Jag är trött och 45 - Därför downshiftar jag här


Den här bloggen startar jag i en fas i mitt liv som jag gärna skriver av mig lite om. Jag skriver främst för mig själv men hoppas att det jag delar med mig av kan vara till nytta och glädje för någon annan som är eller kommer hamna i en liknande situation som jag gjort.

Vad är det som har hänt och vilken "fas" är det jag är inne i, undrar du säkert. Jo, jag bor ihop med min sambo och vi har fyra barn. De två minsta är två och tre år gamla. De äldsta har inte fyllt tio år. Jag är mitt i livet och karriären, även om karriären går trögt nu med barnledigheter och några tuffa uppdrag på jobbet. Då någon gång under 2013 så ledsnar vi på stort hus på landet, pendlig, husvagn och bilar. Vi påbörjar en downshifting mot ett enklare liv i lägenhet inne i stan, väldigt inspirerade av minimalistiskt tänkande. Ett liv som ska ge oss betydligt bättre möjlighet att styra den lilla tid vi har kvar på dagen mot det vi vill.

Vi sålde huset under 2013 och bröt upp, i mars 2014 flyttade vi in till stan. Det här var jobbigt i sig. Även om jag säger att vi var klara med att leva på landet så bodde vi fantastiskt fint. I ett område där vi hade vänner och barnen hade hela sitt liv.

Parallellt med vår downshifting så hände mycket i mitt arbetsliv. Saker som aldrig hänt mig förut och som jag tagit rätt personligt. För att göra en lång historia kort.

Här är vi nu. Jag har insett att jag inte kan, eller vill,  fortsätta min nuvarande karriär så mycket längre till, den är helt enkelt för själsdödande (jmf engelskans soul-crushing som ofta används för att beskriva tråkiga jobb i storbolagsmiljö med stor arbetsbörda, stress och usel arbetsmiljö).
Vad som förvånar mig lite själv är sättet jag hanterat en del händelser. Dels har jag tagit en del saker mer personligt än jag själv trodde jag skulle göra. Men sedan att allt det här hände samtidigt som vi påbörjat vår förenklingsresa, vår downshifting har gjort att jag idag tycker och tänker lite annorlunda än för några år sedan, inte minst kring karriär och lycka. 

Slutsatsen är att något måste göras, frågan är bara vad och var jag ska starta.

Fortfarande händer mycket i mitt liv och jag lär mig nytt varje dag. Att få skriva ner mina tankar och känslor är kanske det viktigaste med den här bloggen, men jag hoppas att jag också kan lära mig mer genom interaktion med andra

2015-08-12:
Jag har editerat texten ovan en del, men budskapet är det samma. När jag skrev inlägget så var jag väldigt inspirerad av bloggarna Mr Money Mustasch och Early Retirement Exterme. Hur jag tänkte och hur dom påverkat mig skrev jag ganska snart om i Sadla om - Att göra något annat (klickbar länk). Båda dom bloggarna är väldigt "anti" till konsumismen och inriktar sig mycket på ekonomiska frågor. Men som du ser ovan så var det inte det som drev mig att blogga eller förändra mitt liv. Det var önskan om förenkling och fokusering - minimalism - och jobbsituationen som drivit mig och vår familj till förändring. 

När jag skrev det här första inlägget så hade jag i princip blivit utslängt från min tjänst i det projekt jag jobbade, några veckor innan semestern. Jag var inte själv om det utan samtliga ledare petades på dagen och jag hamnade i något sorts vakuum. Jag var dock den ende som blev både utsparkad och kvar vilket var jobbigt i sig, även om jag fick lite mindre att göra. Precis innan jul upprepades tricket med en större omorganisation som berörde personer i samma roll som jag var tidigare. Det skrev jag om i Ny omorganisation precis innan ledigheten, igen (klickbar länk).

I februari i år blev det någon sorts återgång till det normala vad gäller jobbet då jag fick ett nytt jobb i en grupp som fungerar mycket bättre. Jag skrev ett ganska långt inlägg då Nytt jobb på gång? - Tankar om mig själv och jobbet (klickbar länk). På så vis kan vi väl säga att själva jobbsituationen normaliserats men det här dryga året har inneburit att min syn på jobb och arbete helt förändrats.

Etiketter: , ,

Onkel Toms stuga: Jag är trött och 45 - Därför downshiftar jag här

söndag 22 juni 2014

Jag är trött och 45 - Därför downshiftar jag här


Den här bloggen startar jag i en fas i mitt liv som jag gärna skriver av mig lite om. Jag skriver främst för mig själv men hoppas att det jag delar med mig av kan vara till nytta och glädje för någon annan som är eller kommer hamna i en liknande situation som jag gjort.

Vad är det som har hänt och vilken "fas" är det jag är inne i, undrar du säkert. Jo, jag bor ihop med min sambo och vi har fyra barn. De två minsta är två och tre år gamla. De äldsta har inte fyllt tio år. Jag är mitt i livet och karriären, även om karriären går trögt nu med barnledigheter och några tuffa uppdrag på jobbet. Då någon gång under 2013 så ledsnar vi på stort hus på landet, pendlig, husvagn och bilar. Vi påbörjar en downshifting mot ett enklare liv i lägenhet inne i stan, väldigt inspirerade av minimalistiskt tänkande. Ett liv som ska ge oss betydligt bättre möjlighet att styra den lilla tid vi har kvar på dagen mot det vi vill.

Vi sålde huset under 2013 och bröt upp, i mars 2014 flyttade vi in till stan. Det här var jobbigt i sig. Även om jag säger att vi var klara med att leva på landet så bodde vi fantastiskt fint. I ett område där vi hade vänner och barnen hade hela sitt liv.

Parallellt med vår downshifting så hände mycket i mitt arbetsliv. Saker som aldrig hänt mig förut och som jag tagit rätt personligt. För att göra en lång historia kort.
  • Jag hade det extremt hektiskt på jobbet där jag satt som i ett skruvstäd från morgon till kväll. Jag började på allvar ifrågasätta om jag skulle vara kvar på mitt jobb, eller om jag skulle orka vara kvar på jobbet. 
  • Jag trivdes inte alls på min arbetsplats och hade väldigt svårt att lösa upp de frågor som påverkade detta. Mycket var mjukare frågor men vi hade också en fysiskt usel arbetsmiljö. Jag var helt slut på kvällen.
  • Jag fick ingen energi av omgivningen, eller åtminstone inte av så många och jag insåg att flera av de personer som jag inte gillade men som var viktiga för mig, så som chefer och projektledare var delvis missnöjda med det jag gjorde. Men vagt, ingen tydlig feedback fanns som jag kunde agera på.

Här är vi nu. Jag har insett att jag inte kan, eller vill,  fortsätta min nuvarande karriär så mycket längre till, den är helt enkelt för själsdödande (jmf engelskans soul-crushing som ofta används för att beskriva tråkiga jobb i storbolagsmiljö med stor arbetsbörda, stress och usel arbetsmiljö).
Vad som förvånar mig lite själv är sättet jag hanterat en del händelser. Dels har jag tagit en del saker mer personligt än jag själv trodde jag skulle göra. Men sedan att allt det här hände samtidigt som vi påbörjat vår förenklingsresa, vår downshifting har gjort att jag idag tycker och tänker lite annorlunda än för några år sedan, inte minst kring karriär och lycka. 

Slutsatsen är att något måste göras, frågan är bara vad och var jag ska starta.

Fortfarande händer mycket i mitt liv och jag lär mig nytt varje dag. Att få skriva ner mina tankar och känslor är kanske det viktigaste med den här bloggen, men jag hoppas att jag också kan lära mig mer genom interaktion med andra

2015-08-12:
Jag har editerat texten ovan en del, men budskapet är det samma. När jag skrev inlägget så var jag väldigt inspirerad av bloggarna Mr Money Mustasch och Early Retirement Exterme. Hur jag tänkte och hur dom påverkat mig skrev jag ganska snart om i Sadla om - Att göra något annat (klickbar länk). Båda dom bloggarna är väldigt "anti" till konsumismen och inriktar sig mycket på ekonomiska frågor. Men som du ser ovan så var det inte det som drev mig att blogga eller förändra mitt liv. Det var önskan om förenkling och fokusering - minimalism - och jobbsituationen som drivit mig och vår familj till förändring. 

När jag skrev det här första inlägget så hade jag i princip blivit utslängt från min tjänst i det projekt jag jobbade, några veckor innan semestern. Jag var inte själv om det utan samtliga ledare petades på dagen och jag hamnade i något sorts vakuum. Jag var dock den ende som blev både utsparkad och kvar vilket var jobbigt i sig, även om jag fick lite mindre att göra. Precis innan jul upprepades tricket med en större omorganisation som berörde personer i samma roll som jag var tidigare. Det skrev jag om i Ny omorganisation precis innan ledigheten, igen (klickbar länk).

I februari i år blev det någon sorts återgång till det normala vad gäller jobbet då jag fick ett nytt jobb i en grupp som fungerar mycket bättre. Jag skrev ett ganska långt inlägg då Nytt jobb på gång? - Tankar om mig själv och jobbet (klickbar länk). På så vis kan vi väl säga att själva jobbsituationen normaliserats men det här dryga året har inneburit att min syn på jobb och arbete helt förändrats.

Etiketter: , ,

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

Länkar till det här inlägget:

Skapa en länk

<< Startsida