Pillutta dig! Vi kan åka kollektivt!

Vi har som en uttalad policy att främst åka kollektivt om vi inte kan cykla. Skälet är inte främst miljöskäl utan handlar mer om:
Pengarna är lätt att förstå - även om kollektivtrafiken inte är billig i Sverige - för de flesta, men friheten är kanske mindre uppenbar. Men det är faktiskt frihet att kunna använda kollektivtrafik. De flesta vi besöker kan inte göra den motsatta resan kollektivt till oss. Så trots att vi åker kollektivt till dom och vet att det går så funkar det inte för andra att göra motsatta resan till oss. I och med det har dom då tagit bort ett resealternativ. Färre alternativ ger alltid mindre valfrihet vilket är en frihetsfråga. För lite större barn kan det här vara en större begränsning än vi först anar då kollektivtrafik kan nyttjas självständigt av barn - mer om det senare. Den här begränsningen, att redan från början välja bort kollektivtrafik, handlar alltid om inställning. En grymt osexig inställning faktiskt om ni frågar mig! Här är några exempel som vi hört:
Våra bekanta klarar alltså inte av att åka kollektivt, det är den uppenbara slutsatsen. För en bilburen handlar det om att ta sig ur sin lilla snäva komfortzon men det klarar dom inte.

Varning för gnäll: Den totala avsaknaden av lite jävlar anamma som framkommer i diskussioner som den här och många andra liknande livsstilsdiskussioner får mig att gå sönder lite i kanten. Det är inte bara kollektivtrafik där bekanta och arbetskamrater verkar tycka att det är helt ok att inte alls kunna styra sitt liv. Vad är det med vuxna människor!? Bacillskräck, oförmåga att röra sig själv, våldtäktsmän i varje portuppgång, känslomässiga kopplingar till sina serviser och alla prylar, a/c-beroende, vill inte bråka, bekvämt om ..., försäkring mot finnar i arslet, ja listan kan göras lång. Fan, att inte kunna ta en buss som går var femte minut är ju infantilt!

Men inställningen att man är för fin för kollektivtrafik kommer inte utan konsekvenser. Att välja bort kollektivtrafik innebär att man väljer bil på lite längre sträckor. Har man då barn betyder det att barnen måste skjutsas. Det hämmar såväl de som ska köra som de som ska skjutsas. Nu när vi aktivt har valt att använda kollektivtrafik under ett år så kan våra äldsta barn ta sig hem från kusinerna själva idag. De åker tåg och buss själva och det gör att ingen måste åka 13 mil enkel resa för att möjliggöra barnens besök hos kusinerna några dagar.

Vi har genom att använda alla de möjligheter som erbjuds, utan att hitta på massa fjantiga begränsningar, ökat rörligheten och friheten både för oss själva och för våra barn. 

Etiketter:

Onkel Toms stuga: Pillutta dig! Vi kan åka kollektivt!

lördag 25 juli 2015

Pillutta dig! Vi kan åka kollektivt!

Vi har som en uttalad policy att främst åka kollektivt om vi inte kan cykla. Skälet är inte främst miljöskäl utan handlar mer om:
  • pengar och 
  • frihet. 
Pengarna är lätt att förstå - även om kollektivtrafiken inte är billig i Sverige - för de flesta, men friheten är kanske mindre uppenbar. Men det är faktiskt frihet att kunna använda kollektivtrafik. De flesta vi besöker kan inte göra den motsatta resan kollektivt till oss. Så trots att vi åker kollektivt till dom och vet att det går så funkar det inte för andra att göra motsatta resan till oss. I och med det har dom då tagit bort ett resealternativ. Färre alternativ ger alltid mindre valfrihet vilket är en frihetsfråga. För lite större barn kan det här vara en större begränsning än vi först anar då kollektivtrafik kan nyttjas självständigt av barn - mer om det senare. Den här begränsningen, att redan från början välja bort kollektivtrafik, handlar alltid om inställning. En grymt osexig inställning faktiskt om ni frågar mig! Här är några exempel som vi hört:
  • Jag är väl inget kolli! 
  • SJ är alltid sena, man vet ju inte om man kommer fram!
  • Sitta bland massa andra i en bakteriehärd!
  • Jag blir åksjuk!
  • Men hur länge får man vänta? Bussarna går ju så sällan!
Våra bekanta klarar alltså inte av att åka kollektivt, det är den uppenbara slutsatsen. För en bilburen handlar det om att ta sig ur sin lilla snäva komfortzon men det klarar dom inte.

Varning för gnäll: Den totala avsaknaden av lite jävlar anamma som framkommer i diskussioner som den här och många andra liknande livsstilsdiskussioner får mig att gå sönder lite i kanten. Det är inte bara kollektivtrafik där bekanta och arbetskamrater verkar tycka att det är helt ok att inte alls kunna styra sitt liv. Vad är det med vuxna människor!? Bacillskräck, oförmåga att röra sig själv, våldtäktsmän i varje portuppgång, känslomässiga kopplingar till sina serviser och alla prylar, a/c-beroende, vill inte bråka, bekvämt om ..., försäkring mot finnar i arslet, ja listan kan göras lång. Fan, att inte kunna ta en buss som går var femte minut är ju infantilt!

Men inställningen att man är för fin för kollektivtrafik kommer inte utan konsekvenser. Att välja bort kollektivtrafik innebär att man väljer bil på lite längre sträckor. Har man då barn betyder det att barnen måste skjutsas. Det hämmar såväl de som ska köra som de som ska skjutsas. Nu när vi aktivt har valt att använda kollektivtrafik under ett år så kan våra äldsta barn ta sig hem från kusinerna själva idag. De åker tåg och buss själva och det gör att ingen måste åka 13 mil enkel resa för att möjliggöra barnens besök hos kusinerna några dagar.

Vi har genom att använda alla de möjligheter som erbjuds, utan att hitta på massa fjantiga begränsningar, ökat rörligheten och friheten både för oss själva och för våra barn. 

Etiketter:

4 kommentarer:

Klockan 25 juli 2015 12:02 , Anonymous Anonym sa...

Hade en väninna en gång med 4 barn och bil. Hon kunde inte tänka sig att göra sig av med bilen fastän ekonomin var på ruinens brant, nästan! Bodde i Storstockholm så ingen brist på kollektivtrafik eller närhet till skola, aktiviteter och dagis. Det var som hon var ett med bilen, mer än med sina barn, som ibland t o m led brist på livets nödtorft. Det var som hon var ingen utan bil. Bil var status, hon blev någon. Sen att det inte fanns bilbälte till alla barnen, var sekundärt. När de åkte allihopa så fick barnen vara utan bälte, i någon slags rättvisetänk inför att bli skadad eller t o m dö! Ibland förstår man inte hur folk tänker och det är tji att försöka nå fram med argument.

 
Klockan 25 juli 2015 12:33 , Blogger Onkel Tom sa...

Ja, bilen är något helt galet hos vissa som bottnar i både status och tron om att man är människa endast om man transporterar sig från A till B och vidare hela tiden. Brorsans familj lägger 7-8 tkr i månaden på bilarna. Varför har ni två nya bilar frågar jag? "Vi har dom som förmånsbilar och det är förmånligt är svaret". Det går inte att argumentera mot sådan logik.

 
Klockan 26 juli 2015 12:55 , Blogger Ets sa...

Hej Onkel Tom! Jag är en ny läsare på din blogg och kommer följa dig med intresse framöver :) På sommaren försöker jag cykla i största utsträckning. Använder tunnelbana mycket sparsamt. Funderar på att börja cykla även på vintern till och från jobbet men får se hur länge det håller… Jag tycker det är väldigt onödigt med bil om man bor i en storstad. De fåtalet gånger som man verkligen behöver en bil kan man ju låna eller hyra en bil.

 
Klockan 26 juli 2015 13:59 , Blogger Onkel Tom sa...

Hej och välkommen!

Det finns massor av intressant statistik kring bilism. Senaste gången jag läste på lite så åker Stockholmares bilar mest per år om man ser till ett snitt. Mycket beror på att man gör sådan livsval att man tvingas åka. Man vill bo stort, barnen ska spela ishockey långt bort osv. Omvänt så finns det massa medelstora städer där många har bil och säger sig behöva det men faktiskt åker ganska lite.

Jag träningscyklar på vintern så nog kan man pendla. Bra vinterdäck, inget Biltema, bra kläder och belysning så ska det mycket till om man inte tar sig fram.

 

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

Länkar till det här inlägget:

Skapa en länk

<< Startsida