Det liv som vi levt nu ett år ungefär är betydligt mer återhållsamt - främst vad gäller prylar och transporter - än det vi levde tidigare. Vi lever mer minimalistiskt och sparsamt. Fördelarna är många men det finns faktiskt en rätt stor nackdel. Konsumtion och transporter är nämligen sysselsättning. Många av oss vill känna att vi fyller vår dag med något, gärna något viktigt och att vi över tid åstadkommer något. Genom att bränna pengar så är det lätt att fylla behoven av mening, åtminstone för dagen. Lite som att du med nya platt-tven får en "gud på köpet", meningen med livet - eller målet för dagen snarare - kommer gratis om du handlar tillräckligt mycket.
Bloggaren "Miljonär innan 30" som lever väldigt snålt skrev en gång något i stil med att hans bästa egenskap, ur ett sparperspektiv, var förmågan att leva ett tråkigt liv. Jag tror han har rätt!
I vår familj så syns det här på många sätt men mest uppenbart och mätbart på vår alkoholkonsumtion. När vi var som mest igång med åkande och farande, byggande och fixande, så drack vi en mycket begränsad mängd alkohol. Det fanns inte plats för det. Men sedan vi flyttade och gjorde oss av med bilarna så har hemmakvällarna blivit många. Kvällar som inte är fyllda med något. Detsamma gäller helgerna. Då är det mysigt med ett glas vin eller en öl. Alkoholen fyller lite av det tomrum som råder.
Hos oss förstärks det här kraftigt av att vi har fyra barn. Att slänga in några barn i en bil och åka och handla lite småkrafs är ett sätt att sysselsätta både sig själv och barnen och när vi inte har den möjligheten så blir vi ännu mer fast i lägenheten. Vi har små möjligheter att göra något utan barnen, som att sticka och träna, samtidigt som vi inte gärna drar igång för stora saker hemma så som storstädning med barnen omkring. Det blir för jobbigt.
Vem vill ha tråkigt? Om det är som jag beskrivit det ovan så är väl valet lätt mellan spara och konsumera? Det är väl det här dom som tycker att "man ska unna sig lite" menar? Här har jag predikat nyttan med minimalism och sparsamhet och så säger jag att vi har så tråkigt att vi måste gå salongsberusade i lägenheten, eller?! Vad är det här? Jo, jag tror vi på allvar börjar se konflikten i vårt liv mellan att fylla livet med mening utifrån våra egna huvuden eller låta prylarna vara meningen med livet.
Det här blev väldigt uppenbart när vi var hos tjocka släkten några dagar och samtliga hade semester. När våra liv ställdes mot andra familjers så har vi redan börjat fylla vårt liv med en hel del "annat". Sådant som kräver mer insats av oss själva, vår vilja, vår hjärna eller att vi bara är nöjda i oss själva utan att göra ett skit. Men vi mötte två andra typer av familjer. En som skapat ett hamsterhjul där det bara är att springa utan att tänka. En annan som hade betydligt färre måsten men som "slog ihjäl dagen" dag för dag, främst genom att åka någonstans. Att aktivera sig är att åka!
Vi har varit i hamsterhjulet och längtar inte tillbaka. Vi tror vi har mer att hämta i oss själva eller vår familj än vad vi kan få ut genom att ständigt fråga oss var vi ska åka. Vi vill forma vårt liv mer själva än vad hamster- eller transportmodellen medger. För att göra det krävs fokus av tid och pengar men vi gör oss också ganska beroende av vår egen förmåga att fylla vårt liv och säkra vårt fokus.
Att vi orka börja studera igen är ett exempel på att vi kommit en bra bit. Det är också ett exempel på att vi faktiskt inte har så tråkigt. Vi börjar fylla vår dag och våra behov med andra aktiviteter eller så är vi nöjda med det vi har. Alternativen är faktiskt inte roligare dom, snarare tvärt om, men det kanske låter som man gjort mer när man kört högtryckstvätten eller åkt och plockat blåbär.Etiketter: Beteende, Leva billigt