Vad jag har lärt mig genom att sluta dricka kaffe

Mera kaffe? (Bild från 4vector.com).

Jag slutade dricka kaffe för ett par månader sedan. Jag läste någonstans att många upplevde en jämnare energikurva över dagen om dom inte drack massa kaffe. Resonemanget gick ungefär så här: kaffe ger en kick-start på dagen som man får betala tillbaka på kvällen.

Eftersom jag drack massor av kaffe, främst på förmiddagen, så bestämde jag mig för att prova. Substitutet fick bli te, då så koffeinfritt som möjligt.

Resultatet? Jo, det visade sig att jag är klar med kaffe! Åtminstone tillsvidare. Blev jag piggare på kvällen? Det vet jag inte, det blev inte det som kom i fokus utan det som jag lärde mig var att jag som är en stor kaffeälskare är klar med kaffet. Tack för kaffet helt enkelt. Tack för det sa magen!

Det här är inte första gången jag upplevt samma sak. Jag slutade röka och snusa efter tonåren och upplevde samma sak. Jag trodde det skulle vara svårt att vänja sig av med nikotinbehovet, som då var ganska stort, men det var enkelt. Jag var klar!

Jag tror faktiskt att jag har en förklaring på det här, åtminstone för kaffet, som är det som ligger närmast i tid. Jag hade bytt kvalité mot kvantitet. Inte ens var hundrade kopp kaffe var en kopp som jag tyckte var god. Automatkaffet på jobbet smakar inte gott, även om det är av en något mer drickbar modell.

Hemma har vi sedan länge skippat Nespresson till förmån för Lidls billigaste bryggkaffe. Det är ingen hit!

Men det handlar inte bara om kaffet i sig, det handlar också om stunden. Dom tillfällen jag drack kaffe med någon sorts mindfulness var inte många. Inte ens första koppen på jobbet på morgonen var mycket mer än ritualen att hämta den. Känslan av att ha sin första kopp kaffe i handen på morgonen var speciell, men sedan blev det inte mer. Kaffet var inte så gott och jobbet drog igång. 

Jag har märkt att jag tänker liknande runt alkohol. Ett omsorgsfullt valt vin drucket tillsammans med god mat och människor jag gillar ger en känsla som en vabb-eftermiddag med korv stroganoff och lådvin inte riktigt kan matcha.

Har jag lärt mig något? Naturligtvis ska jag göra det jag mår bra av men det kräver lite av stunden och kan därför inte bli så ofta. Substitut som kan kvitta eller som till och med får mig att må sämre, som många koppar kaffe kan göra, ska jag inte hålla på med. Jag har annat som är bättre som jag kan fylla min tid med.