Snart ett år sedan den stora förändringen

Så här dags för ett år sedan började sista fasen i flytten från det stora huset på landet till fyran i stan. Kartongerna kom och vi började packa på allvar. Nästan tio år i 180 kvadratmeter, gigantisk lada, stor tomt och fyra barn skulle in i en bostadsrätt på femte våningen i stan.

Köpa lägenhet och sälja hus var relativt lätt. Men allt det andra! Barn som skulle skolas in på skolor och dagis. Allt som skulle säljas. Skrotbilen som stått i fem år skulle bort och naturligtvis hade bromsarna rostat fast. Städningen. Flytten. Besiktningar. Turerna till soptippen var lördagsnöjet; men trots att vi jobbade rätt intensivt månader innan flytten så fyllde vi den stora flyttbilen. Ja det blev lite över faktiskt, så vi fick åka några extra vändor med vanliga personbilar.

Vi var klara på landet. Mot slutet så var vi mest less på bilar som strulade, arbete med hus och tomt som pockade på och alla prylar som vi aldrig hade tid att använda. Allt vi ägde och det var mycket, stod mer som en symbol över det vi vill vara än det vi var. Vi var inget annat än ständigt bilåkande människor som sprang, ja snarare åkte, i hamsterhjulet.

Trots att vi alltid har varit ganska ekonomiska så hade vi aldrig några pengar över. Månad och pengar tog slut samtidigt med lite tur. Ibland blev det lite över av pengarna men det jämnade snabbt ut sig med någon bilreparation eller så.

Efter lite inspiration från några bloggare så identifierade vi två saker som sedan ledde till flytten.

1. Vi hade ett liv utanför arbetet som krävde massor av tid och pengar vilket inte alls passade våra behov. Med fyra barn och båda som heltidsarbetar på rätt krävande jobb med tjänsteresor så skulle vi ju leva så enkelt liv som möjligt. Inte så tidskrävande som möjligt. För oss vore ju ett naturligare val att bo nära jobbet i något som krävde minimal arbetsinsats från oss. 
2. Vi hade ett liv som var väldigt ofokuserat både vad gällde ekonomi och tid. Sportprylar, resor och RUT-tjänster skulle allt in i budgeten. Tiden skulle fördelas på pendling, renovering, trädgård, bilar, barn osv.

Vi hade också reflekterat över nyttjandegraden på allt vi hade. Den stora tomten med skogen inpå var ju fantastisk för barnen. Men under perioden oktober till mars var det alltid för mörkt när vi kom hem på vardagarna för att vara ute. Helgerna var det alltid massa annat så barnen var sällan ute på tomten om dom var hemma. Samma gällde släpkärran, cyklarna, motorsågen, landen, de flesta rummen i huset. Ja listan kunde göras lång av det som fanns men aldrig användes.

Så vi tänkte om. Vi köpte lägenhet nära skolor, dagis och mataffär. Det blev en fyra - rätt stor men barnen får dela rum två och två - och bestämde oss för att prova utan bil. Vi ville ha det enkelt. Vi ville få positiva sekvenser av händelser. Med cykel får man vardagsmotion. Med mindre bostadsyta behöver man städa och plocka mindre.

Flytten var en stor förändring för oss som människor. Jag och äldsta barnet var hårt rotade där vi var. Jag minns när småbarnens batteridrivna bil åkte iväg med sin nya ägare. Då var jag ledsen och undrade verkligen om vi gjorde rätt. Stora barnets överväldigande sorg över att byta skola var också jobbig att möta. Men det kändes också skönt och viktigt att ta ansvar för vårt liv och agera på det som smugit på oss under åren.

Det som är intressant är att flytten startade en process hos oss. Vi hade aldrig tanken att spara speciellt mycket pengar när vi flyttade. Inte heller såg vi något värde i att minimera antalet prylar. Men känslan av att ha pengar över som ger en känsla av frihet är svår att förklara men den ligger nära känslan av lättnad när antalet prylar minskar. Lärdomarna vi gjort under det här året gör att det ibland blir lite rörigt när jag eller min sambo ska berätta varför vi flyttade. Det som kommit till på vägen blir en del av skälen till flytten. Men i själva verket är dom snarare är ett resultat.

Skälet till att vi flyttade var att vi gått i en klassisk konsumtionsfälla: Vi hade optimerat antalet prylar och tjänster vi köpte; storleken på hus och biytor vi hade för vårt boende och med det optimerat möjligheterna till nya inköp och hobbies. Så länge möjligheterna är begränsade och tiden är tillräcklig kan det vara trevligt. Men sen blev det mest skit faktiskt!