har legat ute i några månader på en annonssida. Några har hört av sig men det har inte varit någon stor efterfrågan. När vi sålt bilar har det gått lite lättare, möbler relativt bra, medan husvagnen gick trögast.

Jag är en av de mer ekonomiskt lagda personerna jag känner men jag är lite förvånad över hur naiv syn på möjligheterna till försäljning av tillgångar jag haft. Min cykel var lätt värd sex till åtta tusen kronor så när jag gick ut med en annons på sex tusen femhundra kronor så räknade jag nog med att den snart skulle vara såld.

Efter en vecka sänkte jag till fem och fem då jag ville rida på Vätternrundafebern som råder på vårkanten. Tror ni något händer? Jag har sålt andra cyklar via samma forum och är rätt övertygad om att jag är på rätt ställe med min annons så det är inte fel på min annonsering. Priset är löjligt, men inget händer. Då har jag som säljare inte så mycket kvar att göra mer än att sänka priset, vilket jag tyckte var helt vansinnigt, eller att vänta. Vänta går ju bra om man har tid, annars blir det svårare.

Just här finns nog en av mina största lärdomar efter vår flytt och vår omställning. Det liv vi skapat oss, mycket på grund av goda inkomster, har krävt mycket längre tid än jag kunnat ana för att avvecklas. Att förändra har tagit månader, ja halvår, att faktiskt göra och även om vi varit naiva så har känslan av åtagande präglat oss. Om några månader kan vi ta vårt pick och pack och dra var som helst i världen på några dagar så var knappast fallet tidigare.

Behovet att avveckla och ställa om sitt liv är ju inte relevant bara om man ska flytta, utan samma behov finns vid sjukdom eller arbetslöshet.

Jag har lärt mig det som alla som jobbar med försäljning och frågor kopplade till en marknad vet. Det finns två aspekter när du ska sälja något. 1) Pris och 2) antalet kunder. Naturligtvis är pris och efterfrågan inte oberoende, snarare tvärt om, men en marknad fungerar bättre om antalet affärer som avslutas är hög, även om priset är pressat.

I praktiken betyder det vi lärt oss att du behöver mer tid och pengar för en omställning än du tror och behoven ökar med antalet prylar du äger. Så sommarstugan som du gärna vill ha nu kanske bara går att omsätta till pengar i april-maj varje år. Taskigt om du vill ha stuga nu och skiljas efter semestern.

Varför mindre är mer och varför det finns mer än mindre

På något vis så rann mitt liv över lite. Vi har stor familj, bodde stort, hade flera bilar, husvagn och jobbade heltid både jag och min sambo.

Tiden räckte inte till och jag kände mig rätt pressad. Så hittade jag några bloggar som pratade om minimalism och ökad livskvalité. Mycket klokt där men inte riktigt lösningen på allt.

Men i takt med att jag läste bloggar om minimalism så dök det också upp en del bloggar som handlade om ekonomi, främst människor som försökte skapa ekonomiskt oberoende för att slippa ifrån tråkiga jobb och ohållbara livssituationer.

I takt med att jag läste visade det sig att om man kombinerar sparande med väldigt låga utgifter så kan man åstadkomma mycket mer än man först kan tro vad gäller ekonomiskt oberoende, snabbt. Det i sin tur leder till nya möjligheter och utmaningar.

Eftersom jag ledsnat rejält på mitt jobb så lät ju det här fantastiskt och min sambo och jag började trevande försöka hitta olika sätt att fokusera livet mer både vad gäller pengar, tid och prylar.

Nu är jag något halvår in i min resa och konstaterat att det finns rätt mycket kul och tänkvärt inom den sfär av minimalister och sparare/investerar jag hittat. I korthet så ser strategin ut så här:

• Sikta på att spara mycket. Mycket i dessa sammanhang är i storleksordningen 50% eller mer av din inkomst efter skatt.
• För att komma dit måste du lära dig att spara pengar och lära dig vilket fantastiskt liv det finns utan konsumtion. Det rör sig alltså om större förändringar i livet, mycket större än att släcka några lampor eller dra ner värmen, men samtidigt rätt befriande. För de flesta är förändringarna så stora att man gradvis måste jobba sig fram till ett ny kostnadsnivå. Det är en utbildning i livet att komma dit.
• Investera dina pengar klokt och lär dig möjligheterna i investeringar på exempelvis börsen. Notera att vi inte prata spekulation på börsen utan en uppbyggnad av förmögenhet.

Lyckas du få snurr på samtliga delar ovan så vänder livet snabbt. Om du kan spara 50% av din inkomst så kan du jobba ett år och vara ledig ett! För många som var i den situation vi var i vår familj låter det osannolikt att man skulle kunna tänka sig att man snart tappar ekonomiska incitament för att jobba.

Jag är trött och 45 - Därför downshiftar jag här

Den här bloggen startar jag i en fas i mitt liv som jag gärna skriver av mig lite om. Jag skriver främst för mig själv men hoppas att det jag delar med mig av kan vara till nytta och glädje för någon annan som är eller kommer hamna i en liknande situation som jag gjort.

Vad är det som har hänt och vilken "fas" är det jag är inne i, undrar du säkert. Jo, jag bor ihop med min sambo och vi har fyra barn. De två minsta är två och tre år gamla. De äldsta har inte fyllt tio år. Jag är mitt i livet och karriären, även om karriären går trögt nu med barnledigheter och några tuffa uppdrag på jobbet. Då någon gång under 2013 så ledsnar vi på stort hus på landet, pendlig, husvagn och bilar. Vi påbörjar en downshifting mot ett enklare liv i lägenhet inne i stan, väldigt inspirerade av minimalistiskt tänkande. Ett liv som ska ge oss betydligt bättre möjlighet att styra den lilla tid vi har kvar på dagen mot det vi vill.

Vi sålde huset under 2013 och bröt upp, i mars 2014 flyttade vi in till stan. Det här var jobbigt i sig. Även om jag säger att vi var klara med att leva på landet så bodde vi fantastiskt fint. I ett område där vi hade vänner och barnen hade hela sitt liv.

Parallellt med vår downshifting så hände mycket i mitt arbetsliv. Saker som aldrig hänt mig förut och som jag tagit rätt personligt. För att göra en lång historia kort.

• Jag hade det extremt hektiskt på jobbet där jag satt som i ett skruvstäd från morgon till kväll. Jag började på allvar ifrågasätta om jag skulle vara kvar på mitt jobb, eller om jag skulle orka vara kvar på jobbet. 
• Jag trivdes inte alls på min arbetsplats och hade väldigt svårt att lösa upp de frågor som påverkade detta. Mycket var mjukare frågor men vi hade också en fysiskt usel arbetsmiljö. Jag var helt slut på kvällen.
• Jag fick ingen energi av omgivningen, eller åtminstone inte av så många och jag insåg att flera av de personer som jag inte gillade men som var viktiga för mig, så som chefer och projektledare var delvis missnöjda med det jag gjorde. Men vagt, ingen tydlig feedback fanns som jag kunde agera på.

Här är vi nu. Jag har insett att jag inte kan, eller vill,  fortsätta min nuvarande karriär så mycket längre till, den är helt enkelt för själsdödande (jmf engelskans soul-crushing som ofta används för att beskriva tråkiga jobb i storbolagsmiljö med stor arbetsbörda, stress och usel arbetsmiljö).
Vad som förvånar mig lite själv är sättet jag hanterat en del händelser. Dels har jag tagit en del saker mer personligt än jag själv trodde jag skulle göra. Men sedan att allt det här hände samtidigt som vi påbörjat vår förenklingsresa, vår downshifting har gjort att jag idag tycker och tänker lite annorlunda än för några år sedan, inte minst kring karriär och lycka. 

Slutsatsen är att något måste göras, frågan är bara vad och var jag ska starta.

Fortfarande händer mycket i mitt liv och jag lär mig nytt varje dag. Att få skriva ner mina tankar och känslor är kanske det viktigaste med den här bloggen, men jag hoppas att jag också kan lära mig mer genom interaktion med andra

---

2015-08-12:
Jag har editerat texten ovan en del, men budskapet är det samma. När jag skrev inlägget så var jag väldigt inspirerad av bloggarna Mr Money Mustasch och Early Retirement Exterme. Hur jag tänkte och hur dom påverkat mig skrev jag ganska snart om i Sadla om - Att göra något annat (klickbar länk). Båda dom bloggarna är väldigt "anti" till konsumismen och inriktar sig mycket på ekonomiska frågor. Men som du ser ovan så var det inte det som drev mig att blogga eller förändra mitt liv. Det var önskan om förenkling och fokusering - minimalism - och jobbsituationen som drivit mig och vår familj till förändring. 

När jag skrev det här första inlägget så hade jag i princip blivit utslängt från min tjänst i det projekt jag jobbade, några veckor innan semestern. Jag var inte själv om det utan samtliga ledare petades på dagen och jag hamnade i något sorts vakuum. Jag var dock den ende som blev både utsparkad och kvar vilket var jobbigt i sig, även om jag fick lite mindre att göra. Precis innan jul upprepades tricket med en större omorganisation som berörde personer i samma roll som jag var tidigare. Det skrev jag om i Ny omorganisation precis innan ledigheten, igen (klickbar länk).

I februari i år blev det någon sorts återgång till det normala vad gäller jobbet då jag fick ett nytt jobb i en grupp som fungerar mycket bättre. Jag skrev ett ganska långt inlägg då Nytt jobb på gång? - Tankar om mig själv och jobbet (klickbar länk). På så vis kan vi väl säga att själva jobbsituationen normaliserats men det här dryga året har inneburit att min syn på jobb och arbete helt förändrats.