Kasta inte ut logiken med fostervattnet!

I veckan som gick hade jag lite intressanta diskussioner med nya och gamla arbetskamrater kring barn och livsval kopplat till föräldraskapet. Innan du får reda på exakt vad vi pratade om så tänkte jag reflektera lite kring hur diskussionerna ser ut och varför familjer som kanske har samma grundmål - sin familj och sina barns bästa - kan komma till helt olika lösningar och synsätt.

Jag kan redan så här i inledningen av blogginlägget erkänna att jag alltid haft väldigt svårt för föräldrar som jag tycker har en neurotisk syn på föräldraskapet och sina barns uppväxt och tillvaro. Det känns helt enkelt som vissa föräldrar fått ett ansvar de inte kan hantera och öppenheten kring just barnen gör ofta att jag får insikter kring barn och familjelivet som jag inte inom andra områden.

Familjeliv.se är en outsinlig källa där "Föräldrar som bryr sig" samlas och säger knäppa saker som det vore det naturligaste i världen. För några dagar sedan kollade jag upp en dammsugare som fanns till salu hos kronofogden, 10 000 kr skulle dom ha och jag tänkte "vad kan det vara för ett monster" och Googlade lite. Det visade sig vara rent båg och den såldes normalt sett för sådär 40 000 kr via dörrförsäljning. Högt upp på listan av sökträffar fanns Familjeliv.se där det fanns köpare som handlat denna dammsugare "för barnen" och jag kan inte låta bli att tänka på om dom släpper andra saker som jag tycker vore mer naturligt att hålla för sig själv lika öppet och naturligt. Kommer vi höra: - Vi har bytt till en organisk swingersklubb sedan vi blev föräldrar, eller - Jag satte in barnbidraget den här månaden på ISIS konto. För barnen!   Nej, den insikten får vi sällan kring människors privatliv, men när det gäller barn så är de flesta mer öppna, vilket är lite intressant.

Inte sällan går jag ifrån diskussioner kring livsval människor gjort för sig själva eller barnen för en halvtimme med huvudet mellan knäna - mer bildligt än faktiskt - undrandes hur jag ska förhålla mig till att vara så hårt sammanflätad med dessa människor som jag faktiskt är i ett modernt samhälle. Vi måste samsas, göra val och hantera utmaningar tillsammans trots att vi har helt olika värderingar och syn på det rimliga och normala.

Men om vi skiter i knäppgökarna en stund så finns det rätt många människor i min närhet som kommit till mer eller mindre uppseendeväckande beslut kring sig och sin familj baserat på något sorts ordnat resonemang. Någon sorts logik och det är det det här inlägget ska handla om.

Från Wikipedia:

Logik är en av våra äldsta vetenskaper. Människan har sedan "urminnes tider" haft förmågan att omedvetet dra korrekta slutsatser från givna påståenden, abstrahera gemensam information från flera idéer etc. Det skulle dock dröja ända till antikens Grekland innan någon på allvar började studera hur dessa resonemang hänger ihop. Logikens ursprung brukar anges som Aristoteles första systematiseringar av korrekta respektive inkorrekta slutledningar. (Se syllogismer).

Logik finns bara om det finns ett regelverk att förhålla sig till. Att förändra vårt liv som vi gjort senaste åren handlar mycket om att ändra regelverket, att ändra logiken. Ju större skillnaden i vår logik blir med det "konventionella livsmönstret" ju lättare blir det att se skillnaderna.

Det som var uppe i veckan var dagis och skolval.

Första diskussionen startade i och med att jag och min arbetskamrat pratade om personens nyligen köpta cykel, köpt för att cykelpendla till jobbet med.

- Jag skulle gärna cykla mer till jobbet men det går inte när jag ska lämna och hämta.

- Varför inte då, undrar jag.

- Det kommer ta mer än en och en halv timme enkel resa.

- Va? Personen jag pratar med har ju inte flyttat nyligen direkt så det här måste vara ett val att ha dagis så långt borta tänker jag.

- Ja, barnen går ju kvar på dagis där vi bodde förut. Vi vill att dom går där!

- Men varför flyttade ni, frågar jag.

- Vi vill bo nära skolan barnen ska gå sedan.

Någon dag senare var det dags för lunch med person nummer två.

- Har ni kommit i ordning i som villaägare efter flytten, frågade jag.

- Ja. Men vi kan inte cykla med barnen till dagis som vi tänkte. Vi orkar inte cykla sträckan varje dag med barnen i vagn. Det är 7-8 kilometer enkel resa.

- Men varför byter ni inte dagis? Ni har ju bott på nya stället snart ett år, fyller jag på.

- Vi vill att dom ska gå kvar där dom är nu. Det är en mysig och bra förskola! 

I båda fallen så pratar vi om treåringar, så det handlar inte om att man flyttat och låter barnen gå skolåret ut innan bytet till nytt dagis alternativt skola sker.

Att som i fall ett skjutsa barnen två och en halv mil till dagis - låt vara på vägen till jobbet men med stort tidsstraff mot att åka direkt - eller som i fall två skjutsa dom 7-8 kilometer - också på väg till jobbet men med tidsstraff - är direkt korkat enligt mig. Samtidigt är den vikt man fäster vid dagis och skolval kraftigt överdriven. Att passivisera ett barn i en bil på morgonen, bila dom ut ur sitt område där dom ska känna sig hemma och ha kompisar är direkt kontraproduktivt om man vill skapa lyckliga barn. Så mycket frihet försvinner för så tveksam nytta!

Det bygger också upp ett bilberoende hos familjen som kostar stora pengar, pengar som kan användas till mycket annat som är mycket bättre både för barn och föräldrar. För att inte tala om tiden för transport och de negativa effekter biltransporter har på hälsan för de vuxna.

I synnerhet på min arbetsplats är inte det här med dagis och skolskjutsande långt från hemmet inte alls ovanligt. Så det är långtifrån första gången jag stött på den här typen av diskussioner. 

Om det finns någon logik i resonemangen så tycker jag alltså att mina arbetskamrater vänt på logiken. Jag tror dom gjort ett antal val och livet har utkristalliserats ur valen, i stället för att välja ett liv och låta mindre beslut falla ut ur det. Helt olika upplägg trots att vi har barn i samma åldersgrupp, liknande mål med våra barn och trots att vi gjort aktiva val.

Varför blir det så här? Kan vi hitta och förstå denna omvända logik? Kanske, jag har åtminstone hittat två huvudteman.

Det finns en lösning att köpa - Jag som förälder tar ansvar och agerar

Skolor och förskolor med olika pedagogik, eller bara bättre eller sämre rykte öppnar för val baserat på någon form av resonemang. Ett resonemang som en vuxen kan föra och ta ansvar för. Valen står mellan snyggt förpackade produkter som vi som vuxna kan ståta med att välja och navigera mellan.

I praktiken innebär det att vi som föräldrar ägnar oss åt konsumtion av skola och det är samma mekanismer som spelar in vid skolvalet som vid köp av bil eller tv. Det grundläggande behovet täcks av de flesta varor och tjänster som erbjuds, det är helt andra mekanismer som styr valet än basbehovet. Min logik säger att den här typen av konsumtion ska ifrågasättas - av mig inte av staten. Mina arbetskamrater har en mer konsumtionsorienterad inställning. De bejakar varianterna och låter sig ledas till beslut fattade på andra grunder än behov.

Som ledare noterar jag också att det finns en klassisk ledarfråga gömd här. Ska föräldern skapa möjligheter för sitt barn att utvecklas genom väldigt handfasta val och serverade lösningar eller genom att skapa möjligheter. Att bila ut barnen från sitt hemområde varje morgon tycker jag mer visar på förälderns önskan om att göra skillnad än på viljan att skapa en grund där barn kan utvecklas. 

Kostnad vs nytta - Transporter är gratis när vi pratar boende

När jag bygger upp ett beslut så finns någon form av "kostnad relativ nytta" med i beslutet. Här är mitt synsätt på biltransporter rätt annorlunda jämfört med omgivningen. Att åka bil för att ta sig till jobbet eller för att lösa andra vardagssysslor anser jag har följande negativa konsekvenser:

• Hälsa. Fysisk som psykisk (främst förmågan att hantera stress) hälsa påverkas negativt. 
• Transporter tar tid. 
• Pengar. Kostnaden att ha bil är enorm och en av de lägst hängande frukterna om man vill spara pengar. 
• Minskar friheten. Både ofriheten att ständigt behöva agera taxi för de vuxna men också behovet av vuxna för transport hos barnen är negativa egenskaper med biltransporter.

Här har vi ytterligare en avgörande del som bygger upp våra olika logiska regler. Jag får uppfattningen att många anser transporter med bil som billiga, gratis eller till och med nödvändig och lönsam. Vi kommer alltså till helt olika kostnadskalkyler. 

Samtidigt anser jag att nyttan av dagis och skolval är väldigt svårbedömd. Den bästa skolan vi stött på skulle jag säga är den kommunala skolan vår yngsta dotter fick sig "tilldelad" av kommunen när vi flyttade. Det gäller skolan såväl som klassen och allt fungerar fantastiskt bra.

Omvänt så är argumentet att "barnen får gå kvar på dagis eller skola när vi flyttar" ett dåligt argument för att undvika förändring och fortsätta skjutsa. Att projicera sin egen rädsla för förändring på sina barn är inte att se till barnens bästa om du frågar mig. Det är att fly ansvaret för sitt liv, vilket inte gynnar någon.

Så att köra barnen runt i landskapet för att antingen optimera skolvalet eller för att de ska få gå kvar i någon tidigare lösning är inte mödan värd om du frågar mig! Kostnaden överstiger kraftigt nyttan.