Har jag glömt barnen?

Då är vi åter en kortis i stugan efter en tur till Köpenhamn. Danmarks huvudstad visade sig från sin bästa sida och alla i den Onkel Tomska familjen likaså! Men gudarna ska veta att det är speciellt att ha fyra barn i åldern 3 - 10 år. Vi är sex personligheter och på det ska läggas en treårings trots och en förpubertal tioåring. Å så har vi dom som är mitt emellan och måste kämpa för uppmärksamheten också. Då pratar vi bara barnen, vi vuxna är minst lika trassliga!

Jag brukar rada upp skälen till vår förändring som orsaken av att vi ledsnade på prylar, brist på tid och så jobbet men det faktum att vi har fyra barn ska inte underskattas. Vi har ett ständigt heltidsjobb när alla barnen är runt oss och det blir inte lättare eller trevligare för att vi uppgraderar en hyrbil på semestern, har fler försäkringar, åker längre bort eller bor större. Nej, snarare tvärt om på allt faktiskt. Vi har ett läge som inte inbjuder till speciellt mycket utsvävningar, det blir mest jobbigt faktiskt.

Vi har heller inte någon avlastning i form av mor eller farföräldrar, eller annan släkting, som vi kan använda oss av speciellt regelbundet. Det är lite synd men inte mycket att göra något åt.

Med barn så ändras förutsättningarna jämfört med de som inte har barn, men förutsättningarna ändras samtidigt mer eller mindre konstant för oss som är föräldrar. Den glade skiten blir ett treårsmonster, för att sedan övergå i en guds gåva som fyraåring, åtminstone vissa stunder. Förändringarna slutar inte där utan rullar sedan på.

När jag funderar ibland så kan jag känna att vi gjort det ganska lätt för oss. Vi har prioriterat jobbet och familjen. Inte dyra och omfattande hobbies, inte resor, inte saker eller stora hus. Men det gör oss ganska annorlunda mot delar av vårt umgänge. Där jobbet och familjen lider under andra mål för livet och fritiden. Tid och pengar smetas då ut på allt som måste göras. Det var så vi gjorde i viss utsträckning och som kanske funkat bättre om vi inte dessutom varit sex personer i familjen.

Men som det är nu är rutiner bra. Kompisarna på gården en gåva och Netflix barnvakt. Det bara är så och det är ofta faktiskt riktigt trevligt. Mindre är ofta mer även med barn.