- Vad skulle din fru säga om dig, ja - om jag tog referens hos henne alltså, frågade han och såg så där klokt på mig.
Jag kände mig som en nysuddad whiteboard i huvudet. Inget dök upp! När jag hade andats ett par gånger så fick jag lust att säga:
- Hon tycker jag är en fet lat djävel som har förstört hennes liv. Jag är övertygad om att hon hatar mig!
Även om det varit ärligt så hade jag svårt att se hur svaret skulle ha någon relevans på jobbet jag sökt, eller hur sanningen i det här fallet skulle kunna gynna mig.
Jag har varit på två intervjuer nyligen och undrar lite över alla smarta frågor som ställs. "Var är du om tio år?"."Om du fick göra om ditt liv vad skulle du göra annorlunda?". På vissa frågor får jag nästan lust att svara:
- Inte fan vet jag? Hur ska jag veta det?
Men jag känner liksom att det skulle bryta mot sociala normer i ett läge där det är lite tveksamt att göra det. Men jag kanske har fel?
- Har du många vänner?
- Fan ska jag med det till? Jag har fyra barn och jobbar arslet av mig, borde man ju svara.
- Hur har du präglats av din barndom?
- Jo tack. Jag lärde mig hata. Hata det mesta faktiskt. Det är något jag haft stor nytta av i livet. Hat är en av de starkaste drivkrafter som finns.
Jag höll inne även med det svaret, även om det fanns direkt, färdigt att levereras.
En del annat i anstormningen av frågor går ju bättre men jag är sämre på det här med jobbintervjuer nu än jag var för 10-15 år sedan, känns det som. Samtidigt inser jag att det finns en viktig del i frihetskänslan jag söker i själva jobbsökandet. Att kunna få ett nytt jobb, eller kunna byta jobb, är en fundamental del i en vuxen människas liv och vi bör vårda den förmågan.
I bland hör man begreppet "Bruksanda" - jag saxade lite ur Wikipedia för att utbilda mig själv:
Många bruk i Sverige var strikt hierarkiska samhällen. De anställda garanterades en viss social trygghet baserad på sådan omvårdnad som brukspatronen på ett patriarkalt sätt tillhandahöll. Personalen med familjer bereddes boplatser, utbildning, sjukvård och läkare, samt möjlighet att göra nödvändiga inköp i handelsbodar.[1] Bruksledningen hade alltså inflytande över de anställdas hela livssituation.
Att leva på sin egen lön, ha besparingar och kunna skaffa sig ett jobb - vilket kräver både förmåga och rätt kompetens - vid behov är viktiga delar i känslan av frihet. Att förlita sig så mycket på en kompetens eller arbetsgivare så man sätter sig i ett läge liknande de gamla bruksarbetarna är ett bra sätt att beskära sin frihet. Så i min jakt på frihet så tar vi om inledningen igen:
- Vad skulle din fru säga om dig, ja - om jag tog referens hos henne alltså, frågade han och såg så där klokt på mig.
- Han är fantastisk med barnen, älskad på jobbet, unikt begåvad och ett vilddjur i sängen, svarar jag utan att tveka.
- Ja, och då har hon inte sagt något om min matlagning! Lägger jag till.Etiketter: Jobbet