Man ska ha en försäkring för man behöver den, inte för att man kan vinna på lotteri om man är sjuk eller någon dör, men även om försäkringen är relevant finns trots allt en kostnad/nytta att förhålla sig till. Dessutom är vi genom att vara sex personer i familjen en rätt stor grupp, med rätt hög premieinbetalning, vilket gör att vi faktiskt till viss del kan vara vårat egna försäkringsbolag.
Om vi tittar på min försäkring så är den uppdelad i två delar där sjukdom och olycksfall i princip behandlas lika (tänk cancer och trafikolycka om skillnaden mellan sjukdom och olycksfall inte är helt klar).
Del1 - När det händer och direkta konsekvenser
Här finns de ersättningar som behövs för att hantera vårdkostnader, resor, omställning av hem, krishjälp, engångsersättningar vid vissa diagnoser och behandling av exempelvis tandskador.
Jag har ingen månadsersättning för att kompensera för inkomstbortfallet vid exempelvis en längre sjukdom eller om jag skulle råka ut för en olycka men rätt många kostnader kommer kunna täckas av den här delen av försäkringen.
Vi tar ett exempel: Anta att jag blir påkörd av en bil så att jag blir förlamad från midjan och neråt. I och med detta ligger jag på sjukhus under en månad. Dessutom måste vi bygga om hemma för att jag ska kunna leva kvar. Min bild då är att denna del av försäkringen skulle kunna resultera i högst 60 - 65 tusen kronor i ersättning. Då har jag räknat med maxersättning för rehab och hjälpmedel om 50 tusen kronor vilket troligtvis är väl optimistiskt.
Andra exempel kopplat till barnsjukdomar så som diabetes som jag sett ligger i samma ersättningsnivå. Naturligtvis kan - och är - kostnaderna högre än ersättningsnivåerna vilket inte är helt irrelevant.
Den här delen av försäkringen är lätt att förstå och se behovet av, dessutom är det högst troligt att vi på en familj på sex personer kommer utnyttja delar av, eller hela, av det försäkringen erbjuder under en kommande 10-års period.
Vad finns det som talar mot försäkringen?
- Behöver vi den verkligen? Är kostnaderna så stora att vi skulle få problem att hantera dem? Trots allt pratar vi om kostnader i samma storleksklass som att reparera en bil.
- Är det pang för pengarna? Om det endast är denna del av försäkringen vi använder så ligger rimliga ersättningsnivåer på motsvaranden tre-fyra års inbetalningar.
Del 2 - Invaliditet
Min försäkring täcker både ersättning för invaliditet och ekonomisk invaliditet. Den ekonomiska invaliditetsersättningen är kopplad till ålder och svårgenomskådlig efter 55-års ålder. För olycksfall bedömer jag den som relativt heltäckande. För sjukdom ser det relativt bra ut men det känns som försäkringen inte är heltäckande. Långvarig behandling på grund av exempelvis cancer faller inte under invaliditetsbegreppet och hanteras endast genom en engångsersättning om max 60 000 kr.
Invaliditetsersättningen är den ersättning som kan summera till absolut högst belopp, straxt över 1 800 000 kr.
Barnförsäkringarna
Generellt sett så är barnförsäkringarna billigare och ersättningsnivåerna högre. Mer pang för pengarna men att försäkra ett barn för ekonomisk invaliditet känns avigt. Inget försörjningsansvar och alla möjligheter att välja inriktning i livet givet förutsättningarna.
Vad är bra med att skippa försäkring och vad riskerar vi?
- Pengar på kontot och låga kostnader är heltäckande. Inget finstilt! Inga undantag!
- 15 000 kr/år blir snart 150 000 kr. Stor besparingspotential snabbt.
- Vår förmåga till vård i Sverige påverkas inte, undantaget tandskador.
- Vissa enklare försäkringsskydd finns via exempelvis facket, så vi är inte helt oförsäkrade.
- Våra inslagna väg med lägre månadskostnader och stort sparande måste hålla i sig. Sparade pengar kan inte spenderas hur som helst. Kalkylen bygger dessutom på att vi har låga månadskostnader.
- Stora olyckor där en påverkas mycket eller flera i familjen blir skadade kommer inte vi kunna täcka i närtid med besparingar.
Att som vi sträva efter ekonomisk frihet innebär också att vi efter hand blir allt mer förmögna att bära våra egna kostnader även om vi inte skulle kunna få lön på vanligt sätt. I takt med det så minskar försäkringsbehovet men var gränsen går vet ingen då det inte går att spå i framtiden.
Men det finns mer dolt i behovet av försäkringar nämligen synen på konsumtion och livsföring. Vi har exempelvis massor av föräldradagar att ta ut och som vi också planerar att göra. De får väl användas till vård om någon av barnen skulle bli sjukt. Det samma gäller sparad semester om det skulle hända oss själva något. Vi måste ju inte till varje pris säkra semester och konsumtion om vi är sjuka eller skadade. Det får bli lite annorlunda då helt enkelt.
Hur ser ni på personförsäkringar?
Läs gärna Att göra sig av med försäkringar.
2015-01-11: Tillägg iom publicering på nya bloggen. Vi har sagt upp alla personförsäkringar.
Jag tycker att ni resonerat klokt & rationellt. Det jag själv kan känna mig lite fundersam kring är ev barnförsäkringarna. Är dåligt insatt i beloppsgränser, men man borde kunna få även livränta vid exempelvis förlamning. Och då (tror jag) att man kan få ett årligt inkomstbortfallbelopp resten av livet. Och just den delen i barnens försäkring kommer jag nog lämna orörd. Hur tänker du & ni kring det ( ni har ju två fler barn än vi har ��)?
SvaraRaderaSedan är jag medlem i facket just för inkomstförsäkringen. Hur resonerade ni när ni kapade den "livlinan"?
Som sagt - inspirerande att läsa och följa hur ni resonerat!
Hälsar
Lars D