Senaste 10 månaderna har varit omtumlande för mig och jag har lärt mig att se på världen, åtminstone i vissa delar, på ett helt nytt sätt. Genom att sluta se mig själv som konsument och gnällande behövande och i stället försökt utveckla andra värderingar som att försöka göra det bästa av det som är givet så har jag kommit en bit på väg mot något nytt och ganska spännande.
Minimalism är en del i detta. Mindre kan vara mer, helt klart, men det finns något mer som är väldigt närliggande minimalism men som de som skriver om ekonomiskt oberoende ofta fångar bättre än minimalisterna; förhållandet till livsstilsinflation och synen på sig själv som konsument.
Vet du vad livsstilsinflation är? Det när referensen hela tiden åker iväg så att det som tidigare var lyx nu är nödvändigt i vardagen. Med lite otur så får det dig att hålla maniskt i ditt nuvarande liv i rädsla för att det ska förändras till det sämre.
Vet du när du ser dig själv som konsument? Jo det är när du frågar dig vilken tjänst eller pryl som löser ditt problem i stället för att lösa det själv med enkla medel. Tänk grill och grilltillbehör exempelvis.
Alla påverkas vi av livsstilsinflation och agerar i olika sammanhang mer eller mindre ofta som konsumenter. Tyvärr driver båda kostnad men kan också hindra förmågan att göra det bästa av en situation.
Har du någonsin tänkt något i stil med: Jag vill ibland göra mer av mitt liv än att ... . Om jag bara ...
- Hade pengar.
- Hade talang.
- Hade kunskap.
- Inte barnen var i vägen.
- Sambon ...
Allt ovan är hinder. Hinder satta av dig eller mig själv för att vi oftast inte kunnat tänka annorlunda. Hinder som har sin grund i inställning som lätt kan ändras. Inte ändras som i att sänka kraven! Utan ändras som att du kan sätta agendan genom att bryta normer och utmana dig själv.
Vi kan som tankeexperiment tänka oss att jag och familjen ska bosätta oss i Thailand (det kan ha att göra med att jag bråkat lite hos en blogg-granne). Så här hade jag tänkt innan:
- Pengar: Vi kanske kan skrapa samman 1,5 MSEK. Det kommer inte räcka utan snart är pengarna slut. Jag sätter mig inte i något skit i Thailand utan det måste vara hygglig standard, annars kan det kvitta! Jag hade förmodligen gjort budget efter mina krav inte efter hur människor lever bra i Thailand.
- Talang: Jag har svårt för språk och är ingen entreprenör så jag kommer ha svårt att hitta något att göra i Thailand.
- Kunskap: Om man kände någon så skulle man säkert kunna ...
- Barnen: Skolorna är skitdyra och ...
- Sambon tycker att vi ska unna oss lite och hon vill ...
- Vad händer om ...
Som jag mer kommit att tänka*:
- Sluta vara sådan jävla fjolla! Gör det bästa av situationen.
- Sluta vara sådan jävla fjolla! Sluta se dig själv som konsument. Ta ansvar för ditt liv styr dit du vill.
- Sluta vara en sådan jävla fjolla! Sätt stopp för livsinflationen. Gör "reset" så att du kan använda alla de möjligheter som bjuds.
- Diversifiera ditt liv och skaffa dig en plattform att stå på för framtiden. Se det som att livet är en kurs och riskminimeringsaktivitet.
Skillnaden är enorm i konsekvensen av de två sätten att tänka. Mitt gamla tankesätt främjar tankar som: när jag har, om jag hade, det här ännu ingen lösning. Allt sker i framtid, inga val kan jag göra nu.
Titta på Thailandsexemplet igen då vi slutat fjolla!
- Jag har inga andra behov än de bofasta i Thailand. I stället ska jag lista ut hur de som har högst livskvalité där lever och ta efter.
- Jag tror på min förmåga att hantera situationer och mitt liv. Inga val är för evigt utan jag ska se till att jag kan ändra mitt liv igen och jag kommer göra det om det behövs.
- Jag ska sträva efter ett långvarigt uthålligt liv i Thailand som klarar både ekonomiskt svåra tider och saker som dödsfall och skilsmässa.
Om jag tänker så här så kan jag åka till Thailand redan idag med familjen! Nu! Valen är nu! Livet är nu! Pengarna räcker längre än jag kan överblicka och vad kan gå fel som jag inte kan ordna?
Nu är inte Thailandsboende mitt mål framöver utan är taget för att jag trollat en bloggares Thailandsdrömmar. Men jag har gjort tankeexperimentet på mina drömmar och det var lärorikt.
Mina drömmar gick att realisera nu! Ursäkterna var borta och jag fick en ny typ av frågor så som:
- När ska jag börja lära mig språket?
- Vad ska jag göra om dagarna? Vad vill jag göra? Måste jag börja lära mig det redan idag?
- Kan jag aktivera mig i barnens utbildning?
Mitt vardagsgnäll påverkades också. "Om jag bara ..." funkar inte längre. Nu handlar det i stället om att gå från ord till handling! Det tog mig på sängen rejält och ändrade synsättet i vardagen. Helt plötsligt blev en del skitaktiviteter inte längre delar i ett måste, i väntan på att det magiska skulle inträffa, utan ställdes emot min realiserbara dröm. Det tvingar dig att höja din livskvalité även om du inte realiserar din dröm!
*Det här är mycket inspirerat av en bloggare som kallar sig Mr. Money Mustache. Han har också myntat begreppet "badassity" som då är motsatsen till att fjolla. Därav ordvalet!