Sons of Anarchy - Nära mitt livs tema?

Jag har sedan några veckor tittat på Sons of Anarchy och är just nu en bit in i säsong två. För dig som helt missat vad Sons of Anarchy är så är det en succéserie på Netflix om ett MC-gäng i USA. Serien är väldigt välgjord och mångfalt prisbelönt men för mig finns det något mer än skådespelare, bilder och berättelse. MC-kulturen och mycket av det som följer med den ligger nära mig på ett sätt som är svårt att förklara. Inställningen till sociala normer, utanförskapet, tatueringar och starkt intresse för bilar, motorcyklar och motorer är något som jag delar med MC-kulturen. Det har alltid funnits där men under vissa perioder då det funnits andra sociala faktorer som påverkat mig starkt så har det varit mindre tydligt för att sedan återkomma.

Jag har några fler sådana sfärer som jag känner stark naturlig tillhörighet till där den mest uppenbara är kopplingen till träning och friluftsliv.  En del människor jag lärt känna har sådan områden som dom naturligt fallar tillbaka till medan andra är inte är så tydliga eller lättlästa. Men alla har vi på något sätt några grundläggande värderingar som påverkar oss. Tyvärr så tycker jag inte det får så mycket uppmärksamhet - det är mer vanligt att vi pratar om vad vi ska eller vill bli än att vi fokuserar på vad vi faktiskt redan är.

Om jag ser till mig själv så har jag svårt för auktoriteter; bryter gärna sociala normer medan jag är intresserad av skapandet som kommer ur mekande och ingenjörsskap. Mitt val att prioritera managementarbete i hierarkiska industribolag med bruksmentalitet kan ju därför ifrågasättas rätt rejält. Jag har satt mål utifrån sociala mönster och möjligheter istället för att välja en karriär som ligger i linje med den jag faktiskt är. 

Jag har stött på resonemang kring våra egna inneboende drivkrafter i några engelskspråkiga bloggar och det kallas då ibland "life theme" vilket skulle kunna översättas till livstema. Ett tema inom klassisk musik är en sekvens som återkommer och ger stycket sin karaktäristik. Som ingenjör så skulle jag kunna kalla det egenfrekvens, alltså det tillstånd en kropp med inneboende energi intar när den inte utsätts för någon påverkan. Oavsett vad vi kallar det så är det så att vi som individer har olika grundläggande behov, värderingar och synsätt som är djupt rotade i den person vi är och som olika aktiva livsval kan harmonisera mer eller mindre väl med.

Ett livstema är inte samma sak som ambition eller ett uttalat mål. Inte heller är det meningen med livet i form av ett livsuppdrag eller mission. Det är grundläggande återkommande beteenden och synsätt, ofta i kombination, som vi inte alltid är medvetna om som gör oss till något vi faktiskt är och som det är jobbigt att arbeta mot men enkelt att jobba med. Jag har identifierat komplexa tankemönster och områden hos mig själv som är någon sorts livstema men det lilla jag hittat på nätet verkar förorda att man ska försöka identifiera mer grundläggande mekanismer kring exempelvis beslutsfattande för att öka sin självinsikt ytterligare.

Att sträva efter ekonomisk frihet ligger nära mina livsteman men jag tror också att jag måste lägga mer tid och kraft på att utveckla och förstå vilka teman jag faktiskt har om jag ska kunna, vilja och våga ta klivet ut i det okända om några år. Jag märker när jag pratar med andra att de inte ser möjligheten att sluta sitt jobb och skapa sitt eget liv som en möjlighet utan som ett stressmoment. Att själv ta helt ansvar för sitt liv är inget som lockar för de helt enkelt inte har något alternativ. Så är det till viss del även för mig men jag har en önskan om att få styra mitt eget liv och de alternativ till arbete på bruket som jag ser är helt kopplade till mina livsteman i dess lite mer breda och komplexa betydelse.

För mig finns det alltså en stark koppling mellan viljan och förmågan att skapa mig ett liv själv och förståelsen för vilka grundläggande livsteman jag har. I den insikten finns också en insikt i att om jag inte gör stora insatser för att förstå och utveckla mina livsteman redan nu så är sannolikheten att jag slutar jobba när jag är ekonomiskt fri väldigt liten. Det är mina livsteman som kan göra skillnaden mellan att som ekonomiskt fri sluta att arbeta och ha möjligheten till mitt eget liv eller bara trilla ut i arbetslöshet.

Vill du läsa mer? Då kan du börja hos Nicholas Drillman.

Har du kommit till insikt om ditt livstema?

Fight Club

Tyler Durden: The things you own end up owning you.

Det finns en tråd på Flashback som heter Minimalistisk livsstil där flera hänvisar till filmen Fight Club som inspirationskälla i deras försök att släppa fokus på prylar till förmån för ett annat enklare och friare liv.

Det var länge sedan jag såg filmen så jag fixade en kopia och tittade igenom den nu i helgen och jag förstår nu Flashbacks intresse för filmen ur ett minimalistiskt perspektiv. Tyler Durden - spelad av Brad Pitt - har förklarat krig mot det mesta i vår konsumistiska värld och även om filmen är från 1990-talet så har inte filmen tappat relevans, snarare tvärt om!

Tyler Durden: Man, I see in fight club the strongest and smartest men who've ever lived. I see all this potential, and I see squandering. God damn it, an entire generation pumping gas, waiting tables; slaves with white collars. Advertising has us chasing cars and clothes, working jobs we hate so we can buy shit we don't need. We're the middle children of history, man. No purpose or place. We have no Great War. No Great Depression. Our Great War's a spiritual war... our Great Depression is our lives. We've all been raised on television to believe that one day we'd all be millionaires, and movie gods, and rock stars. But we won't. And we're slowly learning that fact. And we're very, very pissed off.

Det finns flera tolkningar av Fight Club och jag tänker inte göra någon egen utan snarare gör jag mina egna reflektioner.

• Fight Clubs och det skabbiga huset. Jag har själv varit - och är fortfarande - ett offer för fjolligheten i ständig strävan efter högre komfort och högre standard. Är du fast i den här typen av livsmönster är det en väldigt svår att bryta beteende. Mitt råd är; lär dig skit i allt! Om du skiter i att jobba över på jobbet och skiter i helgresan så kan du skita i fin bil. Du hinner cykla till och från jobbet och och du behöver inte pengarna från extratimmen. Själv så ska jag försöka hitta ett liv där jag tycker det är helt ok att slåss varje dag och leva i ett ruckel!
• Attityden till livet ger frihet, det är inte ökade eller passiv inkomst som är lösningen. Många av dom som bloggar - i synnerhet svenska bloggare tycker jag, trygghetsnarkomaner som vi är (gud vad många som kommer länka till mig nu) - vill bli fria och metoden är passiv inkomst. Man är villig att göra vissa prioriteringar för att skapa en inkomstgenererande aktieportfölj för då ska man bli lycklig. Det ska till något alltså som ofta ligger långt bort i tiden. Under tiden är det villa, bil, familj och jobb som gäller. Så annorlunda!
• Märkligt att ett samhälle som vilar så mycket på frihetsbegreppet som USAs gör är det som förespråkar mest konsumtion med all den begränsning det innebär.
• Fan vad det är skabbigt att röka hela tiden. Inte speciellt minimalistiskt. Rebelliskt?

Jag gissar att en minimalist skulle säga att första punkten ovan handlar om livsstilsinflation. Vissa munkar försöker just undvika livsstilsinflation och lyckas bra. Meditation ska funka lika bra som Fight Clubs har jag förstått. För min egen del så handlar det här mycket om att leva ett liv så att jag inte känner att jag behöver belöna mig, tror jag.

Attityden till livet, andra punkten ovan, handlar om mod och handlingskraft. Gör som alla andra, spara och vänta så händer inget farligt. Här och nu är mycket jobbigare! Tänk att säga "jag har pengar så jag klarar mig i fem år så nu ska jag leva" i stället för att säga "om tjugo år så har jag så jag aldrig behöver jobba mer".

Fan vad jag är svag är på att leva i nuet. Största timbanken av alla på jobbet. Massor av föräldraledigt att ta ut. Inte nu, jag ska bara ...

Tredje punkten. Starkt kopplat till båda tidigare. Sällan löser ett inköp ett problem. Mindre är bättre har jag lärt mig den hårda vägen. Jag har haft ett liv där alla prylar stått uppradade som skyltar över det liv jag ville leva och den person jag ville vara samtidigt som dom ofta var det största hindret.

På fjärde punkten angående rökning. Kommer ett uppköpsbud på Swedish Match tror ni?

Flashback-tråden är riktigt läsvärd och lång. Du hittar den här.

DN idag om semester

Dagens Nyheter skrev idag om semestern ur ett historiskt perspektiv och refererade till det som debatterades i tidningen under 1929 och något årtionde framåt. I juli 1929 så stödde DN en lag om allmän semester och även om en del av det som skrevs då känns avlägset och gammalmodigt idag så finns det ändå en intressant poäng i historien; semester hade man för att jobbet var jobbigt och tråkigt. I DN så skrev man också om att semestern är viktig för att man ska kunna vila upp sig inför kommande år av arbete och det är tydligt att synsättet på semester kommer från industrialismens behov och idéer.

Bodil Jönsson har skrivit om tid och i någon av sina böcker så skriver hon om industrialismens linjära syn på tid. En linjär tidssyn är att man föds, är barn, ungdom, jobbar; pensionerar sig och slutligen dör. Bondesamhället hade inte denna syn på tid. Ett nordeuropeiskt bondesamhälle hade och har en cyklisk syn på tid där det kommer vår, sommar, höst och vinter. Sedan börjar det om.

Även om människor föds och dör i en cyklisk tidsyn så är just tidsreferensen viktig. I en cykliskt tidssyn så gör du om saker och ting i princip för evigt, medan ett linjärt tidsperspektiv underförstått har ett från och till datum.

Några av dom som jag tycker är intressantast att följa i världen av minimalism och finansiell frihet försöker just komma bort från den industriella linjära tidssynen. Bort från 8 till 5 måndag till fredag för att sedan försöka återhämta sig och leva lördag och söndag. Samma med semester. Jobba stenhårt på ett tråkigt jobb för att få några veckors ledigt är avigt, snarare strävar dom efter en tidssyn där varje dag är relativt lika. Jobba varje dag, precis som gamla tiders bonde, lev varje dag precis som naturfolk, utbilda dig varje dag precis som renässansmänniskan. (En vanlig reflektion att det här är ganska nära studentlivet.) Tänk aldrig "fram till pension" eller "till semestern" utan tänk resten av livet.

Just nu njuter jag av semestern men jag njuter också av att ha hittat en mer nyanserad bild på vad jag måste få ut av semestern. I år är första året på väldigt länge där jag inte behöver få något gjort, inte leverera någon magisk upplevelse eller bränna en massa pengar för att semestern inte ska vara förlorad. Med små krav och behov så går nöjena att göra enkla och billiga.

För vår del i år så åker vi billigast möjliga kollektiva transport. Tar det boende vi får. Går på det som är gratis. Det hade vi svårt för när vi såg semestern som den möjlighet som gavs att ta igen alla uppdämda behov.

Hur funkar det för er? Har ni bitit i hop och kört fram till semestern eller lunkar det på?

Länken till DN har ni här.

Varför mindre är mer och varför det finns mer än mindre

På något vis så rann mitt liv över lite. Vi har stor familj, bodde stort, hade flera bilar, husvagn och jobbade heltid både jag och min sambo.

Tiden räckte inte till och jag kände mig rätt pressad. Så hittade jag några bloggar som pratade om minimalism och ökad livskvalité. Mycket klokt där men inte riktigt lösningen på allt.

Men i takt med att jag läste bloggar om minimalism så dök det också upp en del bloggar som handlade om ekonomi, främst människor som försökte skapa ekonomiskt oberoende för att slippa ifrån tråkiga jobb och ohållbara livssituationer.

I takt med att jag läste visade det sig att om man kombinerar sparande med väldigt låga utgifter så kan man åstadkomma mycket mer än man först kan tro vad gäller ekonomiskt oberoende, snabbt. Det i sin tur leder till nya möjligheter och utmaningar.

Eftersom jag ledsnat rejält på mitt jobb så lät ju det här fantastiskt och min sambo och jag började trevande försöka hitta olika sätt att fokusera livet mer både vad gäller pengar, tid och prylar.

Nu är jag något halvår in i min resa och konstaterat att det finns rätt mycket kul och tänkvärt inom den sfär av minimalister och sparare/investerar jag hittat. I korthet så ser strategin ut så här:

• Sikta på att spara mycket. Mycket i dessa sammanhang är i storleksordningen 50% eller mer av din inkomst efter skatt.
• För att komma dit måste du lära dig att spara pengar och lära dig vilket fantastiskt liv det finns utan konsumtion. Det rör sig alltså om större förändringar i livet, mycket större än att släcka några lampor eller dra ner värmen, men samtidigt rätt befriande. För de flesta är förändringarna så stora att man gradvis måste jobba sig fram till ett ny kostnadsnivå. Det är en utbildning i livet att komma dit.
• Investera dina pengar klokt och lär dig möjligheterna i investeringar på exempelvis börsen. Notera att vi inte prata spekulation på börsen utan en uppbyggnad av förmögenhet.

Lyckas du få snurr på samtliga delar ovan så vänder livet snabbt. Om du kan spara 50% av din inkomst så kan du jobba ett år och vara ledig ett! För många som var i den situation vi var i vår familj låter det osannolikt att man skulle kunna tänka sig att man snart tappar ekonomiska incitament för att jobba.