Jag var på sista intervjun i fredags för ett nytt uppdrag på min arbetsplats. I princip är nog allt klart men jag har en gnagande känsla av obehag om vad som ska hända i mitt nuvarande projekt när dom får klart för sig att jag ska lämna och börja inom ett annat projekt. Firman jag är på är extremt toppstyrd och några av dom högsta cheferna som har insyn i mitt nuvarande projekt vill inte göra några förändringar i de delar som jag arbetar med. Tyvärr har andra redan ändrat vilket också orsakat min jakt på nytt jobb. Kommande vecka kommer ge besked och kan bli väldigt intressant. Jag känner mig i alla fall lättad att få komma i något nytt och bort från det som varit.
Jag har haft det rätt stökigt de senaste åren på jobbet. De senaste två åren har varit speciella i sig och kanske de mest prövande på alla sätt. Men det har trasslat innan dess. Det beror dels på min arbetsplats, omständigheter kopplat till mig och på mig själv. Det kan vara läge att fundera över det som varit och hur jag ska gå vidare nu när det är dags för förändring.
Arbetsplatsen
Jag kan inte göra så mycket åt mitt jobb så jag ska inte lägga så mycket tid på det här stycket. Jag kan endast konstatera att jag inte tänker göra mig beroende av min arbetsplats mer än nödvändigt.
Omständigheter
Jag har tidigare - för cirka 4 år sedan - haft en chef som stöttat mig och promotat mig internt. Kopplingen till den chefen är borta och jag har via ganska tunga uppdrag inom vissa specialområden uppbrutet med föräldraledigheter blivit svävande i organisationen på ett sätt som många som varit på utlandstjänst och kommit tillbaka beskrivit. Jag är över på något vis. Jag får leta reda på mina egna jobb och mina nya chefer i en miljö med många viljor och många beslutsfattare.
Jag vet inte om saker i praktiken blivit så annorlunda eller om jag kommit ut bättre eller sämre vad gäller jobb om jag följt en mer traditionell form av förändring i samråd med min närmsta chef, men det är en väldigt frustrerande resa att stå själv mellan alla viljor varje gång. Det har också gjort all form av planering av karriär är omöjlig.
Senaste gången - när jag fick det uppdrag jag nu har men ska sluta från - så underskattade jag helt vikten av en bra chef. Vibbarna var "så där" mellan min nuvarande chef och mig redan från början men jag tyckte att jag skulle kunna hantera det. Det har jag väl gjort skapligt - något jag trots allt är ganska nöjd med - men när det varit så turbulent som det varit har det varit tråkigt att inte ha en chef som är på samma planhalva som jag.
Mig själv
Här finns det mycket att göra! Det finns två huvuddelar jag kan ändra. Mitt sätt att vara på jobbet och mitt sätt att tänka och förhålla mig till jobbet.
Ibland lägger vissa till: "It can be changed".
Mitt sätt att vara
Jag känner ofta att jag tar/har ett stort - som i brett - ansvar. Det gör mig ofta ganska tyngd och fördömande samtidigt som jag lätt blir väldigt raljant. Jag kan också vara ganska bestämd och sätta mycket av min pondus bakom det jag vill vilket vissa regerar starkt på. Det gör helt enkelt min personlighet rätt "giftig" och för vissa människor svår att hantera. Det raljanta kan jag/bör jag/har jag tonat ned men det ligger i min personlighet och är en del av min humor.
Jag är också ofta rätt stressad, vilket framgår, och less , vilket jag inte brukar visa så tydligt. Det gör att jag har rätt lågt tålamod - inte kort stubin, jag är sällan arg - och känner mig och uppfattas nog som speedad.
Tyvärr uppfattas jag som väldigt ojämn, tror jag, då jag har bristerna ovan samtidigt är den som nog har mest erfarenhet av projektledning och ledningspositioner i min grupp. Men mycket är gissningar, då det egentligen inte funnits någon feedback att tala om under de senaste fyra åren.
Vi har haft, för nu vet jag inte längre, ett bedömningssystem av ledare i vår organisation. Jag har haft hög ranking där till jag började hos min nuvarande chef, då blev det tyst från dag ett kring värdering och feedback.
Jag har trots allt gjort en del bra också. Utifrån min erfarenhet har jag levererat bra, jag kan i många avseenden gjort mina bästa år på det företag jag är eftersom jag kunnat dra nytta av många färdigheter jag skaffat mig genom tidigare jobb. Jag har hållit en hygglig dialog med min chef och haft ett ganska bra till riktigt bra samarbetsklimat med de flesta. Min inställning till jobbet
Jag har funderat mycket de senaste veckorna på just min inställning till jobbet. Jag tror jag jobbar på ett stort bolag för att få uppleva något jag inte skulle kunna i något annat mindre bolag. Då kan jag ta Dilbertifieringen, skitlokaler, idiotiska beslut och internpolitik mot att jag får något som annars inte går att uppleva. Det jag får är stora projekt, stora pengar, komplexa kontrakt, utländska underleverantörer och stora grupper människor som ska ledas och styras och den dynamik och svårighet som följer med det.
Nu får jag bara delar av det till relativt hög kostnad. Något som också stör mig är att jag lär mig väldigt lite just nu. Tyvärr ser jag det här en konsekvens av att jag haft svårt att på ett ordnat sätt flytta mig i organisationen, jag står rätt mycket och trampar på samma ställe eller på ett allt mindre ställe.
Vad gör jag nu?
Jag tror faktiskt att svaret på hur jag ska gå framåt ligger i de livsförändringar vi gjort. Ekonomiskt så har jag lärt mig att mindre kan vara mer. Jag strävar inte alls efter prylar eller händelser som jag gjorde förr men har trots det blivit mer nöjd med livet än jag varit på många år.
Acceptans
De flesta saker som är kopplat till mitt jobb kan jag inte göra något åt. Jag strävar inte heller efter någon karriär vidare från där jag är. Jag kommer fortsätta leva i en frustrerande värld så länge jag är kvar på min arbetsplats och jag måste hitta ett sätt att acceptera det. Det här handlar om att hitta ro i tanken. Jag tror faktiskt jag håller på hitta rätt här men måste jobba vidare. Styra tankarna mot något positivt - Väva mig samman mer med människorna
Jag måste börja fokusera på mer positiva saker på min arbetsplats. Där har jag massor kvar att göra.Jag skulle också vilja hitta andra sätt att jobba professionellt med andra ledare runt mig. Jag hade redan tidigare som ambition att hitta nya sätt att jobba med min chef när jag började i den organisation som jag är i nu men jag behöver nog göra omstart på det.
Vara tacksam för det jag har
Gud, jag är riktigt bra på det här privat nu, men har så mycket svårare i jobbet. Det ska jag verkligen försöka förbättra.
Vända svårigheter i det som är och varit till en lärdom
Jag har lärt mig massor - konstigt med tanke på att jag sa för ett par stycken sedan att jag inte lärde mig något - de senaste två åren. Saker som jag gärna inte lärt mig men som jag faktiskt har nu. Jag ska se om jag inte kan skriva lite mer om det längre fram. Framför allt har jag blivit mer ödmjuk inför personers upplevelser av olika situationer.
Gjort är gjort
Jag lägger de senaste åren bakom mig nu. Jobbet och de åtaganden jag gör där är viktiga för mig det kommer dom fortsätta vara. Men det får bli slut med extra åtaganden, tjänsteresor utanför arbetstid, uteblivna fikaraster och utebliven lunch. Jobbet får mycket mindre plats i livet från nu!
