Jag började skriva lite i kommentarsfältet på Frivid42s blogg. Han har skrivit lite om matkostnader och beskrivit en typisk meny för en vecka. Jag vet inte riktigt vad som hände men jag blev rätt frågande inför flera av kommentarerna som följde. Nu blev det jag ville skriva så långt att jag lägger det här.
Frivid42 hävdar att hans familj om fem kan leva på 3 000 kr/mån vilket inkluderar schampo och toapapper och liknande hushållsprylar. Jag tycker det låter sportigt men håller det inte för otroligt. Utifrån min egen erfarenhet så går det dock inte att utgå från en hög nivå och spara sig till så låga nivåer rakt av. Det är en utbildningsfråga och ändrad livssyn som ligger bakom och förändringarna är så mycket större än man någonsin kan ana om man kommer från en hög nivå.
Vad var det då med kommentarerna. Det finns två typer av kommentarer. De som slår fast hur de ska konsumera och de som undrar hur en given rätt kan tänkas nå en viss kostnadsnivå givet deras krav på råvaror.
Om vi ska börja med gruppen som slår fast hur dom ska konsumera så har dom naturligtvis ett starkt skäl till sitt val. Det ska vara ekologiskt. Jag reagerar på att jag tycker det finns ett inslag av konsumerism. Man ser sig själv som en konsument. Jag tror tankesättet gör det omöjligt att komma ner till 3 000 kr/mån för en familj av fem. Det tolkar nog dom flesta som att jag angrep deras önskan om att handla ekologiskt.
Jag skulle vilja säga att alla som lägger mer än nödvändigt av pengar på en produkt gör det för ett skäl man tror på. Här kommer några exempel:
- Vårt barn ska ha en bra och säker barnstol. Därför ...
- Vi tycker det är viktigt att ha en säker och miljövänlig bil så ...
- Jag tycker det är viktigt att motionera så därför springer jag Göteborgsvarvet.
- Textilarbetarna i Kina har så taskig arbetsmiljö att jag köper ...
- Jag älskar mina barn så jag har barnförsäkring. Bolag X är ansedd av Råd och Rön ...
- Vi äter bara ekologiska grönsaker för att ...
- Jag köper bara Bävernylonoveraller för att ...
- Mitt barn ska inte sova i giftiga lakan utan ...
För mig är ovanstående en typ av konsumerism, ett beteende där prylar ska ge andra effekter än att lösa det grundläggande behov som produkten är tänkt att lösa. Det är till och med lätt att köpa produkter som inte ens behövs, för känslan eller för den effekt man tillskriver en produkt mer än den direkta nyttan. Det här är i min värld att börja i fel ände! Det här är konsumerism.
Om vi går tillbaka till maten som diskuterades i Frivid42s inlägg så har jag svårt att se varför en ekologisk livsstil skulle påverka matbudgeten speciellt mycket. Det som driver matbudgeten är att skruva upp förväntningarna på vilken mat man äter och att tro (det kan till och med vara sant) att man fyller större syften med den om man använder ekologiska livsmedel. Pannkaka kan helt enkelt vara ekologisk. Jag är övertygad om att potatis är bättre än paprika; att körsbärstomat är lika besprutad som vanlig tomat och att gurka mest är vatten oavsett odlingsform.
Jag är troligtvis alldeles för otydlig i det här inlägget för den läsare som nått hit. Men det handlar om mallar och mål för livet som vi alla har. Skälen till att hålla fast i dom är ofta inte helt relevanta och rationella, dessutom ändras hela tiden referensramen så att man drabbas av livsstilsinflation. Det är här man måste revidera sin syn på livet om man ska ner i omkostnadsnivå rejält. Är man inte villig att göra det så är det svårt att spara mycket pengar eftersom man är fast i stereotyper och förväntningar som vårt konsumtionssamhälle sätter åt oss.
Jag skulle nog stanna där, jag har gjort min poäng men kan inte låta bli: det roliga är att kostnaden för att nå upp till mallen, exempelvis om att äta hälsosamt eller åka säker bil, kan överträffa nyttan, om den ens finns.
Frivid42s inlägg hittar ni här: http://frivid42.com/2015/02/04/vad-ater-familjen-frivid42/Etiketter: Beteende, Leva billigt